Genom åren har jag fotograferat mycket i skogen. Främst djur och naturskog men aldrig orientering, trots att jag själv har orienterat en del. Det blev ändring på det i helgen som gick när Uddevalla OK arrangerade UddevallaTrofén. Det var en patrulltävling där deltagarna sprang i par och alla klasser startade samtidigt. Banorna gick i den vackra och tuffa terrängen på Herrestadsfjället. Jag fick följa med Anders från Uddevalla OK till vätskekontrollen som låg i en liten sänka uppe på ett höjdparti. Det var en bra kontroll för fotografering eftersom det var ganska öppet med gles tallskog på höjden men kontrollen syntes inte förrän deltagarna kom upp på höjden. Dessutom bjöd området på en varierande terräng. På ”baksidan” av höjden låg en öppen mosse med gulnat gräs. Mossarna på ”fjället” har ofta massor av grästuvor som lätt suger musten ur löparna. Det fanns även ett ställe med lite grövre tallar med fina stammar och på en sida av höjden fanns det berg i dagen.
Vi var klara med förberedelserna i god tid, jag hann rekognosera terrängen och vi hann även med att dricka en kopp varmt innan de första löparna kom fram till kontrollen.
På väg in mot kontrollen
Först tog jag bilder på orienterare när de närmade sig kontrollen och var på väg att stämpla.
På väg ut från kontrollen
Sedan flyttade jag mig till tallstammarna och mossen där löparna passerade när de sprang ut från kontrollen. Alla sprang naturligtvis inte där jag ville men det liknade fotografering av vilda djur, man kunde inte regissera huvudmotiven.
Från den öppna mossen kunde jag även fotografera deltagare på väg ner för berget på höjdkanten.
Bilder vid vätskekontrollen
Från parkeringen där jag mötte Anders var det tre kilometer till vätskekontrollen. Dagen innan hade han hade burit dit en omgång dunkar med vatten och ramar med hönsnät för att ställa muggar i. På tävlingsdagen bar han en andra omgång med vätska och allt som allt skulle det räcka till tvåhundra deltagare. En imponerande insats!
Ett tag försökte jag mig på att fota närbilder vid vätskan.
Vägval
I och med att det var en patrulltävling där två deltagare hjälpes åt med orienteringen kunde jag få bilder på situationer där vägval till nästa kontroll diskuterades.
Fler bilder på väg ut från kontrollen
Eftersom jag inte visste hur miljön skulle se ut hade med mig tre objektiv, 24-105 bländare 4, 70-200 bländare 2.8 och 100-400 bländare 4-5.6. Jag använde bara 70-200 objektivet.
Det svåraste var det fina vädret med klar himmel och starkt solsken. Jag var tvungen att underexponera för att inte ansiktena skull bli för ljusa. I efterbehandlingen har jag lagt en hel del tid på att jämna ut de mörka och ljusa partierna i bilderna. Vid ett par tillfällen skymdes solen av tunna slöjmoln och det hade varit perfekt om det varit sådant ljus hela tiden. Men för löparna var det förmodligen ett härligt väder att springa i.
Min dotter hade sett tre råttor på ett ställe i Uddevalla och eftersom hon vet att jag är intresserad av att fotografera råttor tipsade hon mig om dem. I söndags begav jag mig till platsen där råttorna hade hållit till, men tyvärr syntes inga råttor till.
Istället upptäckte jag löv som flöt omkring i vatten alldeles i närheten och på motsatt sida av vattnet stod det några träd som fortfarande hade kvar en del gula löv på grenarna. De sista solstrålarna för dagen lyste upp trädens lövverk som reflekterades i vattenytan. Jag försökte ta bilder på löven och samtidigt få med spegelbilden från de belysta träden. Det svåra var att hitta en fin samling löv tillsammans med reflektion och där det var lagom rörelse i vattnet. När jag hittat ett lovande motiv höll jag avtryckaren nere en stund och lät kamerans serietagning jobba. Spegelbilden av trädens lövverk rörde sig snabbt över vattenytan och enda säkra sättet att få några bra bilder var att använda serietagningen.
Jag provade även med att fota färre löv och jag hittade några som flöt ovanpå ytan. I ärlighetens namn ska jag säga att det var en viss fotograf som hade hjälpt till lite och kastat ut löv och det var dessa som flöt på ytan.
Till sist försökte jag fota ett ensamt löv och samtidigt var solljuset på träden på upphällningen. Det var svårt att bara få med ett enda löv och jag ångrade då att jag hade kastat i så många löv.
I år tycker jag att höstfärgerna på västkusten är ovanligt fina. Kanske beror det på en nederbördsrik sommar. Jag har åkt runt med bilen och letat efter färggranna träd. På grund av att jag opererade en lilltå för ett tag sedan blir det inga långa promenader. Min brutna handled börjar så smått återhämta sig och jag kan hantera ett stativ om jag använder min högra hand när det krävs lite mer kraft som till exempel lossa eller spärra stativbenen.
