Peter Angvarson – Sida 7 – Peter Angvarson Fotografi

Stormigt fotoväder på Bohuskusten

Under februari månad har vi haft några dagar här i Bohuslän med kraftig vind. Jag hade möjlighet att åka ut vid två tillfällen. Förutom upplevelsen av ett mäktigt skådespel bjuder ett stormigt väder på fina fotomöjligheter.

Fototillfälle 2022-02-05

Vid det första tillfället blåste det från väster och jag hade, efter en titt på sjökortet, därför planerat att gå till en plats som var exponerad för västlig vind.

Nedanstående klippa har jag fotograferat tidigare men förhållandena varierar från gång till gång och därför blev det bilder på klippan även vid detta fototillfälle. Jag ville ha vatten som rann nerför klippan och samtidigt en våg som gav stänk i övre vänstra hörnet. Det krävdes många försök innan allt stämde men till sist fick jag den bild jag hade hoppats på. Helst hade jag velat ha en kortare exponeringstid på stänket. Då hade stänket fått mer struktur vilket varit en fördel. Men jag prioriterade vattnet som rann nerför klippan och behövde där en längre exponeringstid.

I nedanstående motiv ville jag får ”lagom” mycket vatten som sköljde över klippan. Det är så klart subjektivt vad ”lagom” mycket vatten är. Bland många exponeringar valde jag till slut ut denna bild.

För att visa hur det såg ut när det enligt mitt tycke blev för mycket av det goda tog jag med nedanstående bilder.

Fototillfälle 2022-02-12

Det blåste en sydlig vind vid det andra tillfället och då gick jag till ett ställe där klipporna var flacka och vette mot söder. Där skvätte inte vattnet upp utan sköljde över de platta klipporna. Jag tog bilder dels när vågorna tryckte på in över klipporna och dels när det rann tillbaka.

Sony World Photography Awards 2022

Då och då skickar jag in bilder till fototävlingar. Dock inte lika ofta nu för tiden som förr när jag fotade analogt med diafilm. Då fanns det inte lika många sätt att synas med sina bilder som det gör nu med alla sociala medier och via hemsidor. Förr såg jag fototävlingar bland annat som ett sätt att visa mina bilder om de placerade sig och blev publicerade.

Sweden National Award

Vid tre tillfällen har jag deltagit i Sony World Photography Awards och i år blev en av mina bilder vinnare i National Award. Tredje gången gillt alltså. National Award innebär att det utses en vinnare bland alla bidrag som lämnats in i Sverige. Det var väldigt kul och överraskande eftersom jag gissar att det har lämnats in många bra bilder. Jag vet inte hur många bilder det har lämnats in från Sverige. Men i den öppna klassen, där jag deltog, har 170000 fotografer deltagit med över 340000 bilder från hela världen.

Vid den första anblicken av min bild har betraktare sett på motivet på olika sätt. En tolkning är att det rör sig om en stor sandbank fotograferad med drönare, en annan att det rör sig om en sandrevel som är två till tre meter lång fotad på stranden och en tredje att det är ett utsuddat fotspår. För tio år sedan skulle nog inte så många människor ha fått associationer till en drönarbild men nu när den typen av bilder är vanliga är det inte konstigt att till en början tänka på den typen av bilder. Efter en stund landar flertalet betraktare på att det är en två till tre meter lång sandformation, vilket är korrekt.

Jag har spenderat många timmar på stränder och letat efter sandmönster. På den stranden där fotot är taget kom det en gång ut en man från ett hus som låg inom synhåll och undrade vad jag höll på med. Jag kan förstå att folk undrar vad jag gör med mitt stativ och kamera då jag går runt på en strand i flera timmar. En rolig och fascinerande sak med att fota sandmönster är att man kan besöka samma strand många gånger och det ser olika ut vid varje tillfälle.

Jag är såklart glad och stolt över att vinna den nationella kategorin. Samtidigt är jag medveten om att det har skickats in en hel del bra bilder från Sverige som precis lika gärna hade kunnat ta hem den nationella segern. Förutom att man måste skicka in en bra bild så behöver man också ha turen att juryn gillar just den bilden bäst av alla bra tävlingsbilder.

Via länken nedan kan man se alla vinnare i National & Region Awards 2022.

2022 National & Regional Awards Winners | World Photography Organisation

Fotografering i Halländsk bokskog del 3

Det tredje bokskogsreservatet, Myskebackarnas naturreservat, var det största och låg lite mer svårtillgängligt än de andra två. Där fanns ingen bilväg som gick fram till reservatet och därmed ingen parkering med informationsskyltar som brukar vara det första som möter oss besökare. Jag fick gå en bra bit innan jag nådde reservatsgränsen. Det fanns inga stigar i reservatet och jag önskar att det såg ut så i många fler reservat som kommit till för att skydda och bevara en skyddsvärd skog. Reservat som i första hand bildats för att vara till för det rörliga friluftslivet kan gärna ha anlagda stigar och tydliga skyltar. Det skulle kunna finnas två varianter, en är naturreservat där skyddet av naturen prioriteras och den andra kan kallas friluftsreservat och anpassas för det rörliga friluftslivet. Tyvärr kommer det förmodligen anläggas stigar även i Myskebackarnas naturreservat och vips försvinner all känsla av orörd natur, vilket jag tycker är jättetrist.

