Författare: Peter Angvarson

I mars månad åkte jag på en fotoresa till Botswana med Wild Nature fotoresor och reseledare var Henrik Karlsson. Där besökte vår grupp, om åtta personer, två nationalparker som heter Chobe och Okavango. Själva fotoresan började i Kasane som ligger vid Chobe Nationalpark. Där bodde vi först tre nätter, sedan flög vi till Okavango deltat där vi stannade fem nätter och resan avslutades med två nätter i Kasane. Vi bodde hos Pangolin safaris. Det här inlägget handlar om Chobe som ligger i nordligaste Botswana, på gränsen till Namibia. Chobe är också namnet på floden som är gränsflod mellan Botswana och Namibia. Längre nedströms byter  den namn till Zambezi floden. Okavango återkommer jag till i ett annat inlägg.

I floden växte det vass och näckrosor i stora områden. På södra sidan om floden(i Botswana) växte det skog ända ner till vattnet. Norrut såg landskapet mer öppet ut.

Fåglar, fåglar och ännu fler fåglar

Jag var främst intresserad av däggdjuren. Före resan hade jag sökt på Internet efter bilder tagna i Chobe och efter det hade jag fyra idéer som jag hoppades kunna förverkliga. Det var badande elefanter, spegelbild på elefant, liten elefantunge bland vuxna elefanter och elefant i solnedgång. Vi åkte på floden i en specialbyggd båt som hade åtta svängbara stolar på rad med varsin gimbal. Två av deltagarna var mycket intresserade av fåglar och det var lite oturligt för mig som var mer intresserad av djur. De första två dagarna ropade en av dem till varje gång hen såg en fågel och det satt en fågel i vart och vartannat träd utmed floden. Den duktige guiden från Pangolin safaris som körde båten var lyhörd och styrde båten in mot fåglarna på ett mycket proffsigt sätt. Jag tog givetvis bilder på fåglarna men ibland struntade jag också i det. Jag tänkte att man får anpassa sig till gruppen och göra det bästa av situationen. Det var en mycket trevlig grupp med bra personer. Här kommer ett litet urval av de fåglar vi såg.

Bilder på badande elefanter

Som tur var blev det mycket fokus på däggdjur den senare delen av vår vistelse i Chobe. För att få chans till bra bilder på badande eller drickande elefanter var vi tvungna att åka till dem så snart vi såg att det var elefanter på väg ut i vattnet.

En nackdel med att vara närmre ekvatorn är att ljuset snabbt blir hårt med stora kontraster. Ett sätt att behandla bilder med hårt ljus är att göra bilderna svartvita.

Grupper med små ungar nöjde sig ofta med att bara dricka och sedan gick de in i skogen igen.

En del flockar med elefanter gick ut till vassbälten och öar i floden för att äta och då fick vi mer tid för fotografering. Elefanterna hade olika tekniker för att tvätta maten. Var det öppet vatten kunde de daska växterna i vattnet och skölja bort bottensediment. Där vassen växte tät svingade de växterna mot betarna istället. 

 

Vid ett tillfälle betade en ganska stor grupp elefanter på en ö. Vår guide hade parkerat båten med fören upp på strandkanten. Elefanterna kom närmre och närmre. Till slut stod en elefant och betade lugnt precis framför båten och jag satt längst fram. En fantastisk upplevelse och en fin stund att minnas.

Nedan ser du ett av motiven jag hade hoppats på i förväg och denna bild är jag nöjd med. Däremot är jag inte helt nöjd med bilderna på badande elefanter eftersom jag hade tänkt mig någon bild med mer action och mer plask. Med den stora mängden elefanter det finns i Chobe borde möjligheten finnas att ta bättre bilder än de jag tog.

Efter badet

Människor och elefanter har intresset för att bada gemensamt. Men efter badet skiljer vi oss åt markant. Det första elefanterna gör när de har badat klart är att smutsa ner sig. Jag har för mig att det är för att de vill skydda huden. Om vi behöver, smetar vi människor in oss med krämer eller sololjor istället.

