Peter Angvarson Fotografi

Resdag

Vårt plan landade på Madeiras speciella flygplats mitt på dagen den 1:a mars. Start och landningsbanan var byggd på höga pelare alldeles intill havet och huvudvägen utmed kusten gick under flygplatsen.

När vi hade hämtat hyrbilen och gått igenom en lång lista av skador på bilens chassi, åkte vi till vårt hotell Duas Torres i huvudorten Funchal. Där gjorde vi oss hemmastadda, gick en kort promenad på den fina strandpromenaden och handlade mat. Som brukligt hade vi valt ett hotell med ett litet kök på rummet eftersom vi ville vara flexibla.

Jag hade med en systemkamera och ett 24-105 mm objektiv. Dessutom använde jag ett resestativ vilket jag oftast bar över ena axeln. Filmerna är tagna med mobil.

Vandringsdag 1

Den första dagen blev inte som vi hade planerat. Vi satt i bilen strax utanför den lilla byn Santo da Serra och väntade. Regnet vräkte ner och en kraftig vind slet och drog i träden. Efter drygt en timme gav vi upp och åkte till Funchal igen. Där solade vi vid poolen i en timme och sedan gick vi till centrum som låg cirka fyra kilometer från hotellet. Stadskärnan var ganska mysig med bland annat en gammal katedral, en gata med många fina dörrmålningar samt en trevlig park. Fotbollsspelaren Christiano Ronaldo är från Funchal och han hade ett museum vid hamnen. Bilder från Funchal kan du se i mitt förra inlägg.

Vandringsdag 2 – Porta de Sao Lourenco

Den östligaste delen av Madeira bestod av en lång udde med en ö. Det var ett vackert och öppet landskap med fina branter mot havet.

På klippväggarna fanns fina mönster som var intressanta att fotografera.

För att se och fotografera själva udden och ön längst ut var man tvungen att gå upp på en höjd dit det var förbjudet att gå. Nästan alla andra gick dit och det gjorde vi också.

Landskapet erbjöd många bra fotomöjligheter men tyvärr förstördes naturupplevelsen av den sjukt stora mängden människor. Vi hade varit på plats ganska tidigt och på tillbakavägen mötte vi massor av människor trots att vi var där under en månad som normalt sett brukade ha sämre väder och därför troligtvis inte var högsäsong.

Vandringsdag 3 – vattenfallen Lagoa do Vento och 25 Fontes vid Rabacal

Vi var bland de första bilarna när vi tidigt på morgonen parkerade vid Rabacal. Bilen visade på 5 plusgrader, regnet öste ner och en iskall vind rev och slet i bilen. Som tur var lugnade ovädret snart ner sig och vi travade iväg mot Rabacal. Efter två kilometer på en liten asfaltsväg nådde vi fram till Rabacal. Vi kollade in en stor skylt med information om lederna i området och fotade även av den med våra mobiler innan vi fortsatte mot det närmaste vattenfallet, Lagoa do Vento. När vi kom fram var vi helt själva vid vattenfallet vilket var skönt. Men det blåste kraftigt och regnade. Fotograferingen var kaosartad. Jag försökte skydda kameran med ett paraply samtidigt som jag skulle skydda paraplyet från vinden. Det yrde även runt vatten från fallet. Men tack vare allt regnandet var vattenfallet välfyllt.

Sedan gick vi samma led tillbaka en bit och tog en annan led mot vattenfallet 25 Fontes. Då började det dyka upp massor av andra vandrare. Skogen i området var extremt tät och definitivt ingen skog som lockade att springa orientering i.

Efter 25 Fontes hade vi tänkt ta en en annan led än den vi vandrade dit på men den leden var avstängd. Någon sådan information fanns inte på informationstavlan vid Rabacal och vad som var ännu sämre var att kartan på tavlan inte var uppdaterad med att man skulle gå en annan stig från fallet än den vi gick dit, detta för att inte möta alla dessa vandrade som bara vällde fram. Det kostade 3 euro per vandrare vilket borde inbringa stora summor varje dag men portugiserna hade inte ens bemödat sig med att uppdatera informationsskylten.

På hemvägen låg det snö på ett ställe och på eftermiddagen solade vi vid poolen.

Vandringsdag 4 – Levada Nova vid Santo da Serra

Vi parkerade nära en rondell utanför Santo da Serra och följde en asfalterad väg till kapellet Capela dos Cardais. Där kunde vi sedan följa Levada Nova västerut. 

Vandringen gick mestadels i vacker skog och vi passerade några vägar. Precis före en av vägarna låg en damm där massor av grodor spelade för fullt.

På bilden nedan syns inte hur tvärbrant det var till vänster om det omkullfallna trädet. Där kunde vi inte gå. 

