De senaste månaderna har bjudit på ett enastående grått väder. Då kan det passa bra med svartvita bilder. För att matcha vädret har jag använt ett gråfilter som förlänger exponeringstiden tio gånger vilket gav en tid på sex minuter.
Författare: Peter Angvarson
Brööööl…
Några dovhjortar uppvaktade en flock hindar med bland annat bröl och speciella rörelsemönster. Jag hade smugit mig så nära djuren jag vågade utan att riskera bli upptäckt och väntade på att något skulle hända för att få chansen att ta några bilder. Plötsligt sprang en hind med kalv iväg. Två av hjortarna följde efter men hinden verkade inte lika intresserad av hjortarna som de tycktes vara av henne. Efter någon minut kom först den ena hjorten gående tillbaka och strax efteråt kom även den andra. De passerade då på lagom avstånd från min plats och jag fick bilder på båda två när de gick förbi. Tack vare det tysta läget på slutaren kunde jag ta ett antal bilder på respektive hjort utan att de skrämdes av ljudet från slutaren. Detta trots att avståndet oss emellan inte var så stort.
Sjön Åsnen, del V och sista delen
Det var busväder i form av stark vind och regn den sista kvällen vid Åsnen. Jag var ensam om att bo på campingen eftersom den stängde för säsongen. Tur att man inte är mörkrädd. På morgonen, dagen efter, var det vindstilla och molnfritt. Kändes som om jag befann mig på en annan planet jämfört med kvällen före.
Jag åkte till en bro söder om Bjurkärr där jag sedan tidigare spanat in en sten i sjön. Stenen såg ut att ha gått sönder i två delar. Ibland var det små krusningar på vattenytan och däremellan helt stilla. Bilderna med en stilla vattenyta tycker jag blev bäst. Förutom stenarna fotade jag vass och näckrosblad. Jagande rovfiskar och skarvar bröt emellanåt den blanka vattenspegeln.
Sjön Åsnen, del IV
Sjön Åsnen, del III
Sjön Åsnen, del II
Under min vistelse vid Åsnen bodde jag på Mjölknabbens camping i en stuga. Mjölknabben ligger nära naturreservaten Bjurkärr, Hunshult och Agnäs alldeles vid Åsnens strand. Stugan höll en bra standard. Toalett och dusch fanns i en gemensam byggnad trettio meter bort. Bilderna är tagna vid campingen.
När jag fotograferar i skog gillar jag att det är mulet och blött men det ska helst inte regna konstant en hel eftermiddag vilket var fallet när jag åkte till Hackekvarn och Toftåsa myr. Vädret är som bekant inget att göra något åt men jag hade velat gå ut på Toftåsa myr till den holme där det växer 375 år gammal tallskog. På grund av det ihållande regnet fanns det tyvärr ingen möjlighet till en fotopromenad. Hackekvarn verkade däremot inte lika intressant. När jag kom tillbaka till campingen var det nästan mörkt och då klarnade himlen upp i väster. Solen färgade himlen röd och bjöd på en vacker solnedgång.
Sjön Åsnen, del I
Jag är nyss hemkommen från tre dagars fotoresa till ett område runt sjön Åsnen i Småland. Där finns ett antal naturreservat som heter Bjurkärr, Agnäs, Torne bokskog, Hunshult, Toftåsa myr och Hackekvarn. Förutom naturreservaten är Åsnen en mycket vacker samt variationsrik sjö med många öar, uddar och vikar.
Bjurkärr tycker jag är mest intressant med sin ovanligt gamla bokskog med inslag av mycket högstammiga ekar. Bilden på det döda omkullfallna bokträdet är fotograferad där. Tyvärr slår Länsstyrelsen världsrekord i informationskyltar vilket förtar en del av naturupplevelsen, men det är klart att Länsstyrelsen måste skapa arbetstillfällen för att utveckla sin verksamhet och då väger inte en orörd gammal bokskog särskilt tungt. I reservatets föreskrifter kan man bland annat läsa ”Det är förbjudet att sätta upp tavla, skylt, plakat, affisch eller motsvarande” . I Bjurkärr har man tyvärr möjlighet att beskåda naturvanvårdens falska dubbelmoral. Var man än går är det nära till anlagda stigar och bänkar. Det är svårt att hitta någon plats varifrån man inte ser någon skylt eller färgmarkerat träd. Länsstyrelsens naturvanvårdare har lyckats med att delvis förstöra den finaste skogen vid Åsnen genom att skapa ett friluftsområde där.
I de flesta av reservaten finner man en mängd lavar, svampar och mossor. Bilden överst är från Agnäs.
Dött hus med blå dörrar
Under de senaste åren har jag åkt förbi ett gammalt ödehus vid ett flertal tillfällen och varje gång har jag tänkt att jag ska fotografera det huset. I helgen som gick blev det äntligen av. Vädret och årstiden var perfekt. Möjligen var det för mycket regn men det gick att skydda kameran med hjälp av att placera kepsen över den och objektivet. Under perioder när regnet vräkte ner stod jag klistrad mot en vägg där taket sköt ut en liten bit som skydd. Bakom huset ligger en gammal lada, ett utedass, en sönderfallen verkstad. Mellan byggnaderna står många ”fina” saker som till exempel en gammal bil, en truck och en hytt till en båt. Det blev ett långt bildreportage.
Tolvtaggare
Dimman låg tät i morse men tack vare filmaren Ulf Jonasson fick jag se tolvtaggaren. Ulf var redan på plats när jag kom dit och han hade upptäckt tjuren, vilket gjorde att jag förstod att det fanns något intressant att se. Sedan dök även Göte Eriksson, Kenneth Svenningsson och Håkan Nunstedt upp. Det var trevligt att träffa gamla bekanta fotografer och prata en stund med dem.
En tolvtaggare och fem fotografer, det innebär 2.4 taggar per fotograf. Även om antalet stora tjurar har ökat de senaste åren tack vare en vettigare avskjutning återstår det en hel del att förbättra med avseende på älgpopulationen. Jag önskar 12 taggar per fotograf och vecka. 🙂
I en bra älgpopulation bör det finnas lika många tjurar och kor samt en högre genomsnittsålder jämfört med den nuvarande.
Idag har min kamera gått 10000 bilder och börjar räkna från början igen.
Älg och kronvilt
Min kamera är fortfarande på reparation men jag har fått låna en kamera från Canon under tiden. Tack för det Canon!!!
På morgonen hittade jag en älgtjur och på kvällen kronvilt. Mitt på dagen sov jag två timmar på en klippa vid en sjö. Underbart och välgörande.
Vid tre tillfällen fick jag möjlighet att testa en grej jag köpt nyligen som ger ifrån sig olika sorters vildsvinsljud. Första testet blev på en galt som sov gott i solen. Min förhoppning var att den skulle bli nyfiken och resa sig så att jag skulle få några bilder. Galten öppnade ena ögat lite grann en stund och det var det enda som hände. Trots att apparaten fick spela ut hela sitt register av olika läten. Sedan provade jag även olika läten på två vilande grupper av suggor med kultingar och det blev ingen reaktion där heller. Tyvärr ingen succé alltså.