Älg (Moose) – Peter Angvarson Fotografi

Fotografering av älg på våren

När gräset börjat spira på vissa åkrar och innan lövsprickningen tagit fart har dessa åkrar en stark dragningskraft på älgar och rådjur. Men en bild på en älg mitt ute på en åker och inget mer än så blir oftast en ganska tråkig bild.

På ovanstående bild finns det visserligen med en körväg som ger lite linjer i bilden men två stolpar snett bakom rumpan på älgen är störande. Tänk om älgen istället stått på vägen och vägens linjer hade blivit diagonaler i bilden då hade bilden kunnat bli lite mer intressant, under förutsättning att störande stolpar med mera hade gått att undvika.

Här är en bild på enbart en älg. Det som är lite intressant är dock att man ser ränder från revbenen trots att älgen har kvar sin tjocka vinterpäls. Vintern måste vara en fruktansvärt jobbig tid för många älgar. Ont om föda på grund av det industriella skogsbruket. Det finns ingen mat till älgar i granplantager. Lägg till det att älgarna i Västra Götaland jagas från 8:e oktober till och med 31:e januari, alltså en stor del av vintern. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det kan vara men jag förstår verkligen att den första grönskan är efterlängtad av många djur.

Älgen på den första bilden i detta inlägg gick upp på en väg och stod still en stund. Det är den bild jag tycker blev bäst denna morgon.

Fler försök att fotografera älgar

Efter otursmorgonen jag skrev om i förra inlägget har jag varit på samma plats ytterligare fyra gånger. För exakt en vecka sedan hade jag lite mer flyt och lyckades ta bilder på några älgar. Jag var på plats vid hygget när det började ljusna. Efter nån timme kunde jag skymta den första älgen på en åker till höger om mig. Den följdes strax av ytterligare en älg. De gick upp på kanten av en höjd och hade ingen större brådska.

När de två älgarna försvunnit in skogen tog det en stund innan nästa två älgar dök upp. Först kom en ko och hundra meter bakom kom sedan en liten tjur. Bägge stannade till och betade kvistar på några ställen.

Kon hade en konstig utväxt på höger sida av huvudet i höjd med ögat. Utväxten går att se på bilden ovan. Hon gick också upp på höjden innan hon försvann utom synhåll.

Bara ett par minuter efter att pinntjuren hade försvunnit såg jag att det var en större tjur på väg åt mitt håll ute på åkern. Jag hoppades det skulle vara den udda fjortontaggaren men det var en åttataggare som jag inte sett förut. Den var fin och jag var glad över bilderna samt naturupplevelsen.

Nedanstående bild tycker jag hade varit den bästa på tjuren när den gick men som du ser har jag inte lyckats få med hela bakbenet och det förstör hela bilden. Typiskt att jag skulle tabba mig på den bästa bilden. Det var inte första gången och det kommer inte heller vara den sista.

Dagen efter, på söndagen, såg jag tio älgar. Två älgkor kom först gående långt framför mig och därför blev det inga bilder. Sen kom två älgar på hygget på lagom avstånd men de var skrämda och hade bråttom. Jag försökte panorera och ta bilder med rörslseoskärpa medan de sprang men tabbade mig med autofokusen. Jag skulle ha bytt till följande autofokus, då hade jag kanske lyckats bättre. En enda bild var på gränsen till användbar. Det är den du ser här nedan.

Senare gick två kor cirka 300-400 meter bakom mig och de följdes av fyra tjurar. På grund av avståndet blev det inga bra bilder på dem heller.

Jag satt på samma ställe även i onsdags. Snön vräkte ner och det kunde ha blivit intressanta bilder men jag såg inte en enda älg.