Tyvärr var det få blomningar. Kanske var det för tidigt på säsongen men på några ställen kunde vi njuta av lite blomsterprakt. 

Sista biten innan vi vände upp mot Santo da Serra gick vi in i en vacker dal där vi kunde blicka ut över trädkronorna nedanför oss.

Från dalen följde vi en brant led uppåt, cirka 250 meters stigning, till en asfalterad väg som ledde fram till rondellen där vår bil stod parkerad. Den dagens vandring blev 13,5 kilometer och vi såg inte någon annan vandrare, vilket kändes befriande. Dessutom var det trevligt att gå en runda istället för att vända och gå samma väg tillbaka.

Dag 5 – sovmorgon och en promenad in till Funchal

Under natten stormade det och regnade. Våra, samt övriga gästers stolar på balkongerna for omkring och förde ett himla oväsen. Det skulle fortsätta blåsa stark vind under dagen och därför tog vi en välbehövlig sovmorgon.

Vi solade vid poolen på förmiddagen. Där klämde vi in oss mot en vägg som gav lite lä för vinden. Vinden var så stark att den lyfte vatten från poolen och ibland fick vi en liten dusch med poolvatten över oss. Ingen trängsel vid poolen.

Efter lunch promenerade vi in till Funchal centrum, strosade runt där och tog bilder. Vi gick drygt tio kilometer.

Vandringsdag 6 – Ribeira Seca till Boca do Risco

För att köra till Ribeira Seca där vår vandring skulle börja åkte vi förbi byn och genom en tunnel. Efter tunnelns slut tog vi av och åkte tillbaka genom samma berg men i en mindre och äldre tunnel. Det fanns inte särskilt många parkeringsplatser i Ribeira Seca och de flesta var upptagna. Antagligen för att det var helg och de boende skulle inte till jobbet. Efter lite letande fann vi en plats och gick sen till levadan. Vädret växlade och skapade emellanåt ett dramatiskt ljus.

Vi följde levadan in i en dal och hade fin utsikt ner över den skogbeklädda dalen.

Vid Boca do Risco öppnade sig landskapet till en dramatisk kuststräcka. Vi vandrade väster ut till udden Ponta do Espigao och vände sedan tillbaka samma väg. Vi mötte endast ett fåtal andra vandrare.

I en trädgård hade ägaren varit kreativ och placerat ut diverse föremål. Det hela var fascinerande och såg lite makabert ut.

Vandringsdag 7 – Levada da Portela

Vid Levada da Portela fanns en stor parkeringsplats och utsikten mot berget Penha de Aguiia var magnifik.

 

Vandringsdag 8 – Boca da Corrida till Pico Grande

Vi parkerade först av alla bilar på en liten parkeringsplats vid Boca da Corrida. Där fanns en informationsskylt och på den stod bland annat att leden var avstängd efter 3,5 kilometer. Vi bestämde oss för att gå till avstängningen och vända.

Hela området hade brunnit 2024 och endast lite grönt hade kommit tillbaka efter branden vilket gav en lite ödesmättad känsla.

På flera ställen hade vi en fin utsikt över Curral das Freiras, Nunnornas dal.

Vissa delar av leden låg i lä för vinden och på andra delar blåste det kraftigt. Väl framme vid avspärrningen tog vi några bilder och vände sedan tillbaka samma väg som vi kommit. Efter ett tag mötte vi två vandrare och när vi blickade tillbaka efter ett tag såg det ut som att de gick höger vid avspärrningen och fortsatte. Leden till Pico Grande gick till höger precis innan avspärrningen och var inte avstängd vilket vi hade trott. Då blev vi rådvilla, skulle vi vända tillbaka? Efter lite velande gjorde vi det. Tillbaka vid avspärrningen gick vi till höger och snett tillbaka en bit. Strax gick en avstickare till vänster som vi följde upp mot Pico Grande. Ett par hundra meter framåt blev det väldigt brant. Till en början fanns det vajer att hålla i men sedan kom ett läskigt parti utan vajer och vi bestämde oss för att vända.

Vandringsdag 9 – Queimadas till Caldeirao Verde

Planen var att gå till Caldeirao de Inferna, men leden var bommad vid vattenfallet Caldeirao. Det fanns ingen information på tavlorna vid parkeringen om att leden var avstängd. Parkeringen var stor och det var många turister som parkerade där. Parkeringsavgiften var 2 euro per timme och avgiften skulle betalas i en automat för sedlar i ett hus 150 meter från parkeringen. Det var en fin vandring utmed en levada och fin utsikt över en dal. I levadan simmade ett stort antal små öringar.

Vi gick genom några tunnlar och förbi ett fint vattenfall halvvägs. På tillbakavägen mötte vi många vandrare vilket var krångligt, särskilt i tunnlarna.

