Bohuslän – Peter Angvarson Fotografi

Lek med skuggor

Under midsommarhelgen åkte jag och min fru till kusten och promenerade runt en stund på klipporna och njöt av det vackra vädret. Efter ett tag stannade vi till på en fin plats. Jag flugfiskade samt fotade. Min fru sov och löste korsord.

Jag tog lite bilder på olika fina former på klipporna och efter en stund upptäckte jag min skugga. Då stannade jag till och började klura på om det skulle gå att ta bilder på min egen skugga.

Jag ställde mig på en klippa som var högre än klipporna där skuggan föll. Då blev skuggan längre vilket jag tyckte såg intressant ut.

Så kom på att jag kunde ta med skorna i bild och när jag stod som Charlie Chaplin syntes skorna tydligare.

För att variera bilderna ytterligare provade jag olika varianter med min ena hand.

För att skuggorna ska bli tydligare har jag ökat kontrasten mer än jag normalt brukar göra i mina landskapsbilder.

Fick jag någon fisk, undrar du så klart? Jag hade på en näbbgädda men den släppte som tur var efter en stund. Då slapp jag lossa den, vilket var skönt, eftersom jag ändå inte hade tagit med den hem.

Stormigt fotoväder på Bohuskusten

Under februari månad har vi haft några dagar här i Bohuslän med kraftig vind. Jag hade möjlighet att åka ut vid två tillfällen. Förutom upplevelsen av ett mäktigt skådespel bjuder ett stormigt väder på fina fotomöjligheter.

Fototillfälle 2022-02-05

Vid det första tillfället blåste det från väster och jag hade, efter en titt på sjökortet, därför planerat att gå till en plats som var exponerad för västlig vind.

Nedanstående klippa har jag fotograferat tidigare men förhållandena varierar från gång till gång och därför blev det bilder på klippan även vid detta fototillfälle. Jag ville ha vatten som rann nerför klippan och samtidigt en våg som gav stänk i övre vänstra hörnet. Det krävdes många försök innan allt stämde men till sist fick jag den bild jag hade hoppats på. Helst hade jag velat ha en kortare exponeringstid på stänket. Då hade stänket fått mer struktur vilket varit en fördel. Men jag prioriterade vattnet som rann nerför klippan och behövde där en längre exponeringstid.

I nedanstående motiv ville jag får ”lagom” mycket vatten som sköljde över klippan. Det är så klart subjektivt vad ”lagom” mycket vatten är. Bland många exponeringar valde jag till slut ut denna bild.

För att visa hur det såg ut när det enligt mitt tycke blev för mycket av det goda tog jag med nedanstående bilder.

Fototillfälle 2022-02-12

Det blåste en sydlig vind vid det andra tillfället och då gick jag till ett ställe där klipporna var flacka och vette mot söder. Där skvätte inte vattnet upp utan sköljde över de platta klipporna. Jag tog bilder dels när vågorna tryckte på in över klipporna och dels när det rann tillbaka.

Annandagsfotografering

Efter julfirandet åkte jag ut till Bohuskusten på Annandagen. Vi hade haft minusgrader ett tag och jag hoppades att det inte hade snöat på kusten. Min tanke var att fotografera is. I Uddevalla hade vi några centimeter snö och då kan det vara snöfritt vid öppet hav. Tyvärr visade det sig att det låg minst lika mycket snö vid kusten som i Uddevalla. Då gick det inte att fota is eftersom snön dolde den. Jag noterade att det var vindstilla och ändrade mina planer. Tidigare har jag fotat en klippa och dess spegelbild. En enda gång var det helt vindstilla vid klippan och då var spegelbilden perfekt. Denna dag var det inte lika stilla men jag tog några bilder eftersom ljuset var lite annorlunda med ett starkt sidoljus. En knipa och två svanar förstörde spegelbilden med sina rörelser i vattnet emellanåt.

I efterbehandlingen har jag roterat bilden nittio grader. Det är på rätt sida om min gräns för vad jag gör i Camera Raw och i Photoshop. Jag har en tydlig gräns, jag tar inte bort eller lägger till något i mina bilder. Inte ens det minsta grässtrå eller en ack så liten gren tas bort. Självklart tar jag bort fläckar som beror på damm på sensorn, de hör ju inte till motivet. Däremot kan jag rotera mina bilder eller göra dem uppochner. Det gjorde jag även på den tiden när jag fotograferade analogt med diafilm. I mina diaprogram hade jag ibland med roterade diabilder. Även om jag har satt upp tydliga regler för vad jag gör och inte gör i efterbehandlingen har jag inga synpunkter på vad som allmänt sett är rätt eller fel. Varje enskild fotograf gör som den vill, men jag uppskattar om andra naturfotografer är ärliga med vad de gör och inte gör med sina bilder.