I morse blåste det västlig vind och då var jag tvungen att gå upp på höjden för att inte vittringen skulle skrämma älgarna. Fördelen att sitta på höjden jämfört med hygget var att jag skulle kunna se älgarna på långt håll. Men när det hade ljusnat tillräckligt mycket kunde jag tyvärr konstatera att inga älgar syntes så långt ögat kunde nå. Jag började äta mina frukostmackor och efter ett tag tyckte jag mig se något litet mörkt långt borta som inte hade varit där förut. När jag tittade i kikaren kunde jag se en älg som var ungefär en kilometer bort. Den stod helt stilla och bara tittade. När jag käkat klart stod den fortfarande kvar och kollade. Plötsligt tyckte jag att den rörde sig. I kikaren kunde jag se att den sprang åt mitt håll. Efter ett tag fick den sällskap av en korp som kanske hoppades att någon skulle skjuta älgen så att korpen skulle få sig ett skrovmål. Jag fick snabbt packa ihop mina prylar och gå en bit upp på höjden till ett ställe jag sett ut när anlände på morgonen. Därifrån kunde jag se hur älgen fortsatte att springa åt mitt håll. Hundra meter innan hygget stannade den till vid ett dike innan den tog sig över och sprang vidare mot hygget. Älgkon stannade till i kanten av hygget och gick sedan ut på hygget och upp på kanten av höjden.

Den passerade framför mig och gick vidare till skogskanten där den stannade och betade ett bra tag.

Hur kan man ha en sån otur?

För några veckor sedan hittade jag ett ställe där två älgar betade på en stor åker. Vid första tillfället satt jag i bilen och kollade var älgarna gick när de betat klart. Det var två tjurar där den största var en udda fjortontaggare, det vill säga den hade horn med totalt tretton taggar. Älgarna gick ungefär en kilometer på åkrar för att sedan passera över en liten grusväg och ut på ett hygge. När de var på hygget körde jag sakta framåt på grusvägen som följde utmed hyggeskanten. När jag var mitt för den största tjuren stannade jag bilen och stängde av motorn. Snabbt försökte jag få till en bild men tjuren började gå mot skogen och de blev en bild när den hade börjat gå. Den gick in i skogen och försvann.

Vid det andra tillfället var jag på plats tidigare på morgonen och satte mig i kanten på hygget där tjurarna hade gått förra gången. Efter ett tag såg jag en ko längre bort på åkern och hon gick in i skogen bortom hygget. Efter henne följde fem älgar, däribland det två tjurarna. Jag gick en bit fram på grusvägen och sedan vek jag av in i skogen och uppför en backe. Där var det också ett hygge och jag hoppades på att någon av älgarna kanske kunde dyka upp där. Jag ställde mig bakom en rotvälta och väntade. Det gick nog en halvtimme utan att något hände. Jag hade tagit bilder på långt håll när älgarna gick ute på åkern och började förstora upp bilderna på kamera displayen. Det var en ko, tre små tjurar och de två större tjurarna jag sett tidigare. Plötsligt fick jag syn på två älgar som stod till höger om mig i kanten på hygget.

Där stod det två större tjurarna. Tänk om de kunde gå mot mig. Men de gick åt vänster istället och jag kunde skymta dem någon gång emellanåt. Jag hörde hur en av dem stångade på ett träd. Sen dök de upp framför mig i bortre delen av hygget.

Där befann de sig hela tiden lite skymda av förgrunden. Om någon av dem gått fem till tio meter närmare mig kunde det blivit hyfsade bilder men det gjorde ingen av dem. Vid ett tillfälle syntes lite mer av den mindre tjuren som syns på bilden ovan. Efter ett tag försvann bägge in i den täta skogen bortom hygget.

Vid det tredje försöket kom jag fram till hygget precis lagom för att se ett antal älgar försvinna in i skogen vid hygget. Så tidigt hade de inte lämnat åkrarna förut och det kanske berodde på att detta var en vardag och förut hade jag varit där på helgdagar. På vardagar är det lite fler bilar eftersom folk ska till jobbet vilket kan ha gjort att älgarna slutade beta tidigare. Jag gick till rotvältan där jag satt förra gången. Jag satte mig mer på min stolsryggsäck och åt mina smörgåsar samt drack varmt te. Sedan gick jag en runda i skogen för att rekognosera. Jag fick en fin promenad och bild på en råbock som stod ganska fint på en liten kulle. Den förstod nog inte att jag var en människa ty den stod där och kollade ganska länge innan den gick över kullen och försvann.

