Peter Angvarson – Sida 3 – Peter Angvarson Fotografi

2023 års sista inlägg

I årets sista inlägg har jag valt ut några bilder som inte består av naturmotiv. Jag fotograferar mycket med en kompaktkamera som är lätt att ta med sig. Den har jag ofta haft med mig när jag inte är ute för att enbart fotografera men ändå vill ha en kamera med mig. Numera använder jag även mobilen eftersom mobilkamerorna blivit så bra.

Nu när det är kallt och mörkt kan det pigga upp med en bild tagen en varm sommarkväll på en utsiktsplats på ön Milos i Grekiska övärlden. Vi var ett antal personer som njöt av synen när solen sakta dalade mot horisonten. Jag fotade som vanligt olika varianter och här är en med både ett ungt par samt skuggor.

Innan sommaren har vi förhoppningsvis en fin en vår att se fram emot. Ljuset kommer tillbaka och dagarna blir längre. En nackdel är att alger på målarfärg, smuts på fönster och fågelbajs blir synligt igen. Fram med skurhink, borste och gummihandskar. Mitt i allt skurande kan man lätt få idéer och det är inte svårt att ta en paus från städningen och ta bilder istället.

Så en sensommarbild tagen vid Bodele i Uddevalla. Jag gillade siluetterna av paret och trädet. Ljuset från solen var starkt och därför placerade jag solen bakom trädet. Bilden hade blivit bättre utan lampstolpen men den hade inte gått att dölja med hjälp av trädet.

Tills värmen kommer åter kan vi som uppskattar värme åka på spa såvida vi inte åker utomlands förstås. Nedanstående motiv är fotograferat i Tylösand, Halmstad. Jag gillar att det är många personer och de grafiska elementen i motivet. I bildbehandlingen har jag gjort tre varianter. En i färg och två i svartvitt, eftersom jag tycker den här typen av bilder passar bra i svartvitt.

I bilden nedan använde jag ”Silver Efex Pro 2” och valde tema ”Fine Art Process” med filmen ”Kodak ISO 32 Panatomic X”.

I nästa svartvita bild använde jag också ”Silver Efex Pro 2” men valde tema ”Film Noir 2” istället med filmen ”Kodak ISO 32 Panatomic X” för att få en stor kontrast och därmed förstärka det grafiska i motivet.

Gott Nytt Fotoår 2024

och

”May the light be with You”!

Fler försök att fotografera älgar

Efter otursmorgonen jag skrev om i förra inlägget har jag varit på samma plats ytterligare fyra gånger. För exakt en vecka sedan hade jag lite mer flyt och lyckades ta bilder på några älgar. Jag var på plats vid hygget när det började ljusna. Efter nån timme kunde jag skymta den första älgen på en åker till höger om mig. Den följdes strax av ytterligare en älg. De gick upp på kanten av en höjd och hade ingen större brådska.

När de två älgarna försvunnit in skogen tog det en stund innan nästa två älgar dök upp. Först kom en ko och hundra meter bakom kom sedan en liten tjur. Bägge stannade till och betade kvistar på några ställen.

Kon hade en konstig utväxt på höger sida av huvudet i höjd med ögat. Utväxten går att se på bilden ovan. Hon gick också upp på höjden innan hon försvann utom synhåll.

Bara ett par minuter efter att pinntjuren hade försvunnit såg jag att det var en större tjur på väg åt mitt håll ute på åkern. Jag hoppades det skulle vara den udda fjortontaggaren men det var en åttataggare som jag inte sett förut. Den var fin och jag var glad över bilderna samt naturupplevelsen.

Nedanstående bild tycker jag hade varit den bästa på tjuren när den gick men som du ser har jag inte lyckats få med hela bakbenet och det förstör hela bilden. Typiskt att jag skulle tabba mig på den bästa bilden. Det var inte första gången och det kommer inte heller vara den sista.

