Månad: april 2022

Denna morgon var jag på plats innan det började ljusna och det skulle  inte jagas i området, det hade jag kollat med jägarna som jag träffade dagen innan. I skogen gick det nätt och jämt att se träden och jag lyckades se diket jag skulle hoppa över innan jag kom ut till mosskanten. Där satte jag mig på min stolsryggsäck intill en gran där jag suttit tidigare och kände mig genast som hemma. Det hade regnat under natten och det låg en dimma över mossen. Efter ett tag kunde jag urskilja några mörka områden i bortre mosskanten. Först tänkte jag att det var tallar men sedan såg det ut som att det mörka rörde sig. Kanske spelade min hjärna mig ett spratt. De nio älgarna jag sett dagen innan satt nog kvar på näthinnan. Men när det blivit ännu lite ljusare till kunde jag med säkerhet konstatera att det var ett gäng älgar. Så småningom visade det sig vara sju stycken.

När de sju älgarna hade passerat över mossen och försvunnit ur synhåll började jag så smått fundera på frukost. Men innan jag hann ta fram mina mackor syntes en rörelse långt bort på andra sidan mossen. I kameran syntes en ko och en tjur. Ytterligare tre djur dök sedan upp, två tjurar och en ko. Korna kan ha varit kvigor, det kunde jag inte avgöra. De korsade högmossen och gick i en riktning till vänster om mig. Först kom en av korna med den näst största tjuren en bit bakom sig.

Sedan kom den minsta tjuren och därefter den andra kon tillsammans med den största tjuren som var en niotaggare. Den andra kon stannade mitt på mossen och lade sig ner. Niotaggaren gick förbi och bort till den första kon. Hon vände, gick femtio meter ut på mossen och lade sig ned bakom en ensam tall. Då vände också den största tjuren om och gick till den andra kon mitt på mossen och lade sig ned hos henne. 

Mellantjuren och den minsta tjuren gick mot varandra och började stångas på skoj. De tog inte i utan bara svängde hornen mot varandra.

Den mellersta tjuren gick in i skogsbrynet och lade sig ner. Minstingen lade sig också ner, fast i mosskanten, där det var en öppning mellan tallarna i tjurens riktning och mot mig. Nu låg fem älgar ner på mossen och hade inte den minsta tjuren haft fritt synfält mot mig skulle jag gärna ha ätit mina frukostmackor. Jag kunde inte röra mig, då skulle tjuren upptäcka mig. Tiden gick och det blev ganska obekvämt att sitta på stolen. Jag hade ryggstödet på vänster sida och om jag lutade mig på det hade jag vält åt sidan då benen inte kunde fungera som motvikt. Under två och en halv timme hände bara två saker. Den stora tjuren reste sig upp, stod helt stilla i fem minuter och lade sig ned igen. Samma sak gjorde den minsta tjuren. Plötsligt kom två ”nya” kor och en kalv gående ut på motsatta sidan av mossen. Något hade oroat dem men de sprang inte bara gick i rask takt. När de kommit till mitten av mossen hakade den stora tjuren och kon på och alla fem gick mot de andra tre djuren. Väl framme vid dem hakade även de på och sen vara alla åtta älgar uppslukade av skogen.

Det var lite snopet att alla försvann så plötsligt men nu kunde jag äntligen äta min frukost. Klockan var två.

 

När jag kom fram till stället där jag skulle parkera bilen hade det börjat ljusna lite, vilket var dåligt. Jag hade missbedömt tiden och borde ha varit på plats en halvtimme tidigare för att inte riskera skrämma några djur på min väg till mossen. När jag gick från bilen skymtade jag nätt och jämt älgar på ett fält och det syntes att de hade lagt märke till mig. De gick mot mossen. För att inte skrämma djuren ännu mer gick jag längre bort än vanligt innan jag vek av mot mossen. Plötsligt hör jag någon säga med hög röst ”-Vad håller du på med?”. Förvånad tittade jag åt det håll ljudet kom ifrån, ett jakttorn. Där satt en jägare som inte var glad åt att jag dök upp, vilket jag hade full förståelse för. Det gick bara en väg in mot mossen och ett år tidigare hade jag sett att jägare parkerade där jag nu hade ställt bilen. Där stod inga bilar och därför trodde jag inte att någon jägare var ute i området. Jag bad om ursäkt och berättade vem jag var och vad jag tänkte göra. Sedan gick jag försiktigt ut till mosskanten. Flera älgar syntes på bortre delen av mossen och jag bestämde mig för stanna på sidan av en skogsudde som gick en bit ut i mossen. Egentligen hade jag planerat gå en bit till men då skulle älgarna kanske få syn på mig. Jag hängde kamouflagenätet framför mig och stativet. Efter en kvart var det något som gjorde älgarna oroade och de följde mosskanten åt höger. Därmed försvann de bakom skogsudden, men det dröjde inte länge förrän en älg dök upp runt udden. Det var en ung tjur med de minsta älghorn jag sett. Ljuset var fortfarande ganska svagt och det var synd att de kom nära mig så tidigt. Dessutom skulle de gå rakt på mig om de fortsatte.

Jag började fota för att få stopp på dem och det svaga ljudet från kameran var precis lagom för att det skulle höras till älgarna men inte så högt att det skrämde dem. Tack och lov för att jag hade en kamera som gav lite ljud ifrån sig. Den första älgen stannade upp och bakom den dök två till upp.

Den lilla tjuren och en ko var inte kompisar. De lade båda öronen bakåt vilket var ett tydligt tecken på aggressivitet. Först reste sig kon upp på bakbenen och vevade med frambenen och sedan gjorde tjuren lika dant.

Ingen av dem var i närheten att träffa den andre. Det såg ut som en slags kraftdemonstration och efteråt slutade de att ha öronen bakåtlagda. Om en kommer nära en vuxen älg slås en av hur stora de är. När det står på bakbenen och vevar med frambenen ser de ännu större ut.

Det upprepande ljudet från kameran gjorde älgarna lite misstänksamma och de lämnade den öppna mossen och gick in i skogen. De passerade mig tjugo meter in i skogen. Det var bra eftersom ingen av dem då förstod att jag var en människa och det är alltid en tillfredsställelse att kunna fotografera djur utan att skrämma dem. Bakom mig passerade de en öppning i skogen och jag kunde räkna till nio stycken älgar.

När älgarna hade gått förbi mig passade jag på att äta mina frukostmackor. Därefter kom två rådjur ut på mossen.

Bägge rådjuren tittade flera gånger åt det håll på mossen som jag inte kunde se på grund av udden med träd. Jag förstod att det var något där men det var inget som skrämde rådjuren. Jag försökte se genom träden och plötsligt fick jag se ett bakben på en älg i en liten glipa mellan träden. Det gick en halvtimme utan att älgen rörde sig. När jag tittade bakom mig såg jag en jägare långt bort på mossen. Han kom gående tillsammans med en hund och de var på väg åt mitt håll. Det syntes på hunden när den fick syn på älgarna. Jag fick efteråt veta av jägaren att det var flera älgar. Hunden stannade och stod helt stilla ett tag. Sedan började den springa och skälla. Varpå älgarna försvann. Där hade jag otur men på morgonen hade jag haft tur eftersom det var en jägare som skrämde älgarna åt mitt håll när han skulle gå till ett jakttorn i den kanten av mossen där jag först såg älgarna.