Den här dagen besökte jag ett helt nytt skogsområde som jag haft i åtanke en längre tid. Under natten hade det snöat lite och alla färska spår skulle synas tydligt. Bilens temperaturgivare visade -8 grader när jag parkerade. Det var fortfarande helt mörkt och eftersom området var nytt för mig valde jag att vänta en kvart i bilen innan jag gjorde mig klar för att vandra ut i skogen. Då hade det blivit lite ljus som gjorde det möjligt att navigera fram mellan träden. Efter ett par hundra meter öppnade skogen upp sig och jag satte mig ner på min stolsryggsäck med kameran på stativ framför mig. Jag åt min frukost men inga djur visade sig.
Det hade ljusnat betydligt nu, jag beslutade mig för att gå en kort runda och öka blodcirkulationen i kroppen. Med lite tur kanske jag kunde hitta färska spår i snön. Endast rådjur hade lämnat spår efter sig och på ett ställe stod plötsligt en råget uppe på ett litet berg som låg mitt i en granplantage med låga granar. Hon hade nog legat där och rest sig upp när hon anade min närvaro. Hon stod fritt och snyggt på kullen med en äldre granplantage en bit bort som bakgrund. Sakta försökte jag ställa upp stativet för att ta en bild och precis när jag fått syn på henne i sökaren gick hon nerför berget och försvann innan jag hunnit ta en bild. Typiskt, det kändes som om detta hade hänt hundratals gånger förut, att så fort jag sett djuret i sökaren och innan jag hunnit komponera bilden så gick djuret. Om det bara stått kvar i tre sekunder till. Den tanken hade jag tänkt vid otaliga tillfällen förut. Inga älgspår syntes under min runda och jag styrde kosan mot bilen.
Framme vid bilen korsade jag vägen och gick in i skogen på andra sidan. Hundra meter in och snett till höger låg en liten avlång, halvöppen mosse. Färska älgspår ledde ut på mossen och här kunde det alltså finnas älg i närheten. Jag tog mig långsamt fram över den närmaste delen av mossen. Den var sur och varje steg gick i slowmotion för att undvika plaskande ljud. Plötsligt syntes något svart långt bort. Det såg ut som en myrstack men det borde ha legat snö på den och därför stämde det inte. När jag tittade i kameran insåg jag att ”myrstacken” var rumpan på en älgtjur. Huvudet skymdes av en trädstam och horntaggar stack ut på bägge sidor om stammen.
Ett bra tag stod jag där och funderade på vad jag skulle göra. En rörelse till vänster om mig fångade mitt intresse. En annan älgtjur passerade en glugg i skogen på väg i riktning mot den vilande tjuren. Det skulle inte gå att närma sig den liggande tjuren från min position och jag bestämde mig efter en stund för att gå rakt bakåt, sen gå i en halvcirkel åt vänster mot det stället där den andra tjuren passerade för att tag sedan. Där fanns några små höjder som jag kunde använda mig av för att smyga närmare. När jag gått så långt bakåt att den vilande tjuren inte längre kunde se mig vek jag av och följde min plan. Knappt hade jag gått tio meter förrän en liten älg rusade iväg, som tur var sprang den i riktning bort från de två tjurarna. Vinden låg på åt det hållet där den yngre älgen var och jag hade inte kunnat undvika upptäckt. Jag fortsatte framåt men hann inte så långt förrän en älgtjur stod rakt framför mig. Samtidigt fick jag syn på en tredje tjur som låg ner och då hade jag inget annat val än att stanna bakom en liten gran. Snart gick den stående tjuren och lade sig i närheten av den liggande tjuren. Nu var det omöjligt att följa planen jag hade tänkt för att fota den första tjuren(myrstacken). Dessa två tjurar låg precis där jag hade velat gå. Sakta lät jag ryggsäcken glida av och satte ner den på marken. Jag stod upp och fotograferade älgtjurarna. Från ingenstans dök en ko upp och hon hade nog legat ner utan att jag lagt märke till henne. Hon stirrade misstänksamt åt mitt håll och måste ha sett någon rörelse. Där stod hon länge och jag höll mig blick stilla.
Hon tog två kliv framåt och fortsatte sen att titta åt mitt håll. Till sist gick hon lugnt åt vänster där hon inte syntes längre och så småningom kom hon tillbaka.
Kon stannade till mellan tjurarna, gick sedan lite till höger och lade sig ner utom synhåll för mig.
Sakta satte jag mig ner på min stol och väntade. Efter ett par timmar reste sig den närmsta tjuren, en tiotaggare, upp. Huvudet hamnade bakom en tallstam och det var verkligen inte det jag hade drömt om. Tänk om han hade vänt sig rakt mot mig och stått lite till höger om tallstammen istället. Han vände om, gick in bland tallarna till höger och sen syntes han inte till mer.
Sist reste sig den mindre tjuren och gick runt lite innan även han försvann.
Jag avvaktade en stund och sen smög jag framåt. Älgarna syntes inte till och jag gick mot den första tjuren(myrstacken) i skydd av små höjder. När jag till sist stack upp huvudet över den sista höjden och kunde se den plats där den första tjuren hade legat kunde jag tyvärr konstatera att han hade gått därifrån. Spåren ledde mot vägen som han hade korsat och gått in i det område där jag ätit min frukost på morgonen. Det hade blivit så pass mörkt att det dags för mig att återvända till bilen.
Jag var nöjd med dagen även om det inte hade blivit några bra bilder, för med lite mer tur hade det kunnat bli det. Jämfört med alla dessa tillfällen där inga älgar har synts till överhuvud taget hade detta ändå varit en toppendag.
God Jul!
Hoppas Tomten kommer med en säck som innehåller många nya och fina fototillfällen till alla fotografer som har varit snälla under 2024.