I bilden ovan har jag valt att ta med Henriks huvud för att visa hur nära vi var elefanterna ibland. Om du tycker det ser ut som om elefanthanen har ett klent bakben så kan jag lugna dig med att det inte är ett ben.

Innan elefanthanen började sin hudvårdsbehandling gick den fram till en impala som vi först trodde var död men efter en stund visade det sig att den levde. Det var jobbigt att se impalan ligga där men naturen måste ha sin gång. Dagen efter var den borta. Förmodligen hade den blivit mat åt något rovdjur.

Efter att hanen försiktigt undersökt impalan var det dags för hudvård.

Elefanter på torra land

En av anledningarna till att jag åkte på den här resan var att det skulle vara grönt. Jag har varit i Afrika två gånger tidigare, då var det torrt och väldigt lite grön växtlighet.

En kväll fick vi ett fint ljus när solen gick ned och himlen i bakgrunden var färgad mörkblå av regnmoln. Tyvärr fick vi inget regn. Det hade varit kul att även ta bilder på elefanter i ösregn. 

Med nedanstående bild lyckades jag uppfylla en av de bilder jag hoppats på i förväg, nämligen en liten unge bland fullvuxna elefanter.

I bilden nedan var jag väldigt nära att få ytterligare ett av mina önskemotiv uppfylld, en bild på elefant i solnedgång. Jag väntade på att elefanten skulle ta ytterligare ett par steg åt höger men plötsligt gav Henrik order till guiden att flytta båten och det gick så fort att jag inte ens hann ändra från stående format till liggande för att få med hela solen. Det var snopet och trist när det var så nära. Jag hade velat få med hela solen i bild. Jag satt vid det tillfället längst fram i båten och Henrik satt som så ofta längst bak tillsammans med guiden.

Lejon i Chobe nationalpark

Jag hade inga förväntningar i förväg att få se lejon i Chobe. Som tur var låg ett antal lejon från en större lejonflock och vilade sig på stranden en kväll. Det var kväll och vi väntade på att lejonen skulle gå ner till vattnet och dricka vilket några också gjorde. Tyvärr valde de ett ställe som inte gav några bra bilder.

Dagen efter åkte vi mot den plats där vi sett lejonen kvällen före. Vi hittade några av dem lite längre nedströms och som tur var började de gå utmed stranden.

Det gällde att vara snabb när lejonen passerade en fin öppning och helst även komponera bilden så gott det gick. På ett ställe kunde jag utnyttja ett träd som element i bilden och på ett annat ställe strök sig en hona mot en ung lejonhane. Dessutom hade jag lite tur med skuggor från löv som föll på honans kropp. Nu märktes det tydligt hur viktigt det var med en bra guide som manövrerade båten och Henrik var bra på att ge guiden instruktioner. Det slog mig att om jag bortsåg från att det var helt andra träd och växter så var miljön förbluffande lik ett halvt igenvuxet ängslandskap hemma i Sverige.

Flocken stannade till på ett ställe och flera lejon gick ner till vattnet för att dricka. Som mest var det fyra lejon vid vattnet men då gjorde jag två misstag samtidigt. Jag hade för litet skärpedjup och jag komponerade bilden fel, tog med för mycket av bakgrunden ovanför lejonen och för lite av vattnet i förgrunden. Därför fick jag inte skärpa på alla djuren och kompositionen blev inte bra. När jag väl insett mitt misstag med för stor bländare var det bara tre lejon som drack vatten.

Flodhästar

Det var svårt att få bra bilder på flodhästar. För det mesta såg man bara ögon och öron sticka upp över vattenytan. De ligger i vattnet för att få skydd mot den starka solen och går upp på land under natten för att äta. När de blev misstänksamma sjönk de ner under ytan och försvann helt. När de var i vattnet väntade jag på att de antingen blåste ut vatten ur näsborrarna eller gäspade stort med vidöppen mun. För att komma ner på djurens nivå monterade jag av kameran från gimbal och använde båtens reling som stöd, liggandes på knä. Det gällde att vara tålmodig och härda ut i den ställningen för att få bra bilder. De flesta försöken var resultatlösa men vid några tillfällen lyckades jag. 