Fotografering i Halländsk bokskog del 2

Naturreservat nummer två, Getabäckens naturreservat, utgjordes av en sluttning med bokskog och var avlångt med granplantager som syntes överallt på långsidorna av reservatet. Om jag skulle slippa få med plantagerna i bakgrunden behövde jag rikta kameran åt det hållet som bokskogen och reservatet sträckte sig. På bilden nedan syns granplantaget i bakgrunden.

I bortre delen, där monokulturen tog vid var granplantaget avverkat. Jag försökte se framför mig hur det hade sett ut en gång i tiden när reservatet ingick som en del av en större sammanhängande bokskog. Men det var mycket svårt att föreställa sig det. I bilden nedan visar pilen längst till vänster en röd färgmarkering och pilen längst till höger en stolpe som visar reservatsgränsen. Det är ett stort plus och föredömligt att det ingår en rand av plantage i reservatet. I många andra reservat har jag sett hur gränsen går precis där skogen slutar och plantaget tar vid.

Nedanstående bild speglar och sammanfattar på ett bra sätt landskapet i det inre av mellersta Halland.

Fotografering i Halländsk bokskog del 1

De senaste tre veckorna har jag varit i Halland hos min mamma. Hon hade varit inlagd på sjukhus och behövde hjälp i hemmet tills hon orkade klara vardagssysslorna själv. Jag hade packat med mig fotoprylar och träningskläder. Mitt jobb är sådant att jag kan utföra det nästan var som helst bara det finns en bra bredbandsuppkoppling. Jag hade tagit med en stor skärm och min stol hemifrån.

På min lediga tid åkte jag bland annat till fyra olika naturreservat. Tre av reservaten bestod av bokskog med inslag av gamla träd, stående såväl som döda och liggande. Samtliga skogsområden låg i kuperad terräng och det var förmodligen den främsta anledningen till att skogen fanns kvar. Reservaten utgjorde tre små fragment omgivna av plantage. Jag skulle kunna sammanfatta naturen i mellersta Halland med tre ord, plantage, plantage och plantage. Det rör sig gissningsvis om endast några promille av arealen som utgörs av skog. Det fjärde reservatet låg vid havet och hette Vilshärad naturreservat. Reservatet var endast 14 hektar stort och bestod av betade strandängar med stenmurar. Det gränsade till det betydligt större reservatet Haverdal.

Skrockebergs naturreservat

Det första naturreservatet jag besökte bestod inte bara av bokskog utan även gran vilket var trevligt. När jag hade parkerat bilen och bara gått en liten bit kom jag in i granskogen. Där fanns en hel del omkullfallna träd och jag försökte fotografera rotvältor. Dessa bilder har jag gjort svartvita och mörka för att skapa lite mer mystik.

Håris eller vätteskägg

Genom det avlånga reservatet gick en mindre skogsväg vilket gjorde det enkelt att ta sig till den bortre delen som till största delen var bevuxen med bokskog. På marken och även på vissa träd hade det bildats håris på grenar. Jag hade sett det vid ett flertal tillfällen tidigare men inte i den här omfattningen. Då var det också i bokskog. Det hade regnat mycket under två dagar vilket gjorde att döda grenar blivit indränkta av fukt. På morgonen var det minus 8 grader och när fukt hade trängt ut ur grenarna bildades det håris. Jag tog några bilder på detta intressanta fenomen.

Men när jag ville fotografera träd i landskapet var håriset en stor nackdel. Den vita hårisen blev till störande detaljer som drar till sig ögat i bilderna i och med att vårt öga ofta dras till ljusa detaljer i bilder. Var jag än riktade kameran kom det med håris. På några ställen borstade jag bort det vita med handen för att det inte skulle synas. Det skulle regna på eftermiddagen och då skulle ändå allt håris försvinna.

Annandagsfotografering

Efter julfirandet åkte jag ut till Bohuskusten på Annandagen. Vi hade haft minusgrader ett tag och jag hoppades att det inte hade snöat på kusten. Min tanke var att fotografera is. I Uddevalla hade vi några centimeter snö och då kan det vara snöfritt vid öppet hav. Tyvärr visade det sig att det låg minst lika mycket snö vid kusten som i Uddevalla. Då gick det inte att fota is eftersom snön dolde den. Jag noterade att det var vindstilla och ändrade mina planer. Tidigare har jag fotat en klippa och dess spegelbild. En enda gång var det helt vindstilla vid klippan och då var spegelbilden perfekt. Denna dag var det inte lika stilla men jag tog några bilder eftersom ljuset var lite annorlunda med ett starkt sidoljus. En knipa och två svanar förstörde spegelbilden med sina rörelser i vattnet emellanåt.