Vandringsdag 10 – Pico do Arieiro och Parque Ecologico do Funchal

Vi visste i förväg att leden skulle vara stängd efter 1,2 kilometer men vi tyckte ändå att det var värt att besöka Pico do Arieiro. Vi anlände till en stor parkeringsplats strax efter solens uppgång och där stod då redan massor av bilar parkerade. Sedan gick vi en stig cirka 300-400 meter upp till Pico do Arieiro som låg på 1818 meters höjd. Där fanns redan massor av människor och vi började med att gå leden till avstängningen och tillbaka.

På bilden nedan fotograferar jag det storslagna landskapet i området vid Pico do Arieiro. Det var skönt med vantar i det kylslagna vädret. 

Innan vi gick ner till bilen gick vi upp på själva toppen. Där fanns ett kösystem likt det som finns till Lisebergs attraktioner. Denna dagen användes det inte eftersom det antagligen var förhållandevis få besökare. På bilden nedan väntar jag på min tur att gå högst upp på toppen.

På stigen ned mot parkeringen fick vi syn på två mycket vackra fåglar av arten rödbent rapphöna.

På vägen till Funchal stannade vi till i ett stort område som hette Parque Ecologico do Funchal. Vi vandrade runt i skogen och fotade träd och njöt av avsaknaden på andra turister.

Vandringsdag 11 – Levada da Serra

Vi parkerade bilen strax väster om Sito das Quatro Estradas där Levada da Serra korsade väg 202. Sedan följde vi levadan åt nordväst och tog samma väg tillbaka. I början hade vi ett stort kalhygge till vänster om oss och till höger en jättestor nedlagd produktionsanläggning för höns, grisar eller liknande. Snart kom vi in i skog och den tog sedan lite olika skepnader. Vi passerade många fina träd.

På grunda av allt regnande var leden lite lerig på en del partier.

Vi mötte inga andra vandrare eller cyklister!

När vi hade handlat mat och var på väg till hotellet kom det in ett oväder.

Vandringsdag 12 – Levada da Central da Ribeira da Janela, Porto Moniz och Fanal

Vi började vår vandring från rekreationsområdet nära Lamaceiros som låg i den nordöstliga delen av Madeira. Levadan var stor och välfylld med vatten. Den första biten hade vi sällskap av två män och det visade sig att de skulle rensa bort skräp som fastnat i filtreringsgaller en bit bort utmed levadan. Det regnade lite till och från och efter regnet bildades små dimslöjor i dalen.

När vi närmade oss, Fonte do Bispo, stället där skulle vända passerade leden att vattenfall. På bilden ovan kan man se ett skydd mitt i vattenfallet där leden går. Leden kan anas i klippväggen till höger om skyddet. Till vänster om vattenfallet gick levadan genom en tunnel i berget.

På bilden nedan har min fru precis passerat under vattenfallet på tillbakavägen.

Efter inmundigande av en medhavd lunch åkte vi ned till Porto Moniz. Det var den byn som låg längst åt nordost på Madeira. På vägen stannade vi vid en fin utsiktsplats över Porto Moniz. Tack vare blåsten tryckte havet på ordentligt mot klipporna vid havet.

På kvällen åkte vi till Fanal och fotograferade de vackra träden som fanns där. Området var större än förväntat och även antalet lagerträd. Helst skulle det vara dimma vilket var vanligt men så var inte fallet när vi var där. Däremot regnade det ibland vilket var en fördel då det minskade antalet turister. Några korta stunder började dimma bildas men den försvann snart.

Sista hela dagen innan hemresa – Porta de Sao Lourenco

Det blev en slappardag med en tur till den östligaste delen av Madeira, Porta de Sao Lourenco. Vi fotade de fantastiska klipporna och jag hittade fina mönster på marken.

På bilden nedan väntade jag ett tag för att bara få med en eller två personer ovanpå klippan. Oftast stod det fler människor där.

Sammanfattningsvis var jag nöjd med resan trots regn varje dag och dessutom blåsigt. Växlande och framför allt molnigt väder var väldigt bra för fotografering av skog, träd och landskap. Vi kunde för det mesta sola 30 till 60 minuter varje dag vilket räckte och jag använde därför inte solskyddskräm.

Naturen och landskapet var mycket vackert med fina skogar, vattenfall och dramatiska berg. Eftersom de flesta vandringslederna följde levador var de svårt att hitta bra rundor. Vi vandrade oftast samma stigar tillbaka.  Vissa leder var otroligt populära vilket var väldigt trist. Ännu värre var att så många leder var avstängda. Jag har aldrig varit med om att betala för att vandra en led och inte heller att så många leder varit avstängda samt dåligt underhållna. Som vandrande turist kände jag mig ovälkommen.