Jag insåg att spegelbilden inte var perfekt och då provade jag ICM, Intentional Camera Movement, avsiktlig kamerarörelse på svenska.

På hemvägen åkte jag utmed Åbyfjorden och det var ett vackert ljus med blått närmast horisonten som övergick i ett rosa fält. Jag stannade till vid Nordens Ark och gick ned till fjorden. Jag tänkte ta en bild på bergen på andra sidan och letade efter en bra förgrund. Efter en kort promenad hittade jag ett parti där stenar under isen hade skapat ett mönster och det fick duga som förgrund.

Efter sol och värme kommer vind

Efter en härlig period med sommarväder kom, som det så ofta brukar göra, en period med kraftig vind. Förra lördagen och söndagen blåste det cirka 15 meter i sekunden på Bohuskusten och då passade jag på att åka dit. Vid sådana tillfällen brukar jag ta med mig ett lite längre objektiv med zoom eftersom det är lurigt att gå nära strandlinjen. På klipporna nära havsytan är ett svart bälte som blir såphalt när det är blött. Det svarta området måste man hålla sig borta från när det är fuktigt. Vid lågvatten och när det svarta är helt torrt är det inte farligt att gå där men det är ett måste att också vara torr om skosulorna. Förutom ett stadigt stativ är det bra med en stor plastpåse eller dylikt till kamera- och objektivskydd mot saltstänk samt en mjuk duk till att torka bort vattenstänk från frontlinsen på objektivet. Om jag misstänker att stänket har torkat och bildat saltkristaller brukar jag använda tungan och slicka på linsen innan jag torkar med duken. Detta för att undvika repor som kristallerna annars kan ge upphov till. Jag använder ofta ett variabelt gråfilter för att kunna fota med långa slutartider när ljuset är för starkt.

Förutom att reglera slutartiden med filtret försöker jag använda den bländare varvid mitt objektiv är skarpast. Det är vanligtvis när ett zoomobjektiv är nedbländat två steg från maximal öppning. Som till exempel ett zoomobjektiv 24-105 mm bländare 4 är oftast skarpast vid bländare 8. Om en bländar ner ytterligare till 11, 14, 16, 18 eller 22 försämras skärpan successivt. Längre, fasta och högkvalitativa teleobjektiv som 300/2.8, 400/2.8, 500/4 och 600/4 är ofta mycket skarpa redan på den största bländaren. Om en bländar ned dessa objektiv mycket till exempel 5-8 steg blir skärpan successivt sämre. Ett tips är att läsa objektivtester, där står det ofta vid vilken eller vilka bländare ett objektiv är skarpast. Det är en bra kunskap att veta vid vilken bländare ens olika objektiv är skarpast. Sedan beror givetvis valet av bländare också på vilket skärpedjup en önskar i bilden. Vid landskapsfotografering försöker jag välja den bländare varvid objektivet är skarpast och som täcker in det skärpedjup jag önskar. Om en är osäker på ifall skärpedjupet är det en vill ha så finns det appar en kan installera på mobilen som visar skärpedjup för en vissa kameramodell vid en viss bländare och beroende på var i motivet en ställer in skärpan. Att till exempel konsekvent använda bländare 14 på ett vidvinkelobjektiv för att vara säker på att ha tillräckligt skärpedjup vid landskapsfotografering är ett vanligt nybörjarfel men det kan givetvis var bra nog tills en lärt sig mer om sin utrustning.

Stormigt slut på fotosommaren 2016

Min fotosommar började med många vindstilla dagar och avslutades med några stormiga dagar på Bohuskusten. En stor fördel med blåsiga dagar på sommaren är att alla turister är som bortblåsta från klipporna. Känslan liknar den jag har på vintern, då det är ganska folktomt, vilket förhöjer naturupplevelsen.