Dagen efter, på söndagen, såg jag tio älgar. Två älgkor kom först gående långt framför mig och därför blev det inga bilder. Sen kom två älgar på hygget på lagom avstånd men de var skrämda och hade bråttom. Jag försökte panorera och ta bilder med rörslseoskärpa medan de sprang men tabbade mig med autofokusen. Jag skulle ha bytt till följande autofokus, då hade jag kanske lyckats bättre. En enda bild var på gränsen till användbar. Det är den du ser här nedan.

Senare gick två kor cirka 300-400 meter bakom mig och de följdes av fyra tjurar. På grund av avståndet blev det inga bra bilder på dem heller.

Jag satt på samma ställe även i onsdags. Snön vräkte ner och det kunde ha blivit intressanta bilder men jag såg inte en enda älg.

I morse blåste det västlig vind och då var jag tvungen att gå upp på höjden för att inte vittringen skulle skrämma älgarna. Fördelen att sitta på höjden jämfört med hygget var att jag skulle kunna se älgarna på långt håll. Men när det hade ljusnat tillräckligt mycket kunde jag tyvärr konstatera att inga älgar syntes så långt ögat kunde nå. Jag började äta mina frukostmackor och efter ett tag tyckte jag mig se något litet mörkt långt borta som inte hade varit där förut. När jag tittade i kikaren kunde jag se en älg som var ungefär en kilometer bort. Den stod helt stilla och bara tittade. När jag käkat klart stod den fortfarande kvar och kollade. Plötsligt tyckte jag att den rörde sig. I kikaren kunde jag se att den sprang åt mitt håll. Efter ett tag fick den sällskap av en korp som kanske hoppades att någon skulle skjuta älgen så att korpen skulle få sig ett skrovmål. Jag fick snabbt packa ihop mina prylar och gå en bit upp på höjden till ett ställe jag sett ut när anlände på morgonen. Därifrån kunde jag se hur älgen fortsatte att springa åt mitt håll. Hundra meter innan hygget stannade den till vid ett dike innan den tog sig över och sprang vidare mot hygget. Älgkon stannade till i kanten av hygget och gick sedan ut på hygget och upp på kanten av höjden.

Den passerade framför mig och gick vidare till skogskanten där den stannade och betade ett bra tag.

Hur kan man ha en sån otur?

För några veckor sedan hittade jag ett ställe där två älgar betade på en stor åker. Vid första tillfället satt jag i bilen och kollade var älgarna gick när de betat klart. Det var två tjurar där den största var en udda fjortontaggare, det vill säga den hade horn med totalt tretton taggar. Älgarna gick ungefär en kilometer på åkrar för att sedan passera över en liten grusväg och ut på ett hygge. När de var på hygget körde jag sakta framåt på grusvägen som följde utmed hyggeskanten. När jag var mitt för den största tjuren stannade jag bilen och stängde av motorn. Snabbt försökte jag få till en bild men tjuren började gå mot skogen och de blev en bild när den hade börjat gå. Den gick in i skogen och försvann.

Vid det andra tillfället var jag på plats tidigare på morgonen och satte mig i kanten på hygget där tjurarna hade gått förra gången. Efter ett tag såg jag en ko längre bort på åkern och hon gick in i skogen bortom hygget. Efter henne följde fem älgar, däribland det två tjurarna. Jag gick en bit fram på grusvägen och sedan vek jag av in i skogen och uppför en backe. Där var det också ett hygge och jag hoppades på att någon av älgarna kanske kunde dyka upp där. Jag ställde mig bakom en rotvälta och väntade. Det gick nog en halvtimme utan att något hände. Jag hade tagit bilder på långt håll när älgarna gick ute på åkern och började förstora upp bilderna på kamera displayen. Det var en ko, tre små tjurar och de två större tjurarna jag sett tidigare. Plötsligt fick jag syn på två älgar som stod till höger om mig i kanten på hygget.