Vid det femte försöket var jag på plats ännu tidigare på hygget. Det hade precis börja ljusna. I bortre delen av hygget skymtade något stort mörkt som troligtvis var en rotvälta men det skulle också kunna vara en älg. Jag tog en bild och när jag tittade på bilden visade det sig vara en liten älgtjur. Den hade sett mig gå till hygget och gick snart in i skogen. Sedan satte jag mig och väntade. Därifrån min plats kunde jag inte se mer än cirka femtio meter av den stora åkern. Resten skymdes av ett skogsparti. Efter en stund kom en bil körande på grusvägen och stannade till när den kom fram till åkern. Jag tänkte att föraren stannade för att titta på älgarna och hoppades att bilen inte skulle få älgarna att gå en annan väg. Bilen åkte vidare efter en liten stund. Sedan gick det nog minst en kvart utan att något hände tills jag till min förvåning hörde steg på grusvägen bakom mig. Det var en joggare som var ute och sprang innan soluppgången i minus tio grader. Han passerade fem meter från mig utan att lägga märke till mig. När han var tio meter framför mig rusade en älg iväg och följdes av ytterligare fem älgar. De skenade bortåt, korsade vägen och försvann in i skogen. Älgarna var på väg mot hygget och hade inte joggaren kommit så hade jag haft stora möjligheter att få bra bilder. Vilken maximal otur. Jag kände mig verkligen snuvad på bra älgbilder. Ljuset var jämt och fint. Inte ett moln på himlen Några minuter efteråt kom solens första strålar och det var sådär gnistrande som det kan vara vid tio minusgrader. Joggaren var den enda människa jag sett på vägen och totalt hade där kört tre bilar under de fem gånger jag varit där. Hur är det möjligt att ha en sådan otur?

Lite bilder från vårens fotografering av vilda djur

När den allra första grönskan kommer upp på vissa åkrar är den som en magnet på klövviltet. Innan bladen slår ut på buskar och träd i skogen finns det inte mycket annat grönt att äta och det i kombination med att djuren är utsvultna efter vintern gör att de samlas på sådana åkrar. I våras såg jag flera älgar på väg till och från jobbet på just en sådan åker. Jag passade på att åka dit de kvällar som vinden låg åt rätt håll och vid två tillfällen lyckades jag ta bilder.

Bilder på älg som betar på en åker är kanske inte de jag mest av allt önskar. Jag vill hellre ta bilder på djur i en vacker skogs- eller mossmiljö. Men naturupplevelsen är ändå fin och det var kul. Älgkon hade två små kalvar och vid ett tillfälle kunde jag ta bilder på kon och en av hennes kalvar. Att kon kanske snart skulle stöta bort dessa små kalvar och föda igen kändes konstigt. För kalvarnas skull hoppas jag att kon inte kom i brunst i höstas. Annars hoppas jag att de får hålla till i närheten av kon även om hon får en ny kalv i år. De kan nog behöva lära sig mer av sin mamma innan de klarar sig själva.

Efter några kvällar lärde jag mig var älgarna oftast gick in i och ut ur skogen. Tyvärr var det ganska risigt där men jag fick i alla fall några bilder med träd i bakgrunden.

Fotografering av dovhjort

Efter ett antal resultatlösa dagar på förvåren tog jag äntligen en bra bild på en vit hind. Det är framför allt bakgrunden med lövträd och varmt ljus från en uppåtgående sol som jag gillar med bilden.

En annan morgon blev ljuset starkt nästan direkt efter soluppgången vilket oftast inte är bra. Men då hade jag turen att en hind ställde sig i en strimma.

Nyligen satt jag vid en brant i kanten av en äng. Plötsligt kom två hindar springande ut på ängen från motstående sida och det såg nästan ut som om de lekte tafatt eller hade vårkänslor. Anledningen till att de sprang var säkert någon annan som jag inte kunde räkna ut eftersom jag inte är en dovhjort. Bägge kom rätt mot mig och stannade i skogen precis framför mig. De stirrade på mig en stund och sedan sprang de ut på ängen igen, förvann i skogen till höger om mig och efter en stund sprang de ut på ängen igen, passerade mig och försvann till sist till vänster om mig in i skogen.

På väg till bilen fick jag syn på sex hjortar som betade tillsammans. Under vår och sommar, ända fram till brunsten i november, håller sig hindar med kalvar för sig och lite äldre hjortar(hanar) för sig. Ibland har spetshjortar anslutit sig till hjortgrupper och då beror det förmodligen på att deras mammor blivit skjutna under vintern.