klippor_stenar_hav_pangfoto_se_q2a0593

Följande tre bilder är tagna på samma ställe med lite olika utsnitt. Första bilden med direkt solljus och de två därefter utan direkt solljus. Tuffa fotografer fotar i soligt väder. Fegisar åker endast ut när det är mulet. 🙂

ramsvik_hav_klippor_storm_pangfoto_se_q2a0282

ramsvik_hav_klippor_storm_pangfoto_se_q2a0408

ramsvik_hav_klippor_storm_pangfoto_se_q2a0352

När det är pustigt behöver man vindtäta och varma kläder även under den varma årstiden. Ett zoomobjektiv är perfekt eftersom man vill undvika att byta objektiv. Man måste gå bra en bit från vattnet och hitta lä för att kunna byta. Luften är fylld av ett grått dis med saltvatten. En vanlig plastpåse runt kameran med öppningen vid objektivet och ett gummiband framtill runt objektivet för att hålla tätt är perfekt för att skydda kameran. Baktill brukar jag pilla upp ett lite hål i påsen som jag trär runt sökaren för att kunna se klart genom den. Framför frontlinsen har jag ett UV-filter som skydd. Sedan gäller det att aldrig släppa taget om stativet eftersom det i så fall blåser omkull när det är storm. Väl tillbaka i lugnet i bilen, efter några timmar i vinden, tror jag att jag får en känsla av hur det är att ha tinnitus. Det brusar i öronen men oljudet har försvunnit innan jag kommer hem.

Med ett gråfilter går det att skapa lugna bilder även under blåsiga dagar.

klippor_hav_valon_pangfoto_se_q2a0615

klippor_hav_valon_pangfoto_se_q2a0680

May the light be with You!

Ramsvik

I veckan som gick, besökte jag Ramsvik på Bohuskusten. När jag lämnade Uddevalla var vädret mulet med ett massivt molntäcke. Väl ute vid kusten sken solen och ljuset var i starkaste laget. Jag tog några vykortsbilder på Fykan, sedan satte jag mig i lä för vinden och solade tills molnskyar började skymma solen. Resten av dagen bestod av fotografering tills det blev mörkt och det var dags att åka hem till Uddevalla.

Första analoga bilderna på mycket länge

Förr i tiden, under den fotografiska stenåldern, tog det oftast tre dagar att få tillbaka en framkallad film från labbet. Nu tog det cirka 1,5 vecka innan jag hittade mina mellanformatsfilmer i brevlådan. Ska jag vara helt ärlig så var det min fru som hittade dem. 1,5 vecka är helt ok med tanke på hur få personer som fotograferar med film idag.
Jag skannade in ett dia med upplösning 3200 dpi och bildbehandlade det sedan i Photoshop. När jag fotograferar digitalt brukar jag göra mer än 95% av all bildbehandling i Camera Raw. Oftast gör jag endast slutskärpning i Photoshop. Därför krävdes en uppdatering av mina kunskaper i PS med hjälp av en kurs från Moderskeppet. Efter diverse justeringslager med bland annat ”Curves”, ”Hue/Saturation” och ”Brigthness/Contrast” hamnade filstorleken på 500 Mb. Mina filer från digitalkameran brukar vara mellan 100 och 200 Mb.

Svart och vitt bälte

Man brukar varna för det svarta bältet på kustens klippor. Det är ett parti en liten bit ovan den normala vattenlinjen och brukar vara några meter brett. Om det svarta på klipporna blir blött är det mycket halt och bör undvikas. Vissa år, som i år, bildas även ett tydligt vitt bälte vid vattenlinjen bestående av havstulpaner. Detta vita bälte ger till skillnad från det svarta ett mycket bra fäste eftersom tulpanerna är vassa. Under kalla vintrar nöter isen bort en stor del av havstulpanerna. Vintern som gick var mild och därför finns förra årets tulpaner kvar och nya har tillkommit.

Rönnäng och Store Kalv

Vi var på plats innan soluppgången, min fotokompis och jag. Det är en njutning att se solen gå upp över de bohuslänska bergen en vindstilla morgon som denna. Vi började fota innan solens uppgång och fortsatte tills solen belyste hela landskapet. Fototuren avslutades med frukost på vår fantastiska utsiktsplats.

Bäveån i Uddevalla

I centrala Uddevalla går det att fotografera bland annat fågel och landskapsbilder. En kungsfiskare har uppehållit sig vid Bäveån i centrum under veckan och jag letade efter den idag. Någon kungsfiskare dök emellertid inte upp, däremot fanns det fem fantastiskt vackra sångsvanar vilka jag tog en del bilder på.

Nedströms Träbron har man skapat en liten skön ström med hjälp av en stor mängd sten. Strömmen ger liv åt Bäveån som tidigare mest har liknat en trist kanal. Ljudet av brusande vatten är som ljuv musik för en naturfotograf och flugfiskare som jag.

Från början hade jag inte med någon bild på sångsvan i det här inlägget. Min Mamma tyckte dock att det borde finnas en bild på svanar och eftersom jag alltid har gjort precis som min Mamma har sagt åt mig att göra kommer det därför en bild här.