Där stod det två större tjurarna. Tänk om de kunde gå mot mig. Men de gick åt vänster istället och jag kunde skymta dem någon gång emellanåt. Jag hörde hur en av dem stångade på ett träd. Sen dök de upp framför mig i bortre delen av hygget.

Där befann de sig hela tiden lite skymda av förgrunden. Om någon av dem gått fem till tio meter närmare mig kunde det blivit hyfsade bilder men det gjorde ingen av dem. Vid ett tillfälle syntes lite mer av den mindre tjuren som syns på bilden ovan. Efter ett tag försvann bägge in i den täta skogen bortom hygget.

Vid det tredje försöket kom jag fram till hygget precis lagom för att se ett antal älgar försvinna in i skogen vid hygget. Så tidigt hade de inte lämnat åkrarna förut och det kanske berodde på att detta var en vardag och förut hade jag varit där på helgdagar. På vardagar är det lite fler bilar eftersom folk ska till jobbet vilket kan ha gjort att älgarna slutade beta tidigare. Jag gick till rotvältan där jag satt förra gången. Jag satte mig mer på min stolsryggsäck och åt mina smörgåsar samt drack varmt te. Sedan gick jag en runda i skogen för att rekognosera. Jag fick en fin promenad och bild på en råbock som stod ganska fint på en liten kulle. Den förstod nog inte att jag var en människa ty den stod där och kollade ganska länge innan den gick över kullen och försvann.

Vid det femte försöket var jag på plats ännu tidigare på hygget. Det hade precis börja ljusna. I bortre delen av hygget skymtade något stort mörkt som troligtvis var en rotvälta men det skulle också kunna vara en älg. Jag tog en bild och när jag tittade på bilden visade det sig vara en liten älgtjur. Den hade sett mig gå till hygget och gick snart in i skogen. Sedan satte jag mig och väntade. Därifrån min plats kunde jag inte se mer än cirka femtio meter av den stora åkern. Resten skymdes av ett skogsparti. Efter en stund kom en bil körande på grusvägen och stannade till när den kom fram till åkern. Jag tänkte att föraren stannade för att titta på älgarna och hoppades att bilen inte skulle få älgarna att gå en annan väg. Bilen åkte vidare efter en liten stund. Sedan gick det nog minst en kvart utan att något hände tills jag till min förvåning hörde steg på grusvägen bakom mig. Det var en joggare som var ute och sprang innan soluppgången i minus tio grader. Han passerade fem meter från mig utan att lägga märke till mig. När han var tio meter framför mig rusade en älg iväg och följdes av ytterligare fem älgar. De skenade bortåt, korsade vägen och försvann in i skogen. Älgarna var på väg mot hygget och hade inte joggaren kommit så hade jag haft stora möjligheter att få bra bilder. Vilken maximal otur. Jag kände mig verkligen snuvad på bra älgbilder. Ljuset var jämt och fint. Inte ett moln på himlen Några minuter efteråt kom solens första strålar och det var sådär gnistrande som det kan vara vid tio minusgrader. Joggaren var den enda människa jag sett på vägen och totalt hade där kört tre bilar under de fem gånger jag varit där. Hur är det möjligt att ha en sådan otur?

Några bilder från årets semester i Halland

De två bilderna här nedan fotograferade jag under en av få vindstilla morgnar vi hade i somras. Jag var i sommarstugan och tog en sväng med bilen ner till ån Ätran. Inte en krusning syntes på vattenytan och det låg en jämn tät dimma över den uppdämda ån. En bit ut låg en liten plastbåt och tack vare vattenspegeln och dimman gick det att få till en minimalistisk bild. Jag tog även bilder där jag placerade båten längre ner i bilden så att det istället blev mer negativ yta över båten. Jag tycker den här varianten ger en större känsla av att båten svävar i tomma intet än när båten är placerad längre ned i bilden. Därför gillar jag den här varianten bäst. Tänk om det istället varit en eka gjord av trä med åror på.

