Fotografering på senhösten

Nu är det ett tag sedan de härliga och mustiga höstfärgerna försvann. Nedfallna bruna löv som ligger på marken kan bli fina motiv. Ett par gånger har jag varit vid en bäck där det leker havsöring. Första gången såg jag ett par öringar men efter det har vattnet varit för högt. Tyvärr är vattnet humus färgat och därför är det svårt att ta bilder på öringarna.

Jag hittade en sten med gamla löv vid bäcken. En lång slutartid gjorde vattnet mjukt och stenen framträdande. Först provade jag mig fram till en lagom lång slutartid och sedan plockade jag bort lite skräp, som inte tillförde något, från stenen. Helst hade jag velat ta med lite mer i bilden av det som var nedanför stenen men det såg inte bra ut. Därför hamnade stenen långt ner i bild.

Bra tid för fotografering av mossa

På senhösten är oftast mossorna väldigt fina. Strax utanför Uddevalla ligger en smal dalgång och genom den rinner en liten fin bäck. Där försökte jag ta bilder med fin grön mossa.

I bilden nedan hade jag önskat att den stora stenen ner till vänster hade varit helt grön av mossa. Förmodligen har lekande barn hoppat fram och tillbaka över bäcken och slitit bort mossa från stenen.

Liten bäck omgiven av mossbevuxna stenar.

Höstfärger

Den senaste tiden har jag fotograferat höstfärger. I år tycker jag att asplöven har haft extra fina färger i mitt närområde och som syns nedan har jag tagit en del bilder på aspar och asplöv.

Stenar med grön mossa klädda i gula asplöv

Färglösa motiv

Det är färgerna som är mest iögonfallande på hösten men det kan löna sig att hålla utkik efter färglösa motiv. Den typen av motiv blir fler ju längre hösten går mot vinter.

Vatten och långa slutartider

En kombination av rinnande vatten med lite längre slutartider för att få en mjuk känsla i vattnet och höstfärger kan bli en fin kombination. Det svåraste med denna typ av motiv brukar vara vinden som gör löven oskarpa. Om det blåser krävs det ett stort tålamod för att invänta de korta stunder när inte löven rör sig. Det kan dock bli bra om det blåser mycket, då kan man få mycket oskärpa i löven istället.

Spegelbilder

Jag hade tur att få uppleva en vindstilla kväll i helgen som gick. Tyvärr kom en stor flock kanadagäss och slog ner på sjön. Även om det var långt bort förstörde de spegelbilden totalt. Efter ett tag blev de skrämda av en person som dök upp vid sjön där de höll till och de flög iväg. Sedan kändes det som en evighet tills vattenytan var helt blank igen.

Fotografering av rost på bilar

För några veckor sedan fotograferade jag mönster på bilar som hade brunnit och på grund av det även rostat. Branden innebar såklart både en ekonomisk smäll för de drabbade men också ett stort slöseri ur miljösynpunkt.

Jag har tidigare, för ett antal år sedan, fotograferat rostiga bilar på Bostnäs bilkyrkogård söder om Töcksfors i Värmland. På de bilarna fanns en hel del lack kvar. Så var inte fallet med bilarna som hade brunnit. Värmen hade troligtvis smält bort mycket av lacken och det syntes nästan inga spår av glasrutor.

Den kylslagna och vackra hösten smyger sig på

Den senaste tiden har vi haft soliga dagar och lite kyliga nätter. En perfekt kombination för att det ska bildas höstdimma. I fredags, förra veckan, var jag ledig från jobbet och åkte till stranden för att fota sandmönster. Jag steg upp tidigare än jag behövde med avseende på strandfotograferingen ifall det skulle bli en fin morgondimma.