Bland annat har jag fotograferat spegelbilder med höstfärger.
Nedanstående bild valde jag att vända upp och ned, det vill säga 180 grader. För att bilden skulle se lite mer naturlig ut gjorde jag den nedre delen lite mörkare i efterbehandlingen.
Man kan även testa och vrida en bild 90 grader vilket jag har gjort med följande bild.
Nu var det ett tag sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Det beror på att jag bröt vänster handled för fyra veckor sedan och jag har knappt använt datorn sedan dess. Nu har jag blivit av med gipset och börjar så smått träna upp handleden igen. Tyvärr blir det nog ingen naturfotografering med stativ och teleobjektiv i höst för min del. Dels på grund av handleden och dessutom ska jag operera en lilltå om ett par dagar. Jag kan nog hitta andra motivområden än vilda djur till exempel gatufoto.
I somras regnade det mycket vid några tillfällen och efter ett regnoväder försökte jag fotografera strömmande vatten. Jag letade först efter stående vågor och hittade ett ställe där vågorna skapade en liggande v-form eller kil. Först provade jag mig fram till en slutartid där jag tyckte att vattnet fick lagom rörelseoskärpa. Vad som blev lagom berodde helt på min egen smak. I det här fallet fastnade jag för en slutartid på 0,3 sekunder. Sedan tog jag många bilder tills jag kände att jag hade minst en bild som jag var nöjd med.
Därefter försökte jag hitta ett ställe med en jämn och vågformad vattenföring. Efter lite sökande fann jag ett motiv och där kom jag fram till en slutartid på 0,4 sekunder.
Jag gillar den här typen av motiv där man först måste visualisera hur det kan bli på bild. Ögat kan ju inte addera ljus och rörelse över tid på det sätt som en kamera kan. Dessutom blir alla bilder unika eftersom ingen blir exakt likadan som någon annan bild.
Nu är snart min sommarsemester slut för i år och jag går igenom mina bilder tagna under sommaren.
En morgon när jag åkte runt med bilen och letade efter älgar passerade jag en äng med två rådjur. De var en bit bort och såg inte speciellt intressanta ut. Efter ett tag vände jag och på tillbakavägen fick jag ändå för mig att stanna till vid rådjuren. Först då upptäckte jag björkstammarna bakom djuren som kunde bidra med vertikala linjer i bilden. För att kunna utnyttja stammarna fullt ut valde jag ett stående format och försökte ta bilder på bocken när han stod bra i förhållande till linjerna i bakgrunden. Jag tycker den nedanstående varianten blev bäst, där hans huvud befinner sig mellan två stammar som har ett större avstånd mellan varandra.
En tidig morgon, i början av min semester, åkte jag en sväng med bilen och tittade efter djur. Antalet djur var få, en älgtjur såg jag dock och den var fin. Bilden nedan är kraftigt beskuren för att visa hur grann tjuren var.
De tre nästkommande kvällarna satt jag vid veteåkern och hoppades på att få se tjuren igen. Andra kvällen anade jag en älg i skogskanten en bra bit bort, till vänster om mig. Där hade jag inte räknat med att den skulle komma. När älgen gick ut i åkern såg jag att det inte var den stora tjuren som jag hade hoppats på. Först trodde jag att det var en kviga. Så småningom gick den åt mitt håll och betade ett tag rakt framför mig. Då kunde jag se att det var en liten tjur med endast små pluttar till horn. Det kom alltså en tjur till slut men det var inte den jag hade hoppats på.
I år arrangerades Friidrotts-SM av IK Orient på Rimnersvallen i Uddevalla. Jag hade aldrig fotograferat friidrott förut och därför kändes det extra spännande. Kvällen innan första tävlingsdagen kollade jag på friidrottsbilder och försökte få lite bildidéer.
Första dagen var jag på plats i god tid innan genomgången för oss fotografer skulle börja. Efter en stund dök det upp några andra fotografer och de såg ut att ha varit med förr. Jag frågade en av dem lite försiktigt vad man bör tänka på under fotograferingen. Den trevlige veteranen som hette Hasse(DECA bild) berättade bland annat att det viktigaste var att inte störa de tävlande. Man skulle inte stå framför resultatskyltar eller reklamskyltar. Om jag ville fotografera genom skyddsnätet där kastgrenarna hölls var det viktigt att inte stå för nära nätet eftersom det töjs ut en bit om till exempel en slägga far in i nätet. Man skulle inte lägga sig rakt bakom längdhoppsgropen ifall hopparen avbryter hoppet och bara springer rakt igenom.