I nedanstående bild tror jag att flodhästen vevade runt med svansen vilket gav det fina stänket i bakgrunden.

Överlag verkade flodhästarna försiktiga men två gånger efter avslutad fotografering och när vi åkte iväg bort från dem kom en flodhäst springande i förbluffande hög fart efter båten. Det var mycket respektingivande och då var jag glad att vi hade en båtmotor med 100 hästkrafter. Det verkade som de tog mod till sig när vi åkte iväg. När båten närmade sig eller låg stilla visade de ingen aggression. Jag försökte hinna med att fota när vi blev jagade men lyckades tyvärr inte få några skarpa bilder.

Lite blandat med andra djur som vistades intill floden

Tack vare skogen utmed floden såg vi babianer på några platser.

Vid ett tillfälle när guiden körde in båten mot land med anledning av ännu en fågel hade jag tur då en liten flock impala kom ut ur skogen för att dricka alldeles intill oss. Jag tycker att impalan är ett mycket vackert djur men på de resor jag gjort verkar jag vara ensam om att vilja fotografera den. Kanske är den för vanlig och därför ointressant, men jag skulle gärna lägga extra tid på att försöka ta bra bilder på impala.

En annan mycket vacker antilop är kudu vars fullvuxna hane kan få ståtliga och skruvade horn. Nedan ses en ung hane som börjat få lite skruv på hornen.

Krokodilerna var svåra att fotografera. Jag ville helst ha dem med öppet gap men när vi närmade oss stängde de oftast munnen. Vi såg flera stora krokodiler men jag lyckades inte få några bra bilder på dem. En jättestor krokodil simmade med en död vattenbuffel åtföljd av ytterligare två stora krokodiler. Förmodligen väntade de på att buffeln skulle bli tillräckligt rutten så att de skulle kunna dela den och äta. En gång gled vi med båten över en krokodil på grunt vatten och jag fotade den stående i båten och nästan rakt ned med mitt normal zoom objektiv. Tyvärr fick jag nosen i bildkanten utan luft emellan annars hade det blivit en bra bild. Surt, men sånt händer.

Vattenbuffeln är ett respektingivande djur. En gång såg vi en stor hjord beta på en ö, men vi stannade inte för fotografering. Buffeln på bilderna gick ensam vid stranden och betade.

Mungos

Jag och några andra deltagare kunde inte boka flyg från Kasane den dagen resan tog slut. Därför bodde vi en extra natt på ett annat hotell i Kasane som heter Travellodge. Henrik hjälpte oss med bokningen. Hotellet var bra och dessutom höll en grupp med mungos till vid poolen. Till en början när jag försökte fota dem kröp de in under pooldäcket. Men de verkade nyfikna och till slut var jag omringad av 15 till 20 mungos, där jag låg platt på gräsmattan. En av dem stack in huvudet i motljusskyddet till mitt teleobjektiv. Jag ville inte att den skulle snora ner frontlinsen och därför lyfte jag lite försiktigt på objektivet och då kom den ut igen.

 

Fotografering från båt och sammanfattning av vistelsen i Chobe

 Totalt sett är jag mycket nöjd med upplevelserna och bilderna från Chobe. Pangolin safaris var en bra arrangör med bra personal. Boendet var bra och maten väldigt god. Kocken hade en liten show varje kväll när han presenterade maten, vilket var underhållande. Däremot hade jag lite svårt för att personalen skulle vinka åt oss varje gång vi åkte iväg med bilarna till båten och även då vi kom tillbaka. Det kändes inte som det fyllde något annat syfte än att det skulle påverka oss att ge mer dricks. Lodgen låg en bit från floden och vi åkte jeepar till och från båten vilket fungerade bra utom första morgonen då en av bilarna fick punktering. Till råga på allt fungerade inte domkraften och när guiden väl gav upp och ringde efter en ny bil hade vi gått miste om det finaste morgonljuset.