Därefter fotade jag några andra motiv med vatten och dimma innan jag åkte nästan ända hem till stugan igen. Drygt hundra meter från vår tomt står det här ensamma trädet. Fast det var inte så ensamt som det ser ut på bilden för på ängen hade hundra kossor vaknat när jag klev över stenmuren. Av någon anledning som jag inte kunde förstå hade bonden satt ett stängsel som höll kossorna borta från det lilla området runt trädet. Precis så mycket jag behövde för att i lugn och ro dels kunna fota och dels slippa få med kossor i bilden. Nu tycker du kanske det hade varit snyggt med en ensam kossa under trädet eller varför inte tjuren Ferdinand. Jo, visst hade det det. Men med så många nyfikna kossor hade de förmodligen bildat en cirkel runt mig, ty kossor verkar vara väldigt fotointresserade.

Foto i en riktig skog

En annan dag på semestern åkte jag till en fin bokskog som ligger knappt en mil från sommarstugan. I skogar finns ögon och öron har jag hört sägas. Det stämmer nog. Vem vet, skogens herdar Enter, finns kanske på riktigt.

Träning

Just ögonen är extremt viktiga för oss fotografer. Fotograferande är bland annat ett sätt att öva sig på att se. Jag har tränat mina ögon i mer än fyrtio års tid men ibland tvivlar jag ändå på att jag kan lita på dom. I den delen av Sverige där min hemstad Uddevalla ligger har vi ett transportbolag som driver linjetrafik med bland annat bussar i färgerna blått och blått. När jag åker i området ser jag ofta de blå bussarna köra runt i trafiken. Ibland undrar jag om jag verkligen kan lita på min syn när jag ser en blå buss och det står ”Ej i trafik” på bussen. Jag kan svära på att bussen rör sig i trafiken och ändå står det klart och tydligt med stor text att så inte är fallet. Det är vid sådana tillfällen jag börjar tvivla på mina ögon och det ger ingen god känsla för en fotograf.

Tolkningsföreträde

Jag som fotograf kan ha en uppfattning om vilket budskap jag vill en bild ska förmedla. Men en betraktare kan tolka min bild på ett helt annat sätt. Betraktaren kanske har helt andra erfarenheter som ligger till grund för en helt annan tolkning. Det här funderar jag på ibland när jag handlar i en ICA-butik. Jämte prismärkningen på hyllorna står det ofta en tilläggsskylt med texten ”VÅRT PRIS”. Tror ICA-handlarna att kunderna kan tolka det angivna priset som någon annans pris än deras? Skulle kunderna med sina olika livserfarenheter och upplevelser kunna misstolka det som om det är Willys eller Coops priser ICA-handlarna har satt på sina varor? Eftersom betraktaren alltid har tolkningsföreträde verkar ICA ta det säkra före det osäkra. Vad kan vi fotografer då lära av ICA. Jo, om vi vill att betraktaren ska tolka våra bilder på det sätt vi vill förmedla, då ska vi lägga till en text som talar om för betraktaren hur hen ska tolka bilderna. Texten måste vara tydlig och får på intet sätt kunna misstolkas.

Storm på Bohuskusten

Den femtonde oktober åkte jag, tillsammans med fotografen Claes Thorberntsson, ut på kusten. Enligt väderprognosen skulle det blåsa kraftigt och det visade sig att det stämde. Vi gick till ett ställe där västvinden låg på med full kraft. Jag har varit ute många gånger när det blåst mycket men det här tillfället slog alla föregående med hårdare vind och större vågor.

