PAng Foto – May the light be with You
På våren har suggorna fått sina små kultingar och då behöver de extra mycket mat för att kunna ge di åt de små. Till en början verkar suggorna lämna kultingarna vid sök efter föda men redan när kultingarna fortfarande är ganska små får de följa med sin mamma. De lär sig tidigt att hitta mat själva. Det är därför en bra tid att fotografera vildsvin. Dels för att de visar sig mer i dagsljus och för att kultingarna är så fina.
Fullmånen var på väg ner och solen på väg upp. Temperaturen låg på runt fem minusgrader när jag lämnade bilen och smög ut i skogen. Direkt fick jag syn på en flock dovhjortar eller rättare sagt de fick syn på mig. Vi tittade på varandra ett tag innan djuren gick ut på en äng och sedan försvann de in i skogen på andra sidan. Ryggarna var vita av frost vilket hade gjort sig väldigt fint på bild men eftersom jag var upptäckt var det ingen idé att röra på sig för att försöka ta en bild. Då vet jag att de hade rusat iväg på en gång. Istället njöt jag av naturupplevelsen. Ljuset var vackert på morgonen men tyvärr kom inte djuren där jag hade hoppats att de skulle. Längre fram på morgonen värmde solen gott och jag gick till ett ställe där vildsvin brukar ligga och sola sig. Men så var inte fallet den här gången, nu solade de sig förmodligen någon annanstans. Plötsligt såg jag något som såg ut som en djurrygg skymta i högt fjolårsgräs. När djuret rörde sig förstod jag att det var mufflon. Två baggar betade en bit bort och jag satt kvar bakom en stenmur och höll tummarna. Turen var på min sida, baggarna kom åt mitt håll och vid några tillfällen syntes de i öppningar i gräset.
På vägen till bilen fick jag först syn på några vildsvin med små kultingar och sedan två galtar som grävde mitt ute på en äng så att gyttja stundtals for åt olika håll.
En räv studerade också vildsvinen en stund. Kanske kollade den om det fanns kultingar. Jag vet inte om räven vågar ta kultingar. Det är nog i så fall med livet som insats. Räven var halt på ena frambenet och kanske hade den redan varit i närkontakt med en sugga. Jag anser dock vildsvinen vara helt ofarliga såvida man inte gör något dumt mot dem.
Vid den här tiden, i slutet av fotoåret, brukar naturen vanligtvis ha bjudit oss naturfotografer på en hel del vackra morgnar med frost. Senare delen av 2014 har dock varit ett undantag här på västkusten och därför ser jag fram emot frost och vinter nu.
För att minnas lite hur det kan vara, letade jag bland mina bilder från tidigare år och hittade några stycken med frost. Vid ett tillfälle hade det bildats en fint mönster på biltaket och för att komma åt att ta bilden ställde jag bilen nedanför balkongen och fotograferade ovanifrån med ett teleobjektiv. Bilkörning i kombination med vinterväglag och snöskottning är de nackdelar man får stå ut med om det ska bli några vinterbilder.
Några dovhjortar uppvaktade en flock hindar med bland annat bröl och speciella rörelsemönster. Jag hade smugit mig så nära djuren jag vågade utan att riskera bli upptäckt och väntade på att något skulle hända för att få chansen att ta några bilder. Plötsligt sprang en hind med kalv iväg. Två av hjortarna följde efter men hinden verkade inte lika intresserad av hjortarna som de tycktes vara av henne. Efter någon minut kom först den ena hjorten gående tillbaka och strax efteråt kom även den andra. De passerade då på lagom avstånd från min plats och jag fick bilder på båda två när de gick förbi. Tack vare det tysta läget på slutaren kunde jag ta ett antal bilder på respektive hjort utan att de skrämdes av ljudet från slutaren. Detta trots att avståndet oss emellan inte var så stort.
Dimman låg tät i morse men tack vare filmaren Ulf Jonasson fick jag se tolvtaggaren. Ulf var redan på plats när jag kom dit och han hade upptäckt tjuren, vilket gjorde att jag förstod att det fanns något intressant att se. Sedan dök även Göte Eriksson, Kenneth Svenningsson och Håkan Nunstedt upp. Det var trevligt att träffa gamla bekanta fotografer och prata en stund med dem.
En tolvtaggare och fem fotografer, det innebär 2.4 taggar per fotograf. Även om antalet stora tjurar har ökat de senaste åren tack vare en vettigare avskjutning återstår det en hel del att förbättra med avseende på älgpopulationen. Jag önskar 12 taggar per fotograf och vecka. 🙂
I en bra älgpopulation bör det finnas lika många tjurar och kor samt en högre genomsnittsålder jämfört med den nuvarande.
Idag har min kamera gått 10000 bilder och börjar räkna från början igen.
Min kamera är fortfarande på reparation men jag har fått låna en kamera från Canon under tiden. Tack för det Canon!!!
