Vilda djur (Wildlife) – Sida 7 – Peter Angvarson Fotografi

Oväntat bävermöte

I morse kom Elin hem klockan tre från jobbet och då var det dags för mig att kliva upp. Jag låg kvar i sängen och slöade tio minuter innan jag klev upp. Lite lyx får man unna sig när man är ledig. Utrustning och frukost var redan klara sedan igår kväll. Det enda som behövde göras var att värma vatten till termosen och därefter åkte jag iväg.

Väl framme i området dit jag planerat dagens fototur åkte jag först en sväng med bilen och fotade några vildsvin samt hjortar. Sedan åkte jag till en liten å som jag upptäckte tidigt i våras. När morgonens fina fotoljus är över brukar jag försöka rekognosera efter nya platser och det var just vid en sådan rekognosering jag fann den vackra ån med dess sköna omgivning. Nu var det skir grönska runt ån och det skulle kunna bli fint med ett hjortdjur i den miljön. Tyvärr behagade inget hjortdjur visa sig men istället kom det en bäver simmande efter en liten stund. Den dök fram bakom en åkrök precis när jag hade hällt upp te och var till att ta den första tuggan på mackan. Varför är det ofta så att något dyker upp när man ska äta? Bävern släpade på en avgnagd gren. När den passerat mig fick den känna min vittring, plaskade till med den breda svansen och försvann. Kvar låg bara grenen som sakta började flyta nedströms. Mötet var trevligt och oväntat eftersom jag inte hade haft en tanke på att det kunde finnas bäver i ån. När jag såg grenen flyta nedströms och tänkte på vilket jobb bävern hade haft när den släpat på grenen fick jag lite dåligt samvete. Sedan tänkte jag att det kan komma en bäver till eftersom det har hänt mig många gånger förut att det ofta kommer ännu en bäver inom tio minuter och minsann dök det strax upp en till, dock utan gren.

Dovhjort

Dovviltet tar nu för sig av det nya spirande gräset precis som den här hjorten gör. Att ta en bild på en vild betande dovhjort tidigt på våren likt denna kan vara mycket tidskrävande. Ofta går hjortarna tillsammans i stora grupper. Vid det här tillfället var dovhjortarna cirka trettio stycken och det innebär sextio vakande ögon. Dessutom är det inte så länge sedan jakten avslutades vilket gör dem mer skygga än längre fram på året innan jakten åter tar sin början. Gruppen med hjortar höll till på en äng. Jag kunde från en granplantering ta bilder på håll och den bästa bilden tycker jag blev en med förgrund i form av en stenmur samt tre hjortar i linje. Helst hade jag velat få med mer av stenmuren men då hade inte hjorten längst bort i bild rymts inom bilden.

Solen var på väg ner och min tanke var att kanske hjortarna går mot den delen av ängen som sist är solbelyst. Dovviltet, precis som jag, är nämligen väldigt förtjusta i solens värme. Därför gjorde jag en kringgående rörelse. Ut ur granplanteringen med ännu mer barr i nacken än förut samt över ett berg för att komma till bortre sidan av ängen. Där fanns en brant i vilken jag kunde kamouflera mig och sedan sätta på mig mitt stenansikte för att smälta in i miljön så väl som möjligt. Sedan var det bara att vänta och hoppas på turen. Efter en halv timme såg det glädjande nog ut som om djuren var på väg åt mitt håll. Jag fick vänta ytterligare en timme innan de lååååååååååångsamt hade betat sig fram till mitt gömställe.

De senaste veckorna har jag spenderat tre hela dagar, då menar jag från morgon innan soluppgång ända tills solen gått ner, i dovviltets marker och att jag fick dessa bilder känns som en god utdelning. Även om djurfotografering är tidskrävande så spelar det inte så stor roll eftersom jag njuter av att vistas ute i naturen. Dessutom tar jag även landskapsbilder när jag fotar djur.

Vildsvin (Wild Boar)

Efter ett antal veckor med grått väder sken så äntligen solen från en blå himmel idag. Jag var ute i skogen från morgon till kväll trots att ljuset egentligen var lite för starkt för fotografering mitt på dagen men det var så härligt. Vildsvinen verkade också trivas i den värmande solen.

Bäver

En bäver som sitter stilla är oftast svår att upptäcka och den kan smälta väl in i sin miljö. Det är dock enklare när det är snö på marken. Många gånger har jag upptäckt bävern med hjälp av ett knaprande ljud som den ger ifrån sig när den gnager av bark från grenar. För att hitta var bävern brukar hålla till kan man leta efter platser med nyfällda träd. Dit återkommer den för att äta. Förra helgen fann jag ett sådant träd och hade tur med att bävern dök upp. Bävern kliade sig flera gånger på bröstet och magen vilket såg kul ut. Den hade lite väl långa naglar och en nagelsax skulle inte skada.