Jag satt länge och väntade inne i skogen med en stenmur som skydd. Som tur var lade sig en hjort ner för att idissla ganska nära mig. De hade lika gärna ha kunnat lagt sig ner hundra meter bort och jag hade väntat i ett par timmar för gäves.

Mellan tuggorna sov hjortarna och jag tog mig också en lur inne i skogen. Jag hade det dock inte lika bekvämt som hjortarna. Det slog mig plötsligt vilken otrolig skillnad det var nu jämfört med för cirka tio år sedan. Då bestod gruppen av hjortar i detta området av mellan trettio och fyrtio djur.

När djuren vilat klart började de beta igen. Ett tag höll de till där jag satt. Jag tog många bilder eftersom jag visste att många bildfiler skulle raderas på grund av att grässtrån skymmer hjortarnas ögon när de betar. På ett ställe växte inget gräs och där tog jag de bästa bilderna. En nackdel med att ta så många bilder är allt arbete med att rensa bort bilder efteråt. Samtidigt kan jag lyckas ta några som är bra. Kanske får jag som bäst ett sådant här tillfälle en gång per år och då kan det ju vara värt att lägga lite tid på att radera bilder.

Så småningom gick hjortarna längre bort från mig och jag kunde smyga därifrån utan att bli upptäckt.

Fotografering av älgar på högmosse, del 4

13 minusgrader och garanterat myggfritt

Fram till denna dag hade jag inga bra bilder på älgar i snö. När vintern kom till mitt område passade jag så klart på att åka till älgarnas mosse så fort det gavs tillfälle. Men skulle älgarna komma ut på mossen när det var så kallt? Bilen visade att det var 13 minus när jag i mörkret lämnade den och sakta gick mot mossen. När älgarna skulle gå till mossen var de tvungna att simma genom en å och jag tyckte inte det skulle vara så lockande i den kylan.

Rödräv

När jag suttit på mossen en halvtimme fick jag syn på en rödräv som traskade över mossen åt mitt håll. Plötsligt vek den av från sin rutt, hoppade några gånger på rävars vis och tuggade i sig en gnagare. Sedan fortsatte den mot mig och jag tog bilder. När den hörde ljudet från slutaren stannade den till en kort stund innan den svängde om och sprang in i skogen.

Bilder på älgar i snölandskap

En timme efter solens uppgång hade fortfarande inga älgar visat sig. Jag började precis misströsta när en älg kom fram i mosskanten en bra bit bort. Snart dök ytterligare två djur upp. Det var två tjurar och en ko. De stod helt stilla så som de ofta gör innan de ska lägga sig ner. Efter tio minuter lade sig den minsta tjuren ner och det var precis det jag inte ville. Snart skulle antagligen även de andra två lägga sig ner och troligtvis ligga där i flera timmar. Men så reste sig plötsligt den som låg ner och alla tre gick i rask takt ut på mossen. Något hade oroat dem. De stannade till ute på mossen och tittade åt det håll de kommit från. Efter en stund gick den större tjuren åt mitt håll. Vilken tur! Han stannade på ett alldeles lagom avstånd från mig, där stod han länge och tittade. Jag tog många bilder.

Älgtjuren flyttade på sig lite ett par gånger innan den gick mot de andra djuren igen. I bortre mosskanten syntes ytterligare fyra älgar. Så småningom gick alla sju älgar in i skogen till vänster om mig på andra sida mossen.

Efter att älgarna hade försvunnit åt jag min frukost. Sedan flyttade jag mig till ett ställe på mossen dit jag visste sedan tidigare att de troligtvis skulle gå om de blev störda på den plats där de nu vilade. Efter en timme gav jag upp och gick till bilen. Hurra, jag hade äntligen tagit bra bilder på älgar i vinterlandskap och dessutom som en bonus bilder på rödräv!!! Det tog ”bara” fyrtio år att lyckas med det.

Nästa fototillfälle på mossen

En vecka senare åkte jag åter till mossen. Snön låg kvar på marken men snön som legat på träden hade blåst av. Det var fem minusgrader och blåste tio meter i sekunden i riktning mot den kanten av mossen där jag placerade mig. Då visade sig inga djur på mossen. Jag kunde verkligen inte klandra dem. Det var väldigt kallt i vinden.