Lodgen ligger bland den övriga bebyggelsen i Kasane och vistelsen där är ingen större naturupplevelse. På väggarna hänger många fantastiska naturbilder och vid baren finns det fina naturfotoböcker att titta i. Det fanns en gömsle som man kunde gå till inifrån byggnaden men den enda gången vi såg några djur där var några babianer vid vår ankomst. Men som sagt, det är ett trevligt boende.

Båten var bra att fotografera från med roterbara stolar som alla hade varsitt stativ med en gimbal. För mig som alltid fotar med stativ hemma i Sverige var det en stor fördel. Det gick också bra att fota med relingen som stöd för att komma ner på vattennivån och då kunde man fälla upp ett mjukt skydd över relingen för att inte skava av färgen på objektiven mot relingen. Vi roterade och satt på olika stolar. På ett par stativ fungerade inte alla skruvarna. Några gick inte att rubba vilket var en stor nackdel. Där kunde Pangolin förbättra sig med utökat underhåll av stativen. Båten var stadig så länge inte någon gick omkring.

Vi åkte ut med båten när det fortfarande var nästan mörkt(utom första morgonen) och var tillbaka när det var ganska mörkt. Vi utnyttjade ljuset bra och det är en av fördelarna med att åka på en resa anpassad för fotografer. Mitt på dagen åt vi lunch och vilade på lodgen. Innan vi åkte ut på eftermiddagen fick vi afternoon tea.

Som jag har skrivit tidigare var det trevliga deltagare, duktig guide från Pangolin safaris och Henrik var en bra reseledare. Det enda jag upplevde negativt var när Henrik talade högt till alla på båten och gav instruktioner medan vi fotograferade. För mig var det störande när jag skulle koncentrera mig på fotograferingen och förtog också lite av naturupplevelsen. Men det var säkert andra i gruppen som uppskattade det. Däremot var all information vi fick före och efter fototillfällena givande.

En kväll visade Henrik bilder med en projektor och berättade om sin fotografering, vilket var mycket intressant och uppskattat.

Där vi parkerade bilarna intill båtplatsen mynnade ett orenat avlopp ut och avloppsvattnet rann den sista biten på marken och ut i floden. Den doften var inget man ville ta med sig som minne hem.
Det är naturligtvis fler båtar på floden men jag upplevde inte det som ett problem och oftast var vi själva vid de djur och fåglar vi fotade. Det finns några stora båtar fast ankrade för boende på floden. Ibland fick man tänka på bakgrunden för att undvika dem. I Kasane fanns det naturligtvis master som stack upp ovanför skogen men om man tänkte på det var det inget större problem.

Kamerautrustning

Jag hade med mig två kamerahus och två objektiv. Ett normal zoom 24-105 mm samt ett fast 500 mm med bländare 4. När jag packade inför resan var jag i valet och kvalet om jag skulle ta med mitt 100-400 zoom. Det var ett stort misstag att lämna det hemma. Jag hade med mig det objektivet vid en resa till Zimbabwe och då använde jag det inte en enda gång. På den safarin gick vi oftast till fots när vi fotograferade och då kunde man på ett helt annat sätt påverka avståndet till djuren. Dessutom fotade minst hälften i den gruppen med fast 600 eller 800 mm och därför kom jag sällan för nära med mitt 500 mm. Däremot när vi nu satt i båten hade ett 100-400 mm zoom varit bra då vi ofta var för nära djuren för ett 500 mm tele. Jag skulle absolut inte ha lämnat mitt 500 mm hemma, det hade jag använt överallt där det hade fungerat. Men ett 100-400 vid sidan om och fota på frihand hade varit idealiskt. Dagens låga maxvikt för handbagage på flyget är en stor nackdel för oss fotografer. Jag hade mer vikt än det tillåtna och om jag skulle skulle ha tagit med mig 100-400 mm skulle jag ha lagt det i incheckat bagage. Det finns alltid en liten risk med det, objektivet kan skadas om bagaget hanteras ovarsamt eller bli stulet. Jag hade även med mig ett litet resestativ och en bönpåse som jag inte använde.