Kylig morgon

I Uddevalla var temperaturen fyra grader och killen som jag mötte iklädd endast shorts och t-shirt hade nog inte koll på vädret. Väl ute på motorvägen visade bilens termometer noll grader. När jag svängt av från motorvägen låg dimman fint över ängar och åkrar. Jag letade efter ett huvudmotiv, helst ett vilt djur men en kossa skulle också gå bra. Tyvärr inga djur och istället fick ensamma träd fungera som huvudmotiv.

Motiv i dimma

I nedanstående bild fick det lilla trädet agera huvudmotiv. Jag placerade det enligt tredjedelsregeln. Tre stängselstolpar och högt gräs fick utgöra förgrund. I bakgrunden tog jag med en skogsridå och solbelysta moln. När jag tittar på bilden efteråt tänker jag att jag skulle tagit ett alternativ där trädet befinner sig mitt emellan de två stolparna till höger. Jag skulle alltså flyttat mig lite åt vänster för att ta den bilden.

I nästa bild är också kompositionen uppbyggd av träd och buskar. Det hade ljusnat ytterligare. Dimman höll på att lätta. Jag hade önskat att avståndet mellan buskarna i förgrunden och det ensamma trädet varit lite kortare. Det hade varit jättefint om några kossor eller hästar fyllt ut utrymmet framför det ensamma trädet. Jag valde att inte ta med himlen på grund av ett torn som stack upp ovanför trädtopparna.

Fotografering av sandmönster

Ja, ja, jag vet att jag har tagit massor av bilder på sand, men så länge jag tycker det är kul, utvecklas och kan hitta nya varianter så fortsätter jag. Jag vill ha en lågt stående sol och vindstilla när jag tar den här typen av bilder. Det gör att mönstret i sanden framträder tydligt. Sanden får även en skön varm ton.

Förutom av vågorna skapade mönster hade andra gjort avtryck i sanden.

På stranden låg ränder av dun samt en och annan fjäder från kanadagäss. Allteftersom den ena stora flocken efter den andra av gäss anlände och slog ned på vattnet förstod jag varför det spolats iland så många fjädrar. När jag lämnade stranden låg det säkert över tusen gäss ute på vattnet. En halvtimme tidigare hade en passerande havsörn skapat lite oro bland fåglarna.

Fotografera jordbrukslandskap

När jag var i Halland för två veckor sedan åkte jag ut en morgon med förhoppning om att hitta dimma. Där skogslandskapet övergick till jordbrukslandskap låg det dimma i ett avgränsat område. Jag letade efter något motiv och hittade strax ett ensamt träd. Intill trädet gick en traktorväg och den använde jag för att leda blicken in mot huvudmotivet. Dimman lättade och tätnade om vart annat och jag stannade ett tag för att fotografera motivet med olika mängd dimma.

När solen gått upp skingrades dimman och jag åkte en kort bit till en plats med utsikt över landskapet. Därifrån tog jag en helt annan bild på samma träd. Strängar av halm och avgränsningar mellan åkrar bildade fina linjer.

Från samma plats kunde jag skapa bilder med massor av linjer tack vare strängar av halm.

Det hade varit fint med ett huvudmotiv bland linjerna t.ex. en vilt djur eller en människa klädd i rött. När jag tittade lite mer noggrant fick jag syn på ett rådjur men det gick för långt bort. Med lite tur skulle det ha gått mot fotografen, men denna morgon hade jag inte turen med mig, rådjuret bort ifrån mig istället.

Rådjur på gult fält med strängar av halm

Fotografera supermånen

Den trettonde juli skulle det vara en så kallad supermåne. Då skulle månen se extra stor ut när den gick upp. På kvällen åkte jag till ett högt beläget område och tänkte att därifrån skulle jag förhoppningsvis se månen. Jag hade koll på när den skulle gå upp och i vilken riktning. Men då jag försökte kolla upp riktningen med min mobil fick jag inte appen med kompass att fungera. Jag hade en känsla för riktningen och ställde mig på en stor äng för att invänta månen. En bit bort låg det ett ensamt hus med en upplyst förstuga. Det spelades mycket hög musik i stugan. Det var en jobbig och intensiv jazzmusik på piano som välde ut över nejden. Jag kunde skymta en person i ljuset och eftersom jag inte kan njuta av den typen av musik såg jag framför mig hur haschröken låg tät i förstugan. För att gilla en sådan jobbig musik måste man väl vara drogpåverkad, tänkte jag.

