PAng Foto – May the light be with You
Den senaste tiden har jag fotograferat huggorm vid några tillfällen. Nu när temperaturen stiger blir det svårare och svårare. Ormarna är alltid skygga men när de dessutom är ordentligt uppvärmda ringlar de snabbt in i skydd även om jag närmar mig väldigt sakta och försiktigt. Här kommer en del bilder tagna de senaste veckorna. Totalt har jag sett sex olika individer. Dessa bilder är på de tre bästa modellerna.
Nätterna är kalla, isen ligger tjock på sjöarna och det finns en hel del snö kvar i skogen här i mellersta Bohuslän. Men solen värmer bort snön på sydsluttningar och där kan ett fint vårtecken visa sig när solen är framme. Idag var det soligt på förmiddagen och jag hade turen att få se min första huggorm för i år. Den hade redan sett mig trots att jag fick syn på den fem meter bort i en gles ung björkskog. Försiktigt gick jag fram och tog några bilder när ormen låg vid en snöfläck.
Sedan ringlade den in i bland gammal ljung intill en stubbe och försvann. Då var det bara att vänta. Efter cirka tio minuter dök den upp på andra sidan ljungen intill stubben.
Sakta och försiktigt satte jag mig på huk och tog bilder från sidan.
Nu är våren här. Även om vissa personer inte skulle hålla med om det.
Det soliga och varma vädret har inneburit att ormarna varit extra aktiva. Jag känner till några ställen där snokar kan samlas på våren och på dessa platser har det varit full aktivitet. Det är spännande att lägga sig ned på marken med sju till tio snokar ringlande runt sig. När jag låg på knä ringlade en orm mellan mina knän och försvann in under rumpan. Efter ett tag flyttade jag mig och det visade sig att den låg precis bakom mina stövlar. Ormarna är försiktiga och lägger märke till rörelser samt lukt. Men håller man sig helt stilla och gör långsamma rörelser kan man få dem nära. Vid ett tillfälle när jag låg ned på magen och stödde händerna med kameran mot marken ringlade en snok under objektivet.
Även om ljuset är starkt brukar jag öka iso-talet på kameran för att få korta slutartider och fotografera på fri hand. Dessutom använder jag serietagningsläget och hoppas någon bild i en serie blir riktigt skarp. Efteråt rensar jag bort massor av bilder.
Huggormen låg helt stilla i solen och i det fallet använde jag ett stativ. Jag skuggade ormen för att slippa det hårda solljuset och hoppades på att den skulle flytta på sig till en bättre plats, ur min synvinkel, där det inte fanns så många kvistar. Efter ett tag kröp den istället sakta in i den gamla husgrunden på vilken den låg. Sedan väntade jag i tjugo minuter utan att den kom fram och gav sedan upp. Tyvärr känner jag inte till något bra ställe för huggorm och därför är det sällan jag får möjlighet att fotografera dessa.
May the light be with You!
Det blev ett till besök hos snokarna för ett par dagar sedan.
Snoken kan bli två meter lång och är Sveriges längsta orm. Färgen varierar från svart till grå, brun och oliv. Den snok som var bäst på att agera modell för mig var brun men det fanns även svarta på plats. Snoken är inte giftig och är vår enda orm som lägger ägg. Den lever oftast nära vatten där den jagar paddor, grodor och fisk. Precis som andra reptiler och groddjur är den fridlyst.
Min granne Anders tipsade mig om ett ställe där han sett ett flertal snokar. Det lät intressant och jag åkte dit i förhoppning om att få se dem och kanske ta några bilder. Framme vid platsen fick jag genast syn på en fin snok, sen en till, en till och totalt låg det fem snokar på några kvadratmeters yta. När jag närmade mig försvann de blixtsnabbt ner bland stenarna. Jag lade mig på knä, höll mig helt stilla och efter cirka tio minuter kom de tillbaka en efter en. Ett av benen på stativet undersöktes med viss misstänksamhet av en snok och en annan kom fram bland stenar rakt under mig. Tyvärr var det väldigt hårt ljus och svårt att fotografera men jag ska försöka fler gånger. I vilket fall som helst var det en stor naturupplevelse.
