Kategori: Sport

I år arrangerades Friidrotts-SM av IK Orient på Rimnersvallen i Uddevalla. Jag hade aldrig fotograferat friidrott förut och därför kändes det extra spännande. Kvällen innan första tävlingsdagen kollade jag på friidrottsbilder och försökte få lite bildidéer.

Första dagen var jag på plats i god tid innan genomgången för oss fotografer skulle börja. Efter en stund dök det upp några andra fotografer och de såg ut att ha varit med förr. Jag frågade en av dem lite försiktigt vad man bör tänka på under fotograferingen. Den trevlige veteranen som hette Hasse(DECA bild) berättade bland annat att det viktigaste var att inte störa de tävlande. Man skulle inte stå framför resultatskyltar eller reklamskyltar. Om jag ville fotografera genom skyddsnätet där kastgrenarna hölls var det viktigt att inte stå för nära nätet eftersom det töjs ut en bit om till exempel en slägga far in i nätet. Man skulle inte lägga sig rakt bakom längdhoppsgropen ifall hopparen avbryter hoppet och bara springer rakt igenom.

En nybörjares tankar runt fotografering av friidrott

Nedan försöker jag beskriva de svårigheter och utmaningar jag som nybörjare mötte när jag fotade friidrott för första gången. Generellt var det följande frågor jag brottades med. Hur kort/lång slutartid, hur stort/litet skärpedjup och hur mycket  zooma in eller ut?

Fotografera löpgrenar

På de korta och snabba loppen var det svårast att bestämma sig för var jag skulle placera mig. På till exempel 100 meter var jag tvungen att bestämma mig om jag skulle fota starten, i mitten av loppet från sidan eller vid målgång. Helst hade jag velat vara på samtliga tre ställen samtidigt. På de längre loppen hann jag förflytta mig.

Vid starten på 100 meter valde jag ett stort skärpedjup och en kort slutartid. Jag satte fokuspunkten på bana tre och när startskottet gick tryckte jag ner avtryckaren samt använde läget där kameran tog så många bilder per sekund som möjligt. Det snabbaste serietagningsläget använde jag för övrigt på samtliga grenar.

På de längre loppen gällde det att sätta fokus på någon löpare och trycka ner avtryckaren samt hålla den nedtryckt lite innan löparna befanns sig på lagom avstånd.

På de korta häckloppen försökte jag först sitta ner på marken och fota eftersom den vinkeln såg häftig ut. Men det var svårt med skärpan och att veta hur mycket jag kunde zooma in. Det var enklare med stående fotografering, vilket Hasse på DECA bild tipsade mig om. Jag försökte tänka mig vid vilken häck jag skulle fotografera och valde en lämplig brännvidd för det avståndet. Sedan bestämde jag mig för vilken bana som skulle prioriteras. Speakern berättade vem eller vilka som var favoriter och då valde jag någon av de banorna som favoriterna sprang på. Jag satte fokuspunkten på löparen och lät kameran fokusera en bit innan häcken skulle passeras. När löparen bara hade en liten bit kvar till häcken tryckte jag ned avtryckaren och höll den intryckt. Det var svårt att välja rätt ögonblick att fokusera och fotografera eftersom allt gick så fort. Dessutom rörde sig häcklöparna hela tiden upp och ner.

Fotografera höjdhopp

Höjdhopp bjöd på flera utmaningar. Bakgrunden var ganska rörig med bland annat många störande stolpar. Första dagen fotograferade jag med ett 70-200 mm med bländare 2.8 och i de två första bilderna nedan valde jag bländare 5.6 samt 6.3 för att öka möjligheten till skarpa bilder på hopparna. Slutartiden var 1/5000 av en sekund. Sista tävlingsdagen fotade jag med ett 500 mm objektiv på ett enbent stativ och då fick jag en lugnare bakgrund. Jag skulle nog ha provat med ett kortare skärpedjup med 70-200 objektivet.

De tävlande gjorde ansatsen från vänster eller från höger och vissa hoppade över ribban mitt emellan stolparna och vissa nära någon av stolparna. Jag försökte minnas var de hoppade och sedan placera mig efter det. Jag använde följande autofokus och började fokusera någonstans i mitten av ansatsen. Fokus följde med ganska bra även om hopparen passerade bakom någon funktionär under ansatsen. När hoppet påbörjades tryckte jag ner avtryckaren och höll den nedtryckt tills landningen på mattan.

Till nedanstående bilder använde jag ett 500 mm objektiv. Det gav en finare oskärpa i bakgrunden.

Fotografera stavhopp

Det innebar ungefär samma svårigheter som fotografering av höjdhopp med tillägget hur mycket jag var tvungen att kompensera exponeringen för den ljusa himlen.

Fotografera spjut, kula och diskus

Spjutkastarna började ansatsen bakom kastnätet och därför kunde jag inte börja följa dem förrän de hade kommit förbi nätet. Efter en stund insåg jag att jag kunde se på rörelsen från en kameraman från SVT när spjutkastarna började springa. När kameramannen började röra sig visste jag att det var dags.

Kula var svårare att fota än jag hade räknat med. När kulstötarna snurrade gick det väldigt fort och det hade varit bra med en snabbare kamera än den jag hade.

Diskuskastarna försökte jag fotografera genom nätet men det var svårt. Sista dagen använde jag ett 500 mm tele med en konverter för att kunna fota mer framifrån och på långt håll.

Jag använde ett 500 mm tele med en 1,4 gångers konverter när jag fotograferade diskus.

Fotografera längdhopp

Längd var den mest intressanta grenen att fotografera. Den bjöd på många olika moment. Startögonblicket av anloppet, anlopp,  plankträff, upphopp, luftfärd och landning. Luftfärden bjuder på olika intressanta kroppsställningar. Något som förvånade mig var hur högt de tävlande hoppade.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det var tre långa, jobbiga och mycket intensiva dagar. Men framför allt var det otroligt kul och en stor upplevelse. Att till exempel stå fem meter från området där diskuskastarna höll till när de väntade på att kasta, sitta tre meter från innerbanan när en klunga på 5000 meters loppet dundrade förbi i hög fart eller ligga på magen precis bakom längdhoppet var helt underbart.

Många hjältar

De tre dagarna bjöd på massor av imponerande prestationer, både på och utanför tävlingsbanorna. Arrangemanget hade inte varit möjligt utan alla dessa funktionärer som gjorde ett fantastiskt jobb, vilka hjältar.