Ett misslyckat försök att fota djur i snö

I veckan som gick försökte jag fota djur i vinterlandskap. De djur jag såg kom inte så nära att det fanns möjlighet till några bilder. Istället blev det några landskapsbilder på is.

Jag var klädd i mina nya vita, heltäckande, kamouflagekläder som tomten kom med på julafton. När jag hade öppnat paketet på julafton provade jag så klart kläderna omedelbums, till glädje för de övriga i sällskapet. Min fru menade på att jag inte skulle våga visa mig utomhus utklädd i de kläderna men det bevisade jag nu, så det så.

Fallow Deer (Dovhjort)

Idag tillbringade jag en heldag i dovhjortarnas marker. Det märks att brunsten lider mot sitt slut. Hjortarna verkar trötta och många av hindarna betar rofyllt på ängarna istället för att springa runt och leta efter den snyggaste hjorten. Brölen från hjortarna är inte lika frekventa och intensiva som för en vecka sedan.

Jag tog många bilder på dovvilt inne i skogen idag men jag har trots det valt att visa det här porträttet av en hjort som var på väg ut på en äng för att äta kvällsmat. Han stod en bit ut på ängen när jag passerade inne i skogen på väg till bilen. Efter en stund gick han ut mitt på ängen och anslöt sig till en flock hindar som redan åt i godan ro.

Fallow Deer (Dovhjort)

Innan jag började fotografera dovvilt hade jag en inre bild av att de ska vara ljusbruna och ha vita prickar. De skulle se ut ungefär som en söt Bambi. När jag upptäckte att det finns svarta och grå färgvarianter tyckte jag först att de var fula och konstiga för så skulle de ju inte se ut. Numera är de svarta varianterna de jag gillar allra bäst. Ju svartare desto finare. Jag tycker de svarta ser ut att ha en tuffare attityd och de utstrålar en större personlighet än de som är ljusa.

I går tog jag ledigt från jobbet för att tillbringa en heldag i skogen. Efter att ha suttit på några olika platser med fina miljöer utan att några djur hade visat sig under morgonen var jag på väg mot ett av mina favoritställen. Plötsligt fick jag syn på två horn som stack upp bakom en sten. Då var det bara att försiktigt sätta sig ner på marken och vänta. På hornens rörelser kunde jag förstå att hjorten putsade sig. Så upphörde rörelserna och så småningom började hornen luta betänkligt. Till slut syntes bara ett horn och jag förstod att hjorten hade somnat. Dags att inta lunch. Med ett öga på smörgåsen och det andra på hornet åt jag lunch i godan ro utan att något hände. Efter att ha tittat på hornet i ytterligare en halvtimme beslöt jag mig för att smyga fram till ett stort träd som stod 3-4 meter framför mig. Efter ännu en stunds väntan bakom trädet dök plötsligt ett svart hjorthuvud upp bakom stenen och hjorten tittade åt mitt håll. Efter ett tiotal bilder ställde den sig upp som på beställning och jag passade på att ta fler bilder. I sökaren såg jag något som snabbt passerade bakom hjorten. När jag kikade vid sidan av kameran såg jag att det var en hind med kalv tätt följd av en grå hjort. Då de andra djuren hunnit cirka hundra meter bort beslöt sig ”min” hjort för att följa efter.

Roe Deer (Rådjur)

I söndags åkte jag en sväng med bilen och letade efter den vita älgen eller Gandalf som min dotter döpt den till. Inga älgar syntes dock till men jag såg några rådjur bland annat den här bocken. Jag gillade linjespelet efter en traktor i fältet och komponerade bilden efter det.

Wild Boar (Vildsvin)

Morgondimman låg tät när jag nådde fram till kanten av ett stort hygge. Min förhoppning var att någon av traktens brunstiga kronhjortar skulle visa sig på hygget denna morgon. Efter ett tag lättade dimman och en råget med sitt kid kom ut ur skogen på andra sidan hygget. De betade sig sakta mot mitt håll och gick in i skogen cirka tjugo meter till vänster om min plats. Ett tag studerade jag några korpar som höll till på en gammal rotvälta en bra bit bort. Rätt som det var skymtade jag något mörkt i gräset inte långt bort på hygget och förstod genast att det var vildsvin på gång. En sugga med två kultingar kom gående rakt mot mig. Strax innan de kom fram vek de av lite åt vänster och började böka bakom en omkullfallen gran. Jag höll tummarna för att de sedan skulle komma på min sida av granen och inte ta samma väg rådjuren gjort tidigare. Turen stod mig bi och suggan kom gående framför mig i kanten av hygget. Klicket från kameran fick henne att undrande titta fram över en gammal raserad stenmur. Efter ytterligare 4-5 klick gick hon och kultingarna ut en bit på hygget för att sedan gå åt höger in i en granplantering. Några kronhjortar dök aldrig upp men jag var nöjd med dagen ändå.