Under min semester var det inte särskilt många vindstilla morgnar med dimma. En enda morgon fotade jag i dimma. Jag åkte en runda i närområdet av vår sommarstuga i mellersta Halland och stannade till i närheten av vattendrag och sjöar. Plötsligt fick jag syn på en annan fotograf. Jag blev verkligen förvånad. Det var första morgonen under sextio år som jag såg en annan fotograf i det området och då förstår du att området inte direkt lockar andra fotografer. Jag åkte en liten bit till och stannade vid en äng med träd. Efter en stund kom den andre fotografen körande och stannade på samma ställe. Vi fotade och pratade. Så småningom gick det upp för oss att vi vuxit upp i samma Halländska by, nämligen Torup och att våra föräldrahem låg ganska nära varandra.
Det var speciellt ett träd som stod fint på en äng. Jag tog olika alternativ allteftersom dimman lättade. Gräset var vackert indränkt i dagg.
I en viss vinkel passade formen på trädkronorna bra ihop.
Nedanstående bild är fotograferad med objektivets minsta bländare 22 för att solen ska få en stjärneffekt.