På en klippa där jag stått ett tag och fotograferat utan att någon enda våg ens varit i närheten av mig, märkte jag plötsligt i ögonvrån en jättevåg. Jag hann vända mig med ryggen mot vågen innan den med stor kraft sköljde över mig. Jag blev helt genomsur på baksidan av byxorna och det rann ner havsvatten i stövlarna. Det första jag gjorde vid hemkomst var att byta mina genomblöta kalsonger. Nästa gång ska jag förutom regnjacka även ta på regnbyxor.

Ljuset varierade från mörka ovädersmoln till solsken. Jag tog flest bilder med långa slutartider men provade även korta tider när det var ljusare.

Fotoresa till Okavangodeltat i Botswana

I mars månad åkte jag på en fotoresa till Botswana med Wild Nature fotoresor och reseledare var Henrik Karlsson. Där besökte vår grupp, om åtta personer, två nationalparker som heter Chobe och Okavango. Själva fotoresan började i Kasane som ligger vid Chobe Nationalpark. Där bodde vi först tre nätter, sedan flög vi till Okavango deltat där vi stannade fem nätter och resan avslutades med två nätter i Kasane. I Okavango bodde vi i Shinde tältcamp. Det här inlägget handlar om Okavango som är ett enormt inlandsdelta i Botswana. Vattnet når inte till havet utan mynnar ut i Kalahariöknen. Vistelsen i Chobe har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Afrikansk vildhund

Inom området som vi besökte befann sig för tillfället två flockar med vildhundar. Vi hade tur eftersom de rör sig över stora områden och de kunde precis lika gärna ha varit i något annat område. En flock har ett stort territorium som kan vara mellan 50 och 200 km² stort.

Jagande vildhundar

Under jakten kan hundarna nå hastigheter på upp till 60 km/h och de är väldigt uthålliga. Till exempel i Serengeti i Tanzania lyckas jakten i nästan 70 procent av alla försök, som jämförelse är lejonets effektivitet bara 23 procent. De kommunicerar under jakten och stannar då och då för att hålla utkik efter var de andra befinner sig. Vi följde efter ett flock när de var på jakt. Vi hade hundar framför, bredvid och bakom bilen. Men plötsligt tappade vi bort dem.

Vi stannade bilen för att ta något att dricka och plötsligt kom en impala springande i det höga gräset i väldigt hög hastighet följd av ett par hundar. Vi hoppade in i bilen och följde efter jakten. Då och då kunde vi se hundar hoppa över det 2 meter höga gräset. Plötsligt vände vår guide bilen in i gräset och efter 100 meter såg vi en flock hundar i ett moln av damm. Jag kunde inte se impalan förrän efter några minuter och då var det bara ben kvar. Efteråt kan jag inte förstå hur våra guider lyckades följa efter hundarna.

Dammet, ljudet av hundar och doften av död. Det var overkligt.

Fläckig hyena

En dag såg vi en hyena som följde en flock vildhundar. Förmodligen var den ute efter att sno åt sig något ätbart från hundarnas byte. Den skulle även kunna döda en skadad hund som kommit på efterkälken. Flocken gillade förståeligt nog inte hyenans närvaro. Plötsligt omringade några hundar hyenan som tog skydd i högt gräs genom att trycka ner bakdelen, som var mest sårbar, i gräset. Jag såg inte det som hände när hundarna attackerade men ett mycket kraftigt och hotfullt morrande från hyenan skvallrade om att den inte uppskattade attacken. Efteråt drog hyenan iväg bort från flocken. Den passerade nära vår jeep och försvann sedan ur vår åsyn.

En kväll när vi var på väg till campen fick vi syn på en hyena i mörkret.

Nattsafari

En kväll gjorde vi en nattsafari och letade efter nattaktiva djur. Guiden som körde höll i ratten med ena handen samtidigt som han skickligt svepte en ficklampa fram och tillbaka med den andra. På reflexerna från djurens ögon kunde han avgöra vilka arter det var. Han berättade att om det var bytesdjur skulle han inte dröja kvar med strålen från lampan för att inte försämra deras mörkerseende. Han ville inte medverka till att bytesdjuren lättare skulle kunna falla offer för ett rovdjur. Plötsligt stannade han bilen, gick ur och lade en filt på marken. Vi klev också ur, lade oss på filten och tittade upp på en fantastisk stjärnhimmel. Vi hittade inga nattaktiva djur men stunden på filten var en fin upplevelse.

