Naturreservat nummer två, Getabäckens naturreservat, utgjordes av en sluttning med bokskog och var avlångt med granplantager som syntes överallt på långsidorna av reservatet. Om jag skulle slippa få med plantagerna i bakgrunden behövde jag rikta kameran åt det hållet som bokskogen och reservatet sträckte sig. På bilden nedan syns granplantaget i bakgrunden.
I bortre delen, där monokulturen tog vid var granplantaget avverkat. Jag försökte se framför mig hur det hade sett ut en gång i tiden när reservatet ingick som en del av en större sammanhängande bokskog. Men det var mycket svårt att föreställa sig det. I bilden nedan visar pilen längst till vänster en röd färgmarkering och pilen längst till höger en stolpe som visar reservatsgränsen. Det är ett stort plus och föredömligt att det ingår en rand av plantage i reservatet. I många andra reservat har jag sett hur gränsen går precis där skogen slutar och plantaget tar vid.
Nedanstående bild speglar och sammanfattar på ett bra sätt landskapet i det inre av mellersta Halland.