Kläder vid fotografering i kyla

Jag är frusen av mig, framför allt om händer och allra mest om fötter. Här ska jag berätta vad jag hade på mig vid de två tillfällen jag skrivit om ovan. De gångerna satt jag stilla på en rycksäckstol i många timmar. Jag hade med mig en stjärtlapp som jag lade på stolen samt två lappar som jag placerade på marken och satte stövlarna på. På vägen till fotoplatsen gick jag sakta för att inte svettas eftersom jag hade mycket kläder på mig.

På fötterna

Två par ullsockar, ett par tjocka och ett par halvtjocka. Vinterstövlar av märket Le Chameau gjorda i bland annat neopren. Jag tror att de är två nummer större än jag vanligtvis brukar ha för att få plats med sockarna. De var dyra men värda varenda krona. När jag köpte dem för cirka tjugofem år sedan sa säljaren att de skulle jag inte slita ut, vilket jag tyckte lät något överdrivet. Nu har jag använt dem varenda vinterhalvår sedan dess och de är varma och helt otroligt slitstarka.

På benen

Underst ett underställ av ull, sedan ett tjockt underställ av ull. Därpå vind och vattentäta byxor. Ytterst ett par byxor i vinterkamouflage.

På överkroppen

Underst ett underställ av ull, en flanellskjorta och sedan ett tjockt underställ av ull. En tunn fleece, en täckjacka, en tjockare fleece, en vind och vattentät jacka. Ytterst en jacka i vinterkamouflage.

På huvudet

En varm mössa i fleece samt huva i vinterkamouflage. Jag kan även använda huva på täckjackan samt huva på jackan om det skulle behövas.

På händerna

Ett par tunna handskar, ett par tjockare handskar i fleece där jag kan sticka ut fingrar och tumme vid behov. Ytterst en tjock tumvante på vilken jag också kan sticka ut fingrar och tumme.

Sista inlägget i serien

Det här är det sista inlägget om älgarna på mossen för den här säsongen. Avslutningsvis vill jag berätta att jag har suttit på mossen många gånger utan att se ett enda djur.

Fotografering av älgar på högmosse, del 3

Den här morgonen och förmiddagen dök det ”bara” upp tre älgar på mossen, två tjurar och en ko. Jag hade turen att få se och fotografera dem under några timmar innan de gick in skogen och försvann.

Fotografering av älgar på högmosse, del 2

Denna morgon var jag på plats innan det började ljusna och det skulle inte jagas i området, det hade jag kollat med jägarna som jag träffade dagen innan. I skogen gick det nätt och jämt att se träden och jag lyckades se diket jag skulle hoppa över innan jag kom ut till mosskanten. Där satte jag mig på min stolsryggsäck intill en gran där jag suttit tidigare och kände mig genast som hemma. Det hade regnat under natten och det låg en dimma över mossen. Efter ett tag kunde jag urskilja några mörka områden i bortre mosskanten. Först tänkte jag att det var tallar men sedan såg det ut som att det mörka rörde sig. Kanske spelade min hjärna mig ett spratt. De nio älgarna jag sett dagen innan satt nog kvar på näthinnan. Men när det blivit ännu lite ljusare till kunde jag med säkerhet konstatera att det var ett gäng älgar. Så småningom visade det sig vara sju stycken.

Två älgar på myren en tidig höstmorgon. Svartvitt.

När de sju älgarna hade passerat över mossen och försvunnit ur synhåll började jag så smått fundera på frukost. Men innan jag hann ta fram mina mackor syntes en rörelse långt bort på andra sidan mossen. I kameran syntes en ko och en tjur. Ytterligare tre djur dök sedan upp, två tjurar och en ko. Korna kan ha varit kvigor, det kunde jag inte avgöra. De korsade högmossen och gick i en riktning till vänster om mig. Först kom en av korna med den näst största tjuren en bit bakom sig.

Sedan kom den minsta tjuren och därefter den andra kon tillsammans med den största tjuren som var en niotaggare. Den andra kon stannade mitt på mossen och lade sig ner. Niotaggaren gick förbi och bort till den första kon. Hon vände, gick femtio meter ut på mossen och lade sig ned bakom en ensam tall. Då vände också den största tjuren om och gick till den andra kon mitt på mossen och lade sig ned hos henne.