Solnedgång över Okavango delta i Botswana.

Nya djurarter att fotografera

I Okavango fanns det två vanligt förekommande antiloper som jag inte hade sett förut, tsessebe och lechwe. Tsessebe är bland de snabbaste antiloperna i Afrika och kan springa i hastigheter upp till 90 km/h.

Lechwe finns i sumpiga områden. Bakbenen är något längre proportionellt än hos andra antiloper för att underlätta långdistanslöpning på sumpig mark. De använder det knädjupa vattnet som skydd mot rovdjur. Deras ben är täckta av ett vattenavvisande ämne som gör att de kan springa ganska snabbt i knädjupt vatten.

Fåglar

Lilac-breasted Roller, Lilabröstad blåkråka

Babianer

Bilder med blandade motiv

Fokus ligger på att fota djur på safari men när jag fick syn på det här trädet bad jag guiden stanna. Jag klev ur bilen och tog bilder.

Det är sällan jag fotograferar insekter på safari, men här lyckades jag ta en bild på en fluga.

Vi ett tillfälle när vi gick ur bilarna för att fota vildhundar passade jag på att fotografera en vacker trädstam.

Intill den allmänna toaletten på campen stod en stor termitstack. Ett par ekorrar höll på att bygga bo i stacken. Jag satt där ett tag och försökte ta bilder på ekorrarna.

Vi roterade på olika platser i jeepen vilket var bra. Vid ett tillfälle när jag satt längst bak i bilen fick jag syn på ekorrarna precis när vi passerat termitstacken och bad guiden stanna så att jag kunde ta en bild.

När jag fotograferade nedanstående bilder på vårtsvin hade jag klivit ut ur jeepen och låg ner på marken. Det är oftast en fördel att komma ner på samma nivå som djuren, speciellt mindre djur. Det var synd att något djur bitit av svansen på vårtsvinet. Annars brukar den stå rakt upp som en antenn.

På nedanstående bild ser det ut som om det är måndag morgon och vårtsvinet har vaknat på fel sida.

Två stora lejonhannar

Under ett par dagar letade guiderna efter två fina lejonhannar utan att finna dem. Men vi såg och fotograferade många andra djur under de dagarna och det var inte någon bortkastad tid även om vi inte hittade hannarna.

I slutet av vistelsen i Okavango dök de två hannarna upp i närheten av lägret. Personalen hade hört dem tidigt på morgonen och guiderna visste därför var vi skulle leta. De dröjde inte länge förrän vi hittade lejonen. De var väldigt fina i sina mörka manar. Dessutom hade inte solen hunnit stiga särskilt högt och vi fick ett snyggt morgonljus.

Lejonhannarna letade efter ungen du såg på bilden med termitboet och dess syskon. Ingen av hannarna var far till ungarna, om de hittade ungarna skulle de döda dem. Det låter hemskt, men hanarna lever ett väldigt hårt liv och om de lyckas ta över ett revir måste de bli pappor så snart som möjligt för att deras avkomma ska hinna bli vuxna innan någon annan hane tar över reviret.

Zebror

Det vackraste djuret på resan

En morgon hörde vår guide djur som varnade och han förstod genast att ett rovdjur var i närheten. Rätt som det var kom en leopard gående ut ur ett buskage och passerade bara ett par meter från jeepen. Jag blev så betagen av dess skönhet att jag misslyckades med bilderna när den gick förbi. Men vi fick fler chanser och vid två tillfällen klättrade den upp i två olika träd.