I efterbehandlingen har jag roterat bilden nittio grader. Det är på rätt sida om min gräns för vad jag gör i Camera Raw och i Photoshop. Jag har en tydlig gräns, jag tar inte bort eller lägger till något i mina bilder. Inte ens det minsta grässtrå eller en ack så liten gren tas bort. Självklart tar jag bort fläckar som beror på damm på sensorn, de hör ju inte till motivet. Däremot kan jag rotera mina bilder eller göra dem uppochner. Det gjorde jag även på den tiden när jag fotograferade analogt med diafilm. I mina diaprogram hade jag ibland med roterade diabilder. Även om jag har satt upp tydliga regler för vad jag gör och inte gör i efterbehandlingen har jag inga synpunkter på vad som allmänt sett är rätt eller fel. Varje enskild fotograf gör som den vill, men jag uppskattar om andra naturfotografer är ärliga med vad de gör och inte gör med sina bilder.

Jag insåg att spegelbilden inte var perfekt och då provade jag ICM, Intentional Camera Movement, avsiktlig kamerarörelse på svenska.

På hemvägen åkte jag utmed Åbyfjorden och det var ett vackert ljus med blått närmast horisonten som övergick i ett rosa fält. Jag stannade till vid Nordens Ark och gick ned till fjorden. Jag tänkte ta en bild på bergen på andra sidan och letade efter en bra förgrund. Efter en kort promenad hittade jag ett parti där stenar under isen hade skapat ett mönster och det fick duga som förgrund.

Fotografering dan före dan

Den 23:e åkte jag till en mosse för att fotografera älg i vinterlandskap. Det var fortfarande mörkt när jag placerade min ryggsäcksstol intill en gran i kanten av mossen. Efter ett tag började det ljusna lite men inga älgar syntes till. När det blev ytterligare lite mer ljus såg jag att det låg en fin dimma över den snötäckta högmossen. Så småningom lättade dimman och avslöjade en totalt älgfri mosse. Vad hjälpte det att omständigheterna var perfekta när älgarna lyste med sin frånvaro. Inga andra vilda djur behagade visa sig heller. Jag har sett både räv och rådjur på mossen tidigare.

När mina mackor blivit uppätna var klockan elva och då gick jag till bilen. På vägen dit såg jag en räv som letade efter gnagare utmed ett dike. Jag valde att göra bilderna i svartvitt och med brus/korn. Då framstod räven tydligt i bilderna och kornet gav bilderna en skön känsla i de ljusa högdagarna som jag gillade.

Dimmig lördag

Idag har det varit dimmigt hela dagen i Uddevalla. På morgonen åkte jag mot Trollhättan. Halvvägs finns ett par fristående träd och min plan var att fotografera något av dem. Jag valde det trädet som vanligtvis har flest störande objekt i bakgrunden och hoppades på att det skulle vara dimmigt även där. Strax innan jag kom fram märkte jag att solen höll på att bryta igenom dimman på sina ställen. Väl framme snabbade jag mig ut, monterade kameran på stativet och gick raskt mot trädet som var en ek. I förgrunden låg det frost på växterna och solen syntes som en vit skiva i dimman. Efter en stund syntes inte solen men så småningom kom den åter fram igen. Jag placerade solen både till vänster och höger om eken samt bakom och under grenverket. Allra först fotograferade jag med en normalzoom men bytte sedan till ett fast 50 mm samt ett 100 mm för att få olika varianter av bilder. Till bilden nedan använde jag ett 100 mm objektiv.

Fotografering i dimma

Nu har nästan all snö försvunnit i Uddevalla. Ett par dagar innan vädret slog om åkte jag till ett naturreservat och fotograferade träd i dimma. Förutom att skapa en lite mystisk känsla döljer dimman störande detaljer i bakgrunden. Det kan en fotograf utnyttja vid till exempel fotografering av träd, speciellt ensamma träd kan se ännu mer ensamma ut i dimma.

Kamerans vitbalans

Jag har vitbalansen i kameran inställd på dagsljus och då får bilder tagna i samband med solens nedgång samt i den här typen av väder, en kall blå ton. Jag har låtit den kalla tonen till stor del vara kvar eftersom jag vill ha en kall känsla som förstärker vintermotiven.

Fotografering av träd och landskap i snö

För en och en halv vecka sedan gjorde vintern sitt intåg i mina trakter. När det snöar tidigt på vintern brukar snön sällan ligga kvar någon längre tid. Men den här gången har det varit minusgrader sedan snön kom. Dagen efter att snön föll gick jag en promenad i området där jag bor och fotograferade snöklädda träd och några landskapsbilder. Jag ville passa på eftersom snön oftast blåser av trädgrenar för minsta lilla vindpust och nysnö är så vackert.