Mellantjuren och den minsta tjuren gick mot varandra och började stångas på skoj. De tog inte i utan bara svängde hornen mot varandra.

Den mellersta tjuren gick in i skogsbrynet och lade sig ner. Minstingen lade sig också ner, fast i mosskanten, där det var en öppning mellan tallarna i tjurens riktning och mot mig. Nu låg fem älgar ner på mossen och hade inte den minsta tjuren haft fritt synfält mot mig skulle jag gärna ha ätit mina frukostmackor. Jag kunde inte röra mig, då skulle tjuren upptäcka mig. Tiden gick och det blev ganska obekvämt att sitta på stolen. Jag hade ryggstödet på vänster sida och om jag lutade mig på det hade jag vält åt sidan då benen inte kunde fungera som motvikt. Under två och en halv timme hände bara två saker. Den stora tjuren reste sig upp, stod helt stilla i fem minuter och lade sig ned igen. Samma sak gjorde den minsta tjuren. Plötsligt kom två ”nya” kor och en kalv gående ut på motsatta sidan av mossen. Något hade oroat dem men de sprang inte bara gick i rask takt. När de kommit till mitten av mossen hakade den stora tjuren och kon på och alla fem gick mot de andra tre djuren. Väl framme vid dem hakade även de på och sen vara alla åtta älgar uppslukade av skogen.

Det var lite snopet att alla försvann så plötsligt men nu kunde jag äntligen äta min frukost. Klockan var två.

Fotografering av älgar på högmosse, del 1

När jag kom fram till stället där jag skulle parkera bilen hade det börjat ljusna lite, vilket var dåligt. Jag hade missbedömt tiden och borde ha varit på plats en halvtimme tidigare för att inte riskera skrämma några djur på min väg till mossen. När jag gick från bilen skymtade jag nätt och jämt älgar på ett fält och det syntes att de hade lagt märke till mig. De gick mot mossen. För att inte skrämma djuren ännu mer gick jag längre bort än vanligt innan jag vek av mot mossen. Plötsligt hör jag någon säga med hög röst ”-Vad håller du på med?”. Förvånad tittade jag åt det håll ljudet kom ifrån, ett jakttorn. Där satt en jägare som inte var glad åt att jag dök upp, vilket jag hade full förståelse för. Det gick bara en väg in mot mossen och ett år tidigare hade jag sett att jägare parkerade där jag nu hade ställt bilen. Där stod inga bilar och därför trodde jag inte att någon jägare var ute i området. Jag bad om ursäkt och berättade vem jag var och vad jag tänkte göra. Sedan gick jag försiktigt ut till mosskanten. Flera älgar syntes på bortre delen av mossen och jag bestämde mig för stanna på sidan av en skogsudde som gick en bit ut i mossen. Egentligen hade jag planerat gå en bit till men då skulle älgarna kanske få syn på mig. Jag hängde kamouflagenätet framför mig och stativet. Efter en kvart var det något som gjorde älgarna oroade och de följde mosskanten åt höger. Därmed försvann de bakom skogsudden, men det dröjde inte länge förrän en älg dök upp runt udden. Det var en ung tjur med de minsta älghorn jag sett. Ljuset var fortfarande ganska svagt och det var synd att de kom nära mig så tidigt. Dessutom skulle de gå rakt på mig om de fortsatte.

Jag började fota för att få stopp på dem och det svaga ljudet från kameran var precis lagom för att det skulle höras till älgarna men inte så högt att det skrämde dem. Tack och lov för att jag hade en kamera som gav lite ljud ifrån sig. Den första älgen stannade upp och bakom den dök två till upp.

Den lilla tjuren och en ko var inte kompisar. De lade båda öronen bakåt vilket var ett tydligt tecken på aggressivitet. Först reste sig kon upp på bakbenen och vevade med frambenen och sedan gjorde tjuren lika dant.

Ingen av dem var i närheten att träffa den andre. Det såg ut som en slags kraftdemonstration och efteråt slutade de att ha öronen bakåtlagda. Om en kommer nära en vuxen älg slås en av hur stora de är. När det står på bakbenen och vevar med frambenen ser de ännu större ut.

