Det hade börjat ljusna lite när jag lämnade bilen och styrde kosan mot samma ställe där jag fotade den lilla älgtjuren som jag skrev om i mitt förra inlägg. Den halvt igenvuxna skogsmaskinvägen syntes nätt och jämt. Tur att jag hade gått här förut. Jag lämnade de djupa hjulspåren och började traggla mig genom ett område med granplantage. Det fanns en passage bestående av en rad med små berg där det inte kunde växa några träd som gjorde det möjligt att ta sig genom plantaget. Plötsligt dök två rådjur upp i dunklet och jag stannade en stund tills de gått in den täta skogen. Framme vid mitt mål gick jag upp på en höjd och satte mig till rätta. Där hade den unga älgtjuren gått några dager tidigare.
Sen hände ingenting förutom att jag avnjöt mina frukostmackor. Först när klockan blivit tio anade jag något litet ljust på långt håll bland träden som jag inte hade sett förut. I kameran syntes lite av huvudet på en älg hitom det ljusa. Till och från skymtade två älgar och jag höll tummarna för att de skulle komma åt mitt håll. Minst en älg bar horn och älgarna verkade komma mot mig, men väldigt långsamt. Så visade sig en älgko på ett öppet område och jag kunde börja ta bilder. Lite tråkigt med bilder tagna ovanifrån, uppifrån höjden, men å andra sidan syntes älgen fint nu. Tjuren syntes inte till än men den var troligen inte långt bakom kon. När kon betat ett tag gick hon åt höger och skymdes oftast av träd. Lite längre bort syntes ibland en annan älg. Kon kom upp på höjden till höger om mig och där lade hon sig ner. Endast hennes öron syntes från mitt håll.
Plötsligt blev tjurens huvud synligt i en liten öppning innan även han gick lite till höger.
Där kom han fram fint i en större öppning där han betade ett tag innan även han lade sig ner.
Glädjande nog kom ännu en älgko och lade sig till vänster om tjuren. Ytterligare en tjur lade sig till vila längre bort och storleken på den var inte möjligt att se. Nu hade jag två kor och två tjurar som låg ner i området framför mig.
Sen hände ingenting, ingenting och ingenting. Älgarna idisslade och sov om vart annat. En känsla av kissenödighet växte sig allt starkare ju längre tiden gick. Till slut var jag tvungen att i slowmotion ta mig ner på marken bakom min stolsryggsäck och liggande på knä lätta på trycket. Sakta tog jag mig upp på stolen igen och då hade den närmsta älgkon ställt sig upp. Hon måste ha hört skvalandet och undrat varför det plötsligt rann en bäck nerför berget. Väldigt länge stod hon där och blängde.
Till sist gick hon ner till tjuren och han ställde sig upp. Kon kissade också, sånt smittar av sig, men det berodde snarare på hennes oro. De började beta och efter ett tag lade de två älgarna sig ner igen och jag kunde andas ut.
Min störande kissepaus förde det goda med sig att den andra tjuren började röra på sig och kom betande mot foten av höjden.
Då förstod jag vad det ljusa var för något som jag sett tidigare. Han hade ett hemskt sår utmed hela ovansidan av ryggen. I mitten var det ett öppet sår och på båda sidor om såret var huden bar och nästan vit. Det gjorde ont i hjärtat att se såret och jag led verkligen med tjuren. I vanliga fall hade jag känt en stor glädje om en så fin tjur dök upp men denna gång kändes det inte så.
Han lade sig ner alldeles intill höjden och jag fick på nytt öva mitt tålamod för nu låg alla fyra älgarna ner igen.
För cirka tio år sedan, såg jag under några års tid, en och samma älgtjur som också hade sår på ryggen men den hade betydligt mindre sår. De såren läkte och det gör förhoppningsvis även såret på denna tjur eftersom han var i god kondition. Men det måste ha kliat förfärligt mycket och tjuren hade gissningsvis kliat sig med hornen vilket gett upphov till såret som nu såg ut att göra ont. Han kliade sig emellertid inte med hornen när jag såg honom.
Jag mindes att jag för tio år sedan läste om en undersökning med anledning av liknande sår och efter ett idogt sökande hittade jag rapporten. Statens veterinärmedicinska anstalt gjorde en undersökning mellan 2015 och 2019. Detta är ett utdrag ur slutsatsen i rapporten:
”Grundorsaken till de utbredda sårnaderna har inte kunnat fastställas trots
omfattande undersökningar avseende olika mikroorganismer. Utseendet på
skadorna och de mikroskopiska fynden indikerar att huden under en längre
tid utsatts för skav, och då mest sannolikt att tjurarna kliat sig med hornen.
Flera rapporter från jägare och allmänhet gör också gällande att älgtjurar
med dessa sår gått och kliat sig med hornen på ryggen. Det finns dock några
fall där hudinflammationen sträckt sig hela vägen upp till hornbasen, där
älgen inte har kunnat klia sig med hornen.”
Använd nedanstående länk för att läsa hela rapporten.
Rapport: Undersökningar av hudsår hos älgar 2015–2019 – SVA
Tjuren med såret reste sig till slut och jag kunde ta många bilder när han betade nedanför höjden. Så småningom gick han i riktning bort från höjden och försvann ur sikte.
Den andra tjuren och de två korna reste sig först när det började skymma. Ett tag gick de runt och betade för att sedan gå i riktning bort från mig. Efter att ha sett dessa fyra älgar under en längre tid slår det mig återigen vilket stillsamt liv de för när det inte är brunsttider eller då de inte blir störda av oss människor.