En nybörjares tankar runt fotografering av friidrott
Nedan försöker jag beskriva de svårigheter och utmaningar jag som nybörjare mötte när jag fotade friidrott för första gången. Generellt var det följande frågor jag brottades med. Hur kort/lång slutartid, hur stort/litet skärpedjup och hur mycket zooma in eller ut?
Fotografera löpgrenar
På de korta och snabba loppen var det svårast att bestämma sig för var jag skulle placera mig. På till exempel 100 meter var jag tvungen att bestämma mig om jag skulle fota starten, i mitten av loppet från sidan eller vid målgång. Helst hade jag velat vara på samtliga tre ställen samtidigt. På de längre loppen hann jag förflytta mig.
Vid starten på 100 meter valde jag ett stort skärpedjup och en kort slutartid. Jag satte fokuspunkten på bana tre och när startskottet gick tryckte jag ner avtryckaren samt använde läget där kameran tog så många bilder per sekund som möjligt. Det snabbaste serietagningsläget använde jag för övrigt på samtliga grenar.
På de längre loppen gällde det att sätta fokus på någon löpare och trycka ner avtryckaren samt hålla den nedtryckt lite innan löparna befanns sig på lagom avstånd.
På de korta häckloppen försökte jag först sitta ner på marken och fota eftersom den vinkeln såg häftig ut. Men det var svårt med skärpan och att veta hur mycket jag kunde zooma in. Det var enklare med stående fotografering, vilket Hasse på DECA bild tipsade mig om. Jag försökte tänka mig vid vilken häck jag skulle fotografera och valde en lämplig brännvidd för det avståndet. Sedan bestämde jag mig för vilken bana som skulle prioriteras. Speakern berättade vem eller vilka som var favoriter och då valde jag någon av de banorna som favoriterna sprang på. Jag satte fokuspunkten på löparen och lät kameran fokusera en bit innan häcken skulle passeras. När löparen bara hade en liten bit kvar till häcken tryckte jag ned avtryckaren och höll den intryckt. Det var svårt att välja rätt ögonblick att fokusera och fotografera eftersom allt gick så fort. Dessutom rörde sig häcklöparna hela tiden upp och ner.
Fotografera höjdhopp
Höjdhopp bjöd på flera utmaningar. Bakgrunden var ganska rörig med bland annat många störande stolpar. Första dagen fotograferade jag med ett 70-200 mm med bländare 2.8 och i de två första bilderna nedan valde jag bländare 5.6 samt 6.3 för att öka möjligheten till skarpa bilder på hopparna. Slutartiden var 1/5000 av en sekund. Sista tävlingsdagen fotade jag med ett 500 mm objektiv på ett enbent stativ och då fick jag en lugnare bakgrund. Jag skulle nog ha provat med ett kortare skärpedjup med 70-200 objektivet.
De tävlande gjorde ansatsen från vänster eller från höger och vissa hoppade över ribban mitt emellan stolparna och vissa nära någon av stolparna. Jag försökte minnas var de hoppade och sedan placera mig efter det. Jag använde följande autofokus och började fokusera någonstans i mitten av ansatsen. Fokus följde med ganska bra även om hopparen passerade bakom någon funktionär under ansatsen. När hoppet påbörjades tryckte jag ner avtryckaren och höll den nedtryckt tills landningen på mattan.
Till nedanstående bilder använde jag ett 500 mm objektiv. Det gav en finare oskärpa i bakgrunden.
Fotografera stavhopp
Det innebar ungefär samma svårigheter som fotografering av höjdhopp med tillägget hur mycket jag var tvungen att kompensera exponeringen för den ljusa himlen.
Fotografera spjut, kula och diskus
Spjutkastarna började ansatsen bakom kastnätet och därför kunde jag inte börja följa dem förrän de hade kommit förbi nätet. Efter en stund insåg jag att jag kunde se på rörelsen från en kameraman från SVT när spjutkastarna började springa. När kameramannen började röra sig visste jag att det var dags.
Kula var svårare att fota än jag hade räknat med. När kulstötarna snurrade gick det väldigt fort och det hade varit bra med en snabbare kamera än den jag hade.
Diskuskastarna försökte jag fotografera genom nätet men det var svårt. Sista dagen använde jag ett 500 mm tele med en konverter för att kunna fota mer framifrån och på långt håll.
Jag använde ett 500 mm tele med en 1,4 gångers konverter när jag fotograferade diskus.
Fotografera längdhopp
Längd var den mest intressanta grenen att fotografera. Den bjöd på många olika moment. Startögonblicket av anloppet, anlopp, plankträff, upphopp, luftfärd och landning. Luftfärden bjuder på olika intressanta kroppsställningar. Något som förvånade mig var hur högt de tävlande hoppade.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det var tre långa, jobbiga och mycket intensiva dagar. Men framför allt var det otroligt kul och en stor upplevelse. Att till exempel stå fem meter från området där diskuskastarna höll till när de väntade på att kasta, sitta tre meter från innerbanan när en klunga på 5000 meters loppet dundrade förbi i hög fart eller ligga på magen precis bakom längdhoppet var helt underbart.