Hur gick det då med månen? Det gick inte alls bra. Den hade gått upp åt ett helt annat håll och syntes inte för mig på grund av en skog som stod ivägen åt det hållet. Jag skulle ha tagit med en riktig kompass eller kollat upp riktningen på en karta i förväg. Men det blev ändå en speciell upplevelse att stå där i mörkret i den annars så tysta sommarkvällen och lyssna på en intensiv jazzmusik.

Skumma och skummiga bilder

I vattenfall och forsar brukar det bildas skum på vattenytan. Om det finns ett bakvatten nedströms och om vattnet virvlar runt kan skummet samlas upp där. Med hjälp av långa exponeringstider går det att fånga virvlar av skum på vattenytan.

Mina tips för skummiga motiv är:

Ta tillfället i akt. Om du ser att förhållandena är bra på ett visst ställe, passa då på att ta bilder. Även om du återvänder till samma ställe där det en gång varit bra ska du ha mycket tur för att det ska bli lika bra igen.

Använd stativ.

Använd gråfilter (ND filter) för att få ”rätt” slutartid. Jag använder ett variabelt gråfilter av hög kvalitet.

Ta många bilder. Då lär du dig dels vilken exponeringstid du vill använda vid det aktuella tillfället och hur skummet rör sig för att du ska uppnå önskat resultat. Detta förutsätter att du använder en digitalkamera där du omedelbart kan se resultatet och utifrån det prova dig fram. Efter ett tag lär du dig hur skummet ska se ut när du startar exponeringen för att ta bilder så som du vill ha dem.

Vandring i Värmland

Första veckan på semestern vandrade jag och min fru dagsturer i Värmland. Vi bodde i två olika stugor, tre nätter strax utanför Kristinehamn och fyra nätter mellan Torsby och Hovfjället. Båda stugorna var fina, prisvärda och stugvärdarna var mycket trevliga.

Kristinehamn

När vi installerat oss i stugan och stugvärden bjudit oss på kaffe med smörgås och kaka, åkte vi till Picassostatyn som ligger strax söder om Kristinehamn. På återvägen stannade vi till vid en fin badplats och njöt av det varma vattnet i Vänern. Det var faktiskt det varmaste badet för mig i sommar och när jag badat i Vänern förut har det alltid varit svinkallt.

Naturreservat Nötön-Åråsviken

I naturreservatet finns tre leder, Prästöleden, Nötöleden och Arskogsleden. Vi vandrade de två förstnämnda.

Prästöleden

På Prästöleden passerade vi först Linsöstugen, där det såg ut som att man kunde övernatta om man velat det. Sedan gick vi till östra udden och där såg vi en havsörn. Längst söderut på leden heter området Prästudden. Ett vackert område med många fina ekar i ett öppet landskap.

Nötöleden

Första och sista delen på Nötöleden är samma. Vid ledens delning valde vi att först gå öster ut. Delvis gick stigen genom fina alkärr och ganska tät lövskog. Leden vände sedan söder ut och därefter åt väster mot Österstugan. Vid stugan som ligger mitt på halvön finns det några ängar. Leden fortsatte väster ut mot Hästudden. Här ändrade skogen karaktär och övergick till gammal granskog. Framme vid udden öppnade skogen upp sig och det var en vacker udde som såg ut att vara en perfekt tältplats för paddlare eller vandrare. Efter udden vandrade vi norrut till delningen och samma väg åter till bilen.

Sammanfattningsvis var det ett flackt område med trevliga leder och fin skog. Jag lyckades emellertid inte ta en enda bild värd att visa. Vi såg inga andra människor och heller inga andra bilar på reservatets parkeringar.