På morgonen hittade jag en älgtjur och på kvällen kronvilt. Mitt på dagen sov jag två timmar på en klippa vid en sjö. Underbart och välgörande.
Vid tre tillfällen fick jag möjlighet att testa en grej jag köpt nyligen som ger ifrån sig olika sorters vildsvinsljud. Första testet blev på en galt som sov gott i solen. Min förhoppning var att den skulle bli nyfiken och resa sig så att jag skulle få några bilder. Galten öppnade ena ögat lite grann en stund och det var det enda som hände. Trots att apparaten fick spela ut hela sitt register av olika läten. Sedan provade jag även olika läten på två vilande grupper av suggor med kultingar och det blev ingen reaktion där heller. Tyvärr ingen succé alltså.
På väg till den plats där jag hade tänkt fotografera i morse fick jag syn på en älgtjur som betade klöver på en åker. När den var trött på klöver stegade älgen över vägen och gick in i ett villaområde. När tjuren kom ut på andra sidan området tog jag några bilder innan den fortsatte ut på en skördad åker och vidare in i en skog där den uppslukades av träden.
Igår njöt jag av en hel dags vistelse i skogen. Nåja, nästan i alla fall. Mitt på dagen sov jag två timmar i bilen. På morgonen bjöd vildsvinen på fina upplevelser och under eftermiddagen fotograferade jag snokar i en damm. Dagen avslutades med dovhjortar.
Två snokar simmade medsols runt en damm. Någon gång genade de tvärs över vattnet. Jag låg på knä och mitt kamerastativ stod alldeles intill strandlinjen. Första gången en av snokarna kom simmande utmed kanten stannade den en meter från mig. Länge studerade den mig innan den bestämde sig för att fortsätta. Ormen ringlade upp på marken, passerade mellan stativbenen och sedan ner i vattnet igen.
Nu är tiden inne för hjortarna att feja bort basthuden som har täckt hornen under tillväxttiden. De som har fejat har redan börjat småstångas med varandra trots att det är lång tid kvar till brunsten. Dessa två höll på med det när den större hjorten såg en rörelse från mig. Jag stod därefter helt stilla och efter några minuter gick de bort till några andra hjortar där de stannade.
I granskogen föll det då och då kottar till marken. När ekorren bytte träd passade jag på att ta några bilder. Den var jordig runt munnen och behövde tvätta sig, såvida det inte var en jordekorre förstås. Ekorren utgjorde ett trevligt inslag under väntan på att hjortarna skulle stå på rätt ställe.
Vid ett tillfälle i år har jag lyckats ta bilder på den vita älgtjur vilken jag tog bilder på förra året. Under alla de andra försöken har det blivit mest bilder på rådjur samt några bilder på bruna älgar och även om jag inte lyckats fota den vita så har det därför inte varit för gäves.
Jag stod gömd i skogskanten vid en äng och den vita älgen eller Gandalf som min dotter döpt den till kom ut ur en skog i bortre kanten av ängen. Den betade löv på buskar i kanten av ängen och spänningen var stor huruvida den skulle gå åt mitt håll eller inte nu när jag äntligen fått syn på den. Efter vad som kändes som en evighet visade det sig att turen var på min sida. Älgen gick sakta ut på ängen och kom snett mot mig. Den passerade cirka trettio meter vid sidan om mig och försvann in i skogen. Kanske hörde den ljudet från kameraslutaren men den varken såg mig eller kände min vittring. För mig är det den optimala foto- och naturupplevelsen att se och få bilder på djur utan att djuren blir skrämda av min närvaro.
Förra veckan åkte jag med bil ett par morgnar och letade motiv i dimma utmed ån Ätrans dalgång. Det blev bland annat bilder på öar, träd och vindkraftverk. Himlen var så gott som molnfri och när solen varit framme en stund försvann dimman snabbt. När dimman nästan lättat fick jag syn på en älgko med kalv i närheten av samhället Ätrafors. De befann sig långt bort från vägen och jag hade inte tagit med det teleobjektiv jag oftast använder vid fotografering av vilt. Emellertid fanns mitt makroteleobjektiv med i väskan och därför blev det en miljöbild istället. Lika bra att inte det längre telet var med. Jag hade nog inte tagit en bättre bild med det. Av ren slentrian brukar jag oftast köra med det längre telet vid djurfotografering men jag ska försöka komma ihåg i framtiden att det kan vara bra att välja andra alternativ ibland.
På vägen hem passerade jag Ullared och samtidigt som jag tänkte att det skulle bli gott med frukost kom jag på att vi hade inget bröd kvar hemma. Klockan var strax före sju och eftersom det var lördag skulle varuhuset Gekås öppna snart. Jag parkerade bilen, tog på fotoryggsäcken och gick in för att köpa bröd. När jag strax efteråt kom fram till kassorna möttes jag av en mycket märklig syn. Bland den långa raden av sextionio kassor var bara en enda kassa öppen och där var ingen kö. En speciell känsla och upplevelse.