Tältcampen i Okavango

Som jag nämnde i inledningen bodde vi i Shinde tältcamp. Tälten som låg lite avskilda från varandra innehöll ett sovrum med dubbelsäng och en toalett med dusch. Det fanns även en dusch på utsidan att välja på. Tält låter kanske inte så bekvämt men standarden var högre än jag behövde. Vi fick inte gå själva mellan tältet och den gemensamma byggnaden utan vi följdes av en i personalen. Det skulle kunna dyka upp djur och vi fick veta att en leopardhona använde campen som gömställe för sin unge. Det hade hon gjort sedan ungen var nyfödd och nu var den 7-8 månader gammal.

Personalen var trevlig och maten god. Guiderna var mycket kunniga.

Tältet jag delade med en annan deltagare.

Den gemensamma byggnaden rymde bar med stor terrass, ett rum för kaffe/the, en toalett och två stora matplatser.

Terrassen framför baren och en av matplatserna.

Toa, i gemensamma utrymmena, med utsikt.

Blåsig inledning på sommarsemestern

I år hade vi högsommarvärme på försommaren och under huvudsemestern var vädret växlande med en del blåst och regn. När semestern var slut och jag återgick till arbetet tyckte jag att det hade varit ett bra semesterväder. Till min förvåning var en del av mina arbetskamrater mycket missnöjda med vädret. När jag tänkte efter hade det visserligen inte varit badväder särskilt många dagar kanske en enda bara men fotovädret var jag nöjd med och därför tyckte jag semestervädret varit bra. De första 4-5 dagarna under min fjällvandring hade jag högsommarväder men det var förstås i Norrland.

Långa slutartider

Det blåste kraftiga vindbyar på en av mina första semesterdagar och jag åkte till en liten bokskog som låg intill en sjö. Det var mitt på dagen och för att kunna använda långa slutartider satte jag ett gråfilter framför objektivet. Med hjälp av långa slutartider kunde jag fånga rörelsen i löven. Träden hade grenar nertill på stammarna vilket oftast inte är fallet med bokträd. Jag placerade mig dessutom på en liten höjd i skogen för att komma upp i förhållande till träden och därmed få med ännu mer löv i bilderna. Det gjorde även det möjligt att undvika att få med himlen i överkant av bilderna. Jag har försökt att ta den här typen av bilder vid ett flertal tillfällen tidigare men inte fått till bilderna så som jag hade hoppats på. Men den här gången blev det som jag visualiserat. I bilderna tagna i bokskog använde jag exponeringstider på 5-10 sekunder.

Fotografering av buskar

När jag kände mig klar i bokskogen gick jag ut till sjön och fotograferade buskar. Vinden tryckte på ännu hårdare där och när lövens undersidor vändes mot mig blev löven ganska ljusa. Jag valde medvetet att ta med någon eller några trädstammar i bilderna för att ha med något som var skarpt. I bilderna på buskarna använde jag exponeringstider mellan 1,5 och 4 sekunder.

Ett par dagar senare hade vi den enda dagen med härlig värme och då åkte vi till sjöns badplats som låg där jag fotat buskarna tidigare. Alla buskarna var nedsågade, förmodligen av kommunen eftersom jag tror att det är en kommunal badplats.

CrossFit – Sweden Throwdown 2023

I våras åkte jag och min fru till Västerås för att titta på när vår äldsta dotters lag tävlade i CrossFit. I CrossFit tränar man mycket med den egna kroppen som motstånd, men också med skivstång, kettlebells, medicinboll, räcken, gymnastikringar, hopplådor, klätterrep och hopprep. För de som tävlar i CrossFit går det aldrig att förbereda sig specifikt. Man får inte veta vad som kommer på tävlingarna förrän strax innan det börjar. Det gäller då att vara mycket allsidigt förberedd.