Vandring på öar och fotografering av lavar

Vi ställde bilen på parkeringen avsedd för Picasso statyn och gick den korta biten till bryggan, där båten låg förtöjd, som skulle ta oss till Vålön. Överfarten till Vålön tog bara 10 – 15 minuter och där vi gick iland låg två badplatser. Vi vandrade leden söderut mot Kalvön och när vi gått över bron till Kalvön var vi inne i Sibberöns naturreservat. Vi fortsatte mot nästa ö, Sibberön. Där gick vi ut på Västra Lakholmsudden som längst ut bestod av kala klippor. Solen sken och en svag vind smekte över Vänerns vatten. Vi stannade på udden och njöt av vistelsen. Min fru löste korsord och jag letade motiv. På vissa klippor och stenar växte fina lavar och jag roade mig med att ta bilder på olika mönster.

Innan vi vandrade tillbaka gick vi ut på Östra Lakholmsudden. Vi hade gott om tid tills båten skulle avgå och vi passade på att bada vid en av stränderna nära båtbryggan.

Sandgrund med Lars Lerin

En dag när väderprognosen spådde regn åkte vi till Karlstad och tittade på Lars Lerins konstverk på Sandgrund. Som jag har skrivit i tidigare inlägg kan konst vara en utmärkt inspiration och utvecklande för oss fotografer. Förutom konstupplevelsen utspelade sig ett drama i utställningslokalen. Plötsligt hördes en kraftig smäll från krossat glas när ett stort verk föll i golvet. Kraschen följdes av höga upprörda skrik från en besökare som hastigt lämnade lokalen. Jag befann mig i andra delen av rummet och såg inte vad som hände. Området med glas på golvet spärrades av och sedan kom en av personalen bärande på själva konstverket som såg ut att ha överlevt kraschen. På golvet syntes ett spår av blodstänk som gissningsvis kom från personen som lämnade lokalen.

Torsby

Hovfjället

När vi hade anlänt till stugan norr om Torsby åkte vi till Hovfjällstoppen och vandrade en kort kvällstur förbi Trekantmyren, Giljankorset och Dammen. Vi hade planerat att gå den längsta leden, som var cirka 12 km, tre dagar senare. Det blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss på grund av en punktering i slutet av vistelsen.

Ängenleden

Sydväst om Torsby finns Ängenleden som går runt Ängsjön. Leden är sjutton kilometer och det är ingen naturupplevelse förutom cirka 150 meter som går genom ett litet naturreservat med orörd skog på Flisåsberget. Resterande 16850 meter går genom plantage i olika stadier eller över kalhyggen. Låten ”Ack Värmeland du sköna” bör skrivas om till ”Ack Värmeland du kalhuggna” för att göra Värmland rättvisa. För den kultur- och historieintresserade fanns det många intressanta berättelser att ta del av på leden som passerade många gamla torpgrunder med infotavlor. Dessutom fanns det två områden med gamla fångstgropsystem. Jag valde att inte bära med kamera och stativ vilket efteråt visade sig var rätt beslut. Däremot tog jag bilder med mobilen.

Sundsbergsleden i Sunne

Leden startar och slutar vid Selma Spa. Det var svårt att förstå var man fick parkera men bortanför parkeringen för Selma Spa fanns en liten parkering där det var tillåtet att stå med bilen.

Vi gick leden medurs och i början vandrade vi genom några fina partier med granskog. Även denna gång gick vi på hyggen och i plantage. Vissa delar hade nyligen blivit gallrade. Det fanns dock några områden med fin natur och dessutom en fin utsiktsplats.

Gultberget

Sista dagen skulle vi ha vandrat en lång led runt Hovfjället men som jag skrev tidigare gick det om intet på grund av en punktering. Istället gick vi till ett naturreservat som låg på lagom avstånd från stugan, eftersom bilen var på verkstad den dagen.