Det upprepande ljudet från kameran gjorde älgarna lite misstänksamma och de lämnade den öppna mossen och gick in i skogen. De passerade mig tjugo meter in i skogen. Det var bra eftersom ingen av dem då förstod att jag var en människa och det är alltid en tillfredsställelse att kunna fotografera djur utan att skrämma dem. Bakom mig passerade de en öppning i skogen och jag kunde räkna till nio stycken älgar.

När älgarna hade gått förbi mig passade jag på att äta mina frukostmackor. Därefter kom två rådjur ut på mossen.

Bägge rådjuren tittade flera gånger åt det håll på mossen som jag inte kunde se på grund av udden med träd. Jag förstod att det var något där men det var inget som skrämde rådjuren. Jag försökte se genom träden och plötsligt fick jag se ett bakben på en älg i en liten glipa mellan träden. Det gick en halvtimme utan att älgen rörde sig. När jag tittade bakom mig såg jag en jägare långt bort på mossen. Han kom gående tillsammans med en hund och de var på väg åt mitt håll. Det syntes på hunden när den fick syn på älgarna. Jag fick efteråt veta av jägaren att det var flera älgar. Hunden stannade och stod helt stilla ett tag. Sedan började den springa och skälla. Varpå älgarna försvann. Där hade jag otur men på morgonen hade jag haft tur eftersom det var en jägare som skrämde älgarna åt mitt håll när han skulle gå till ett jakttorn i den kanten av mossen där jag först såg älgarna.

När man inte ser älgen för alla träd

Vilda djur kan inte regisseras. Ett uttryck jag har hört och läst flera gånger. Det är en svårighet men samtidigt en tjusning vid fotografering av vilda djur att dessa inte kan regisseras. Vid massor av tillfällen under mina drygt fyrtio år som naturfotograf har jag väntat och hoppats på att ett eller flera djur ska ställa sig på ett visst ställe för att det ska bli en bra bild. Även om det oftast inte blivit som jag önskat så vet jag att då och då uppfylls mina önskningar. Förr eller senare tar jag bra bilder bara jag är tålmodig. För varje tillfälle som ett djur går åt fel håll så kommer jag närmare den gång när allt istället stämmer. Om jag har ett skyggt vilt djur framför mig har jag lärt mig att det är oftast bättre att sitta still och hoppas på turen än att avancera och då riskera skrämma djuret. Ett sätt att öka sina chanser är att lägga ut foder åt djuren och sitta i gömsle vilket jag bara har provat med fåglar. Om man matar vilda djur tycker jag att det ska ske med ett så naturligt foder som möjligt och det bör inte ske i sådan omfattning att man påverkar djurstammarna. Det är till exempel inte okej att placera ut sötsaker för att få ett djur till ett speciellt ställe om sötsakerna inte ingår i djurets naturliga diet. Ett sådant beteende från en fotograf kan öka risken för karies hos djuren och påverka dem negativt.

Lyckas man inte ta en bild där hela djuret syns i bild då kan man göra som jag gjort nedan och fota olika delar. Sedan får betraktaren fylla i resten med sin fantasi.

Brunstiga älgar vägrade posera för fotografen

I onsdags besökte jag två mossar. Den första hade jag varit vid tidigare och vid ett par tillfällen lyckats ta bilder på älgar. Denna gång var mossen tom men frukosten smakade lika bra som vanligt.

Den andra mossen gick jag till för första gången och när jag närmade mig den från söder fick jag ge upp på grund av en alltför bred bäck som jag inte kom över. En älg hade inte haft några problem att hoppa över bäcken men mina ben var för korta och spänsten var för dålig. Jag gick till bilen och åkte en runda på cirka en mil och provade att gå till mossen norrifrån. Det gick utmärkt även om det var en bit att gå. På vägen hittade jag två råbockshorn. Även denna mosse var tom på älg. Det enda intressanta var en markering på en tall där en tjur hade skavt av barken. Riset på mossen hade fått fina höstfärger och det hade varit en dröm ifall en älgtjur travat fram i den miljön. Hur mycket jag än önskade att drömmen skulle bli sann dök ingen älg upp. Jag hade nöjt mig med ett cykelstyre men den drömmen förblev en dröm. Efter några timmars väntan och efter att ha studerat alla martallar många gånger om gav jag upp. Jag kom inte så långt att jag gav tallarna namn men det kommer säkert bli fler besök till mossen och tid att göra det. Jag tog några bilder och återvände till bilen.