De flesta tävlingsmomenten genomfördes inomhus, endast ett löpmoment gick utomhus med goda ljusförhållanden. Den största svårigheten är det relativt svaga ljuset inomhus i kombination med atleternas rörelser. Jag använde ett högt iso runt 3200 och 70-200 mm objektiv med bländare 2.8. Med hjälp av serietagning tog jag många bilder och sedan hoppades jag på att några skulle bli bra. Oftast tävlade åtta lag i samma heat och tack vare de många heaten kunde jag lära från de första heaten var jag skulle placera mig och hur jag skulle agera innan heatet med min dotters lag började.

CrossFit. Sweden Throwdown 2023 Västerås. Team Lykkes Hjältar, Tegen

Heat med tyngdlyftnings moment där de tävlande skulle lyfta så mycket som möjligt var roligast att fotografera. Jag försökte hitta deltagare med härliga ansiktsuttryck.

CrossFit. Sweden Throwdown 2023 Västerås

En del dolde effektivt sitt fighting face för fotografen med hjälp av håret.

Jag provade även med långa slutartider. Helst hade jag velat använda blixt med synk på andra ridån för att få både en känsla av rörelse och en skarp del i bilden men det hade säkert blivit störande med blixt för de tävlande. Jag försökte istället röra kameran upp och ner i samma takt som atleterna.

Jag har även provat med två svartvita varianter som du ser här nedan.

Fitness

I en annan del av samma hall som CrossFit-tävlingen ägde rum i, pågick även en Fitness-tävling. När det var paus i CrossFit tittade vi lite på Fitness. Det var intressant att se när deltagarna rörde sig över scenen och visade upp sina otroligt vältränade kroppar.

Möte med en annan fotograf en dimmig sommarmorgon

Under min semester var det inte särskilt många vindstilla morgnar med dimma. En enda morgon fotade jag i dimma. Jag åkte en runda i närområdet av vår sommarstuga i mellersta Halland och stannade till i närheten av vattendrag och sjöar. Plötsligt fick jag syn på en annan fotograf. Jag blev verkligen förvånad. Det var första morgonen under sextio år som jag såg en annan fotograf i det området och då förstår du att området inte direkt lockar andra fotografer. Jag åkte en liten bit till och stannade vid en äng med träd. Efter en stund kom den andre fotografen körande och stannade på samma ställe. Vi fotade och pratade. Så småningom gick det upp för oss att vi vuxit upp i samma Halländska by, nämligen Torup och att våra föräldrahem låg ganska nära varandra.

Det var speciellt ett träd som stod fint på en äng. Jag tog olika alternativ allteftersom dimman lättade. Gräset var vackert indränkt i dagg.

I en viss vinkel passade formen på trädkronorna bra ihop.

Nedanstående bild är fotograferad med objektivets minsta bländare 22 för att solen ska få en stjärneffekt.

Lek med skuggor

Under midsommarhelgen åkte jag och min fru till kusten och promenerade runt en stund på klipporna och njöt av det vackra vädret. Efter ett tag stannade vi till på en fin plats. Jag flugfiskade samt fotade. Min fru sov och löste korsord.

Jag tog lite bilder på olika fina former på klipporna och efter en stund upptäckte jag min skugga. Då stannade jag till och började klura på om det skulle gå att ta bilder på min egen skugga.

Jag ställde mig på en klippa som var högre än klipporna där skuggan föll. Då blev skuggan längre vilket jag tyckte såg intressant ut.

Så kom på att jag kunde ta med skorna i bild och när jag stod som Charlie Chaplin syntes skorna tydligare.

För att variera bilderna ytterligare provade jag olika varianter med min ena hand.

För att skuggorna ska bli tydligare har jag ökat kontrasten mer än jag normalt brukar göra i mina landskapsbilder.

Fick jag någon fisk, undrar du så klart? Jag hade på en näbbgädda men den släppte som tur var efter en stund. Då slapp jag lossa den, vilket var skönt, eftersom jag ändå inte hade tagit med den hem.