På väg till reservatet passerade vi några ödehus. När jag ser sådana hus hus väcks frågor som vem som bott där, hur var deras liv och när bodde någon där senast.

I reservatet hittade vi den största rotvälta jag hittills sett.

På reservatets infotavla hade vi läst om en fjäril, Pantermätare, som bara förekommer i Värmland och Skåne. Min fru lyckades få syn på fjärilen vilket var kul och intressant. Jag hade bara en normalzoom och därför är bilden nedan kraftigt beskuren. Jag undrar om fjärilen förekommer i helsvarta varianter, annars har den som gett namn åt fjärilen förmodligen aldrig sett en panter. Ett lämpligare namn kanske skulle varit Leopardmätare eller Jaguarmätare.

Fotografering i naturskog

För tio dagar sedan åkte jag till en naturskog och fotograferade. Det hade nyligen regnat vilket brukar vara bra för fotografering i skogsmiljöer. Dessutom var det mulet vilket också var en förutsättning. Tyvärr kom solen fram emellanåt och då fick jag vänta in nästa moln innan jag tryckte på trådutlösaren. Som vanligt fotade jag döda, omkullfallna träd, bevuxna med mossa, ett motiv som jag tycker mycket om. Dels är den typen av motiv ovanliga eftersom vi har extremt få skogar i Sverige, nästan all trädbevuxen areal är antingen plantage i olika stadier eller kalhygge. Idag är det få träd och även vilda djur för den delen som får leva att ”helt liv”. De fallna träden ger möjlighet att skapa linjer i bilderna vilket jag tycker är intressant. Dessutom är den massiva grönskan något som tilltalar mig.

När jag går i den här typen av skogar är jag noga med var jag sätter stövlarna för att inte skada till exempel mossa och lummer. Man ska alltid undvika att trampa på omkullfallna träd eftersom slitaget det innebär kan synas i åratal efteråt.

Omkullfallna och mossbevuxna träd omgivna av lummer

Fotografering av rådjur från bil

Ta tillvara bra förutsättningar till fotografering

I morse åkte jag en runda i ett rådjurstätt område. Tyvärr är det inte lika bra som det var för tre år sedan och ett antal år tillbaka. I en mindre del av området skedde med all säkerhet ingen jakt och rådjuren var vana vid bilar samt människor. Jag kunde sitta i bilen och fotografera rådjur på nära håll utan att de brydde sig särskilt mycket. Några timmar efter soluppgången brukade hundägare i området ta en morgonpromenad. Vid flera tillfällen passerade människan och hunden mellan bilen och rådjuret utan att djuret brydde sig. Rådjuren var så nära bilen att det nätt och jämt rymdes i bild. Förra året märkte jag en stor skillnad, rådjuren var betydligt skyggare och de gick iväg strax efter jag stannat bilen. Med all säkerhet hade det nu skett jakt i området. Som tur är lade jag mycket tid där under flera år när det var bra. Något jag har lärt mig med åren är att om man upptäcker goda förutsättningar att fotografera vilda djur utan att djuren störs, ska man ta vara på den möjligheten. Snabbare än man tror brukar chanserna vara borta.

God utdelning

Utdelningen i morse blev bra men inga av bilderna är tagna i det lilla området som var allra bäst förr om åren.

Tyvärr har fullvuxna bockar i området få taggar på hornen. Hornen ser vanligtvis ut som på bocken nedan.

Säkerhet vid fotografering från bil

När jag fotograferar från bil tänker jag extra mycket på säkerheten. Även om det är ytterst få bilar ute på småvägar tidiga mornar på helger, under sommarhalvåret, håller jag alltid noggrann koll på om det kommer någon bil. I morse var det bara jag som var ute och körde i området.

Bra förutsättningar för rådjursfoto

Bra ställen att fotografera rådjur på är i och nära villaområden samt friluftsområden. Där är djuren vana vid bilar och människor.