Många hjältar
De tre dagarna bjöd på massor av imponerande prestationer, både på och utanför tävlingsbanorna. Arrangemanget hade inte varit möjligt utan alla dessa funktionärer som gjorde ett fantastiskt jobb, vilka hjältar.
I går morse ringde väckarklockan 03:30 och när jag kokat vatten till te styrde jag kosan mot Trollhättan och dess vilda invånare. Min plan var rådjursfotografering men det skulle även kunna bli fin dimma eftersom det hade regnat mycket dagen innan. Dimman var inte tillräckligt bra men däremot såg jag flera rådjur. Två olika rådjur betade bland höga ormbunkar och oftast skymtade bara huvudet. Jag önskade få en bild med ett rådjurshuvud som stack upp i grönskan och vänt åt mitt håll men det var hela tiden ormbunkar framför huvudena som störde för mycket. Det hade kunnat bli riktigt bra men jag hade inte den där lilla extra turen på min sida. Sedan tog jag bilder på en get som stod i en trädgård med diverse bråte i bakgrunden. Hon betraktade mig ett tag och hade full fokus åt mitt håll. Rätt vad det var kom en katt gående bakom henne. Det syntes att hon hörde katten eftersom hon vred ena örat bakåt.
När jag hade gett upp och åkte iväg från området fanns det en liten höjd där det gått rådjur vid flera tillfällen tidigare gånger och där stod det en get. På den tog jag en lite annorlunda bild som jag inte har sedan tidigare och den bilden blev jag nöjd med.
Efter rådjursfotograferingen åkte jag till badstranden. Inte för att bada utan jag var mest nyfiken på hur hög vattennivån var. För att hitta motiv med sandmönster ville jag ha så låg vattennivå som möjligt men tyvärr var vattennivån mycket hög. Istället för att leta motiv åt jag mina frukostmackor och njöt av utsikten. Vattenytan var nästan spegelblank. Efteråt gick jag en sväng och tittade om det fanns några mönster där jag normalt sett brukar hitta motiv vid lägre vattennivåer. Som jag misstänkte fanns det inga. På väg till bilen gick jag via en liten vik där skogen började nära vattnet och jag kunde undvika att få med en massa sand på stövlarna. I den viken fann jag till min förvåning fina mönster. Där har det inte funnits några motiv förut men nu fanns det flera fina formationer där.
Nu har vi haft högtryck och sommarvärme ett bra tag här i Bohuslän. Värmen ser ut att hålla i sig. Jag gillar när det är varmt ute men stark sol är oftast ett svårt fotoljus. Nu är det tidigt morgonljus samt sent kvällsljus som gäller vilket kan vara magiskt. Men det är inte så länge sedan vi hade vinterväder här.
Spegelbilder
I början av april tog jag nedanstående bilder. Det låg snö på varenda liten gren och det var ett vykortsvackert vinterlandskap. Speglingar av träd har jag fotat många gånger förut men inte med så mycket snö på. Det var en svag krusning på vattenytan och jag laborerade med slutartid. För lång tid gav, i mitt tycke, för suddiga bilder och med för kort slutartid blev vattenytan för skarp. Jag ville ha en lite målerisk känsla och under de förutsättningarna som var då visade det sig att runt en tjugondedels sekund gav de bilder jag ville ha.
Dovhjort och kronhjort
Ett par dagar senare fotograferade jag hjortar. Snön låg fortfarande kvar men den höll på att smälta bort. Dovhjorten på bilden nedan hittade något att äta i kanten på en äng där snön smält bort intill en stenmur.
En ung kronhjort passerade en öppning i en stenmur och jag kunde använda en ek för att rama in djuret.
Hur många gånger har man inte hört fotografer säga att man alltid ska ha kameran med sig. Innan mobilerna fick bra kamerafunktioner vad det ännu viktigare än idag men det är fortfarande en god idé att ha med sin ”riktiga” kamera om man är en inbiten fotonörd. Nedanstående bild fotograferade jag för några dagar sedan under en kort promenad som jag och min fru gick utmed havet. Tack vare ett högtryck med sommarvärme har naturen fullkomligt exploderat och bland annat har det varit extremt mycket pollen. När pollen hamnar i vatten och om det är pålandsvind kan vattenytan intill stranden blir helt gul av pollen. Då kan det bildas mönster tack vare vind och strömmar. På ett ställe tyckte jag att ett mönster med lite god vilja liknade huvud och hals på